Lantmäteritaxan gäller för hela Sverige och innebär att kostnaden för en förrättning ska vara likvärdig med hänsyn till ärendets karaktär och komplexitet, oberoende var förrättningen genomförs i Sverige. I verkligheten kan priset på en förrättning variera stort beroende på var i landet förrättningen utförs.

Syftet med studien var att beskriva hur fördelningen av förrättningskostnader på olika arbetsmoment hanteras samt om det skiljer sig åt mellan två statliga lantmäterikontor. Studien har valt att jämföra Stockholm och Växjö eftersom Stockholm ligger i de högre nivåerna i förrättningskostnader och Växjö ligger i de lägre nivåerna. Syftet uppnåddes med hjälp av fyra forskningsfrågor.

Studien har använt en juridisk metod för att få kännedom och förståelse kring regelverket inom ämnesområdet. I studien har det även valts att använda en kvantitativ fallstudie i kombination med en kvalitativ intervjustudie. Syftet med fallstudien var att granska förrättningsfakturor för att upptäcka likheter och skillnader i de olika kontorens arbetssätt gällande fakturering. De fastighetsbildningsåtgärder som valdes ut för granskning var avstyckning och fastighetsreglering. Den kvalitativa intervjustudien utfördes för att undersöka hur de anställda som tillämpar systemet ser på hanteringen av arbetssättet.

Resultatet visar att fördelningen av aktiviteter skiljer sig åt mellan de två kontoren. Exempelvis fördelar Stockholm sin tid mer detaljerat än Växjö. I resultatet framkom det även att Stockholm har fler handläggare per ärende än Växjö.

Diskussionen tar upp likheter och skillnader i resultatet samt reflektioner som uppstått under arbetets gång. Studiens slutsats besvarar studiens forskningsfrågor. En av studiens slutsatser var att Växjö använder sig mer frekvent av debiteringssättet fast pris och har färre handläggare per ärende än Stockholm och detta kan leda till att nivåer för förrättningskostnader skiljer sig.