Syftet med litteraturstudien var att beskriva sällskapsdjurets betydelse för äldre personer som bor på vård- och omsorgsboenden. Vidare var syftet även att beskriva den metodologiska aspekten undersökningsgrupp samt dess urval. Metoden utgick från designen beskrivande litteraturstudie. 12 artiklar inkluderades genom sökningar i databaserna Cinahl och PubMed samt genom manuell sökning. Huvudresultatet visade att sällskapsdjurets betydelse var till stor del positivt för äldre personer som bor på vård- och omsorgsboenden. Det framkom tre rubriker genom att studera resultaten i valda artiklar: fysisk-, psykisk- och social betydelse. De äldre personernas motorik ökade, de upplevde mindre ensamhet, blev bättre i sin kommunikation och aggressioner minskade samt att de blev gladare. Flertalet äldre personer uppgav att de upplevde en högre livskvalitét. En viss svårighet återfanns i artiklarna med att bevisa de fysiska påverkningarna som sällskapsdjuren åstadkom, så som kortisolnivåer, blodtryck, hjärtfrekvens och syrgasmättnad. Äldre personer med tidigare djurintresse visade ett större engagemang när de träffade sällskapsdjur och de ville gärna umgås en längre tid än de äldre personerna utan tidigare djurintresse. Slutsatsen om sällskapsdjurets betydelse har i föreliggande litteraturstudie visat sig till stor del vara positivt för äldre personer som bor på vård- och omsorgsboende. Sällskapsdjuret kan påverka den äldre personen fysiskt, psykiskt samt socialt. De kan uppleva mindre ensamhet, mindre depressions symtom, högre livskvalitet och en ökad glädje. Hunden har visat sig vara det sällskapsdjur som använts mest.