Bakgrund: Läkare och distriktssköterskor har ett gemensamt ansvar att skapa en god samverkan med varandra. En god relation mellan sjuksköterska och läkare förbättrar patientsäkerheten och kvaliteten på vården. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av samverkan med läkare på hälsocentral i samband med telefonrådgivning. Metod: Studien hade en kvalitativ ansats med beskrivande design. Åtta distriktssköterskor med varierande erfarenhet av telefonrådgivning på fyra olika hälsocentraler intervjuades med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna spelades in och analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Under analysprocessen framkom ett tema, tre kategorier med elva underliggande subkategorier. Huvudresultat: Temat Att ständigt anpassa sig för att tillmötesgå läkaren bildades ur två kategorier. Resultatet visade att samverkan oftast fungerade bra mellan distriktssköterska och läkare. Men det fanns en rad faktorer som försvårade samverkan mellan de olika yrkeskategorierna. Dessa faktorer var Stress och resursbrist, Kunskapsbrist hos läkaren, Attityder och bemötande, Bristande förståelse för distriktssköterskans arbete samt Läkarens maktposition. Det framkom att distriktssköterskorna anpassar sitt dagliga arbete och sitt sätt att kommunicera efter läkarens behov. Distriktssköterskorna försökte tänka på läkarens arbetsmiljö och att inte överbelasta läkaren. Distriktssköterskorna i studien upplevde att de saknar förståelse för sin tuffa arbetssituation från läkarna. Deltagarna beskrev även att läkaren har en stark maktposition och att arbetsgivaren ibland särbehandlar personalen.

Slutsats: Det fanns en rad faktorer som ansågs försvåra samverkan mellan läkare och distriktssköterska. Många gånger verkade det vara distriktssköterskan ansvar att skapa en god samverkan. Då en god samverkan förbättrar patientsäkerheten och ökar arbetstillfredsställelsen hos personalen är det av stor vikt att dessa faktorer uppmärksammas.