Inledning: Mycket diskussion har förts kring nedskrivningsprövningen av goodwill och de tydliga element av subjektivitet och bedömning som den präglas av. Då mer subjektivitet kännetecknar värderingen av goodwill än andra tillgångsposter leder det till att ledningen kan påverka nedskrivningen i större utsträckning än vad gäller nedskrivningen av andra tillgångar. 

Syfte: Studien syftar till att jämföra en teoretiskt framräknad diskonteringsränta och företagens egna diskonteringsränta, och en eventuell skillnad mellan dessa diskonteringsräntor. Ett antal förklaringsvariabler kommer undersökas för att se om dessa kan förklara en eventuell differens.

Metod: I studien har en kvantitativ undersökningsmetod använts där redovisningsmässiga siffror har hämtas in samt studerats med hjälp av CAPM-modellen.

Analys och slutsats: Analysen fastställer att det förekommer en skillnad mellan redovisad och teoretisk diskonteringsränta. Studiens slutsats är att det som är mest bidragande till de kraftiga skillnaderna mellan diskonteringsräntorna är utformningen av IAS 36. Detta beror till största del på att värderingen av goodwill baseras på osäkra antaganden och bedömningar. Förslag till vidare forskning: Förslag till vidare forskning är att göra en liknande studie men över en längre tidsperiod eller undersöka andra faktorer i nedskrivningsprövningen än diskonteringsräntan. Ett annat intressant område att undersöka är hur revisorer förhåller sig till nedskrivningsprövningen.