Lyckobegreppet har intagit en alltmer central roll i den internationella välfärdspolitiska diskussionen under den senaste tioårsperioden. Lycka har i regel setts som ett begrepp bestående av två delar: (1) livstillfredsställelse (dvs. hur nöjd en individ är med sitt liv) och (2) affektivt välbefinnande (dvs. hur individen känner sig) vilket utgör det s.k. hybridteoretiska lyckobegreppet. Den problembild som identifierades för det hybridteoretiska lyckobegreppet i denna studie bestod bl.a. i att det förekommit flertalet olika benämningar på samma perspektiv på lycka samtidigt som man huvudsakligen fokuserat på mätning av livstillfredsställelsen. Därutöver så har i regel livstillfredsställelsen och det affektiva välbefinnandet mätts på olika skaltyper. Mot bakgrund av detta undersöktes det hybridteoretiska lyckobegreppet från perspektiven begrepps- och mätningsteori. Den begreppsteoretiska analysen visade att det hybridteoretiska lyckobegreppet kunde ses som ett aggregat bestående av de komparativa aspekterna livstillfredsställelse och det affektiva välbefinnande som förekom i två varianter vardera. Vidare framkom att det finns åtminstone fyra olika hybridteoretiska lyckobegrepp och att den begreppsliga hemvisten för det hybridteoretiska lyckobegreppet och dessa aspekter varierade mellan preskriptivt, deskriptivt och normativt, beroende på det perspektiv som användes. Den mätningsteoretiska analysen indikerade att det inte går att mäta med avseende på aggregatet lycka. Istället rörde det sig om aspektvis mätning och mätningens karaktär varierade från mätning knuten till en avgörningsmetod till att normativa ställningstaganden representerades numeriskt. Slutligen indikerade den mätningsteoretiska analysen att de fyra undersökta aspekterna mäts på ordinalskala. Ett av de framtida hinder som avslutningsvis diskuterades var de psykologiska fenomen som ansågs försvåra möjligheterna för att få veta hur lyckliga vi är och vad som gör oss lyckliga.