Syftet med studien var att beskriva vilka påfrestningar sjuksköterskor i Sverige upplever under första året i yrket, samt hur de hanterar dessa påfrestningar. En intervjustudie med kvalitativ ansats genomfördes med åtta nyutexaminerade sjuksköterskor från två sjukhus i Mellansverige. Data analyserades med hjälp av manifest och latent kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultatet påvisade att sjuksköterskorna upplevde många olika påfrestningar under första året som sjuksköterska. De var oförberedda på många aspekter av arbetet, de kände ofta en tidsbrist och de var rädda för att ta plats. Känslan av att vara oförberedd var den största påfrestningen. Kollegornas stöd var den viktigaste faktorn för att hantera detta, men även annat stöd både på och utanför arbetsplatsen spelade stor roll. Sjuksköterskorna arbetade även mycket med att själva acceptera och anpassa sig till den nya situationen, och de använde även metoder för att ta kontroll och fokusera på det värdefulla i arbetet. Sjuksköterskornas upplevelser kunde sammanfattas under temat Många resurser – ändå ensam. De strategier sjuksköterskorna använde för att hantera påfrestningarna kan sorteras in under komponenterna Begriplighet, Hanterbarhet och Meningsfullhet i Aaron Antonovskys teori om Känsla av Sammanhang. Som slutsats konstateras att såväl sjuksköterskeutbildningen som arbetsplatserna kan utvecklas för att bättre tillgodose de behovsjuksköterskor har under första året i yrket.