Undersökningens syfte är att utifrån jungiansk teori bilda en förståelse för hur assimilation påverkar muslimsk identitet och självförverkligande i en sekulär kontext. Detta genom en fenomenografisk analys av det empiriska materialet, vilket består av kvalitativa intervjuer med troende muslimer. Utöver detta problematiseras Jungs analytiska psykologi i och med hur väl applicerbara dessa teorier är på muslimskt identitetsskapande idag. Undersökningen visar att det svenska sekulära samhället skapar ett assimilationstryck som upplevs av respondenterna i olika grader. Dessa påtryckningar innebär dock inga märkbara negativa tendenser i religionsutövandet bland de medverkande i den utsträckningen att den muslimska identiteten drabbas. Däremot tvingas respondenterna hantera utsatthet baserat på okunskap, rädsla och hat som på intet sätt bör försummas. Slutligen visar sig jungiansk psykologi fungera relativt oproblematiskt i en analys av den här typen. Jungs teorier är dock i behov av viss modernisering för att bättre passa samtida religionsvetenskap.