I denna uppsats undersöks det hur fem stiftsinformatörer upplever Svenska kyrkans skilsmässa från staten. Uppsatsens syfte är att ta reda på hur kommunikationen hanterades när Svenska kyrkan skiljdes från staten samt hur den kommunikationen hanteras idag. Uppsatsen behandlar även Svenska kyrkans kommunikationsstrategi. Metoden som används i uppsatsen är kvalitativ. Syftet med en kvalitativ undersökning är att få en tydlig beskrivning av det fenomen som uppsatsen vill belysa.

Min huvudfråga är Märks förändringsprocessen fortfarande av inom, och bortom, kyrkans väggar, och på vilket vis speglas detta i organisationen? För att försöka besvara frågan tillkommer även detaljfrågor kring hur förändringsprocessen kring bytet från statskyrka hanterades, om informatörerna upplever någon skillnad i kommunikationen sedan millennieskiftet, på vilket sätt förändringen för Svenska kyrkan kommunicerades samt om uppsatsen kan hitta stöd för informatörernas svar i kommunikationsstrategin.

Det var en lång utveckling som slutligen ledde till att Sverige förlorade sin statskyrka. När skilsmässan från staten skulle meddelas under 1999/2000 annonserade Svenska kyrkan med kampanjen ”Plats för eftertanke”. Kampanjen syntes bland annat som på biografer, i tidningar och på reklamtavlor. Idag behöver skilsmässan från staten inte kommuniceras. Det motstånd som hörs är främst externt, även om vissa kritiska röster ännu hörs inom organisationen. Svenska kyrkans nationella kommunikationsstrategi kan kopplas till många intervjusvar. Det finns dock en del intervjusvar där svaren avviker från strategin, där det lyfts fram vad som Svenska kyrkan anser är väsentligt.