I uppsatsen undersöks upplevelser av improvisationsteater. Syftet är att beskriva och förstå improvisationsdeltagares upplevelse av vad som sker i improvisationsteater. Ett övergripande syfte med detta är att bidra till att tydliggöra dramapedagogik i relation till improvisationsteater. Ansatsen i uppsatsen är kvalitativ och metoden är fenomenologisk. För insamling av data har intervju och fokusgruppssamtal använts. Resultatet visar att deltagarna i improvisationsteater upplever att spontanitet, att våga misslyckas, att inte anstränga sig, att glömma sig själv premieras som förhållningssätt inom improvisationsteater. Deltagarna upplever att de upptäcker nya saker om sig själva, att de är mer närvarande och att de får utlopp för känslor genom att ägna sig åt improvisationsteater. De upplever att de förändras och kan ta fler initiativ och ta rakare och tydligare beslut, att de får större förståelse för status och större möjlighet att växla status, att de har lättare att ta kontakt med andra och vara mer närvarande i mötet med andra. Improvisationsteaterledaren menar att den personliga utvecklingen inom improvisationsteater är många som eftersöker och att den kommer på köpet när man övar sig på improvisationsteater. Hon menar att leken är nyckeln för att kunna ägna sig åt improvisationsteater. I och med leken kan deltagarna glömma sig själva och ta initiativ utan att tänka. Leken gör det möjligt att sluta anstränga sig för att prestera och att våga misslyckas.