Maize, a commonly cultivated plant today, was already grown ten thousand years ago in South America, and it orginates from teosinte, a plant that is native to Mexico. A lot of different maize hybrids have been cross-pollinated since the beginning of the twentieth century, to obtain cultivars that give higher yields. In order to increase efficacy, maize plants have been made herbicide tolerant. Genetic engineering has made it is possible to transform maize cells with a gene for glyphosate tolerance, resulting in entire maize plants with tolerance to the herbicide Roundup®. A gene gun was used when maize was transformed with a gene casette containing two copies of the gene that encodes glyphosate tolerance, EPSPS, thus creating the GM-maize called NK603. 

The gene-casette in NK603 enables the maize plant to synthesize aromatic acids even when it exposed to glyphosate, thus enabling the plant to synthesize proteins and continue to live on. The EPSPS trans gene in NK603 originates from a bacterium. Trials carried out by experts with connection to Monsanto show that the GM-crop is as nutritious as conventional maize. These experiments also demonstrated that the consumption of food or animal feed produced by NK603 does not pose a health risk. 

A french research team without connection to Monsanto and under the direction of Dr. Séralini carried out a two-year feeding trial, in which rats were fed NK603. During the course of the trial, the animals developed cancer tumors, and obtained permanent damage to liver and kidneys. It could not be ruled out that these toxicological observations on animal organs could have been caused by the feed, which contained three different dosages of NK603. 

The European Food and Feed Safety Authority (EFSA) directed massive criticisms towards the two-year feeding trial that had been carried out by Séralini´s research team, and concluded that the report had great flaws and the conclusions drawn lacked scientific basis. Séralini and he´s coauthors responded to the criticism and argued that the two-year experiment was unique in it´s kind. The GMO-panel of EFSA maintained that the scientific standards were to poor to warrant a change in opinion; thus it approved of NK603 for use in food and feed. EFSA completely based its risk analysis on trials that had been performed by researchers with some connection to Monsanto. An evaluation of the two-year experiment that had been made by EU-member states was taken into account in the final EFSA review. At this point, the so called GRACE-project was initiated by the European Commission, whose goal was to investigate possible health risks associated with the consumption of genetically modified crops. Scientists within the GRACE-project analyzed the feeding trials that had been carried out with NK603 (Hammond et al. 2004, Spiroux de Vendömois et al. 2009, and Séralini et al. 2012), and concluded that all these reports had inferior scientific quality, ie. flaws. They argued further that it could be questioned why the GMO-panel of EFSA did not criticize earlier feeding trials that had been carried out with a similar method as sharply as they had criticized the two-year experiment. 

The purpose with this literature study is to assemble, contrast and critically analyze the existing knowledge basis, to assess whether the collective literature can detect risks to health that would be associated with using NK603 as food and feed. The literature study cannot establish whether GM-maize NK603 is a greater health hazard than other maize, because of a too limited number of trials and studies. It is of importance that researchers without financial or other connection to Monsanto or interest groups conduct further trials, for example by scientists in government-financed laboratories or at universities to further examine whether the consumption of NK603 could pose health risks in the long term. The feeding trials should have a longer duration than the three -months feeding trials that are customary today. 

Majs är en modern kulturväxt, som redan odlades för tio tusen år sedan, i Sydamerika och grödan härrör från teosinte, som har sitt ursprung i Mexico. Olika majshybrider har korsats med varandra för att ta fram sorter som ger en allt högre avkastning och detta har pågått sedan början av 1900-talet. För att göra odlingen effektivare så har majsplantor gjorts toleranta mot ogräsbekämpningsmedel. Gentekniken har gjort det möjligt att överföra en resistensgen mot glyfosat till majsceller och på detta vis tillverkas hela majsplantor med tolerans mot ogräsmedlet Roundup®. En genkanon användes när majs transformerades med en genkasett innehållande två kopior av genen som kodar för glyfosat-tolerans, EPSPS, och på så vis framställdes GM-majssorten NK603. 

Genkasetten i NK603 gör så att majsplantan kan bygga aromatiska aminosyror även när den utsätts för glyfosat, så att växten kan fortsätta bygga proteiner och leva vidare. EPSPS-transgenen i NK603 kommer ursprungligen från en bakterie. Försök som har gjorts av experter med koppling till Monsanto visar att GM-grödan NK603 är lika näringsrik som konventionell majs. Dessa experiment visade också att det inte innebär någon hälsorisk att konsumera livsmedel eller djurfoder som framställts av NK603. Ett franskt forskarteam utan koppling till Monsanto och under ledning av Séralini utförde ett två-årigt matningsförsök där råttor matades med NK603. Under detta experiment utvecklade djuren cancertumörer och fick bestående skador på njurar och lever. Det kunde inte uteslutas att de toxikologiska observationerna på djurens organ och vävnader berodde på fodret, som innehöll tre dosnivåer av NK603. 

Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten (EFSA) riktade massiv kritik mot det två-åriga experimentet som utfördes av Séralinis forskargrupp, och ansåg att det fanns stora brister i rapporten och att de slutsatser som drogs saknade vetenskaplig grund. Séralini och medförfattare svarade på kritiken och menade att det två-åriga försöket var unikt i sitt slag. EFSA:s GMO-panel ansåg fortfarande att den vetenskapliga standarden var för bristfällig för att de skulle ändra ståndpunkt, och därför godkände NK603 som mat och foder. EFSA baserade helt sin riskutvärdering på analys av försök som utförts av forskargrupper med anknytning till Monsanto. EU-medlemsländernas utvärdering av det två-åriga experimentet utgjorde ett underlag för denna slutgiltiga bedömning. Därefter startades det s.k. GRACE-projektet på uppdrag av den Europeiska Kommissionen, vars mål var att utreda möjliga hälsorisker vid konsumtion av genetiskt modifierade grödor. Forskare inom GRACE-projektet analyserade de matningsförsök som utförts med NK603 (Hammond et al. 2004, Spiroux de Vendömois et al. 2009, och Séralini et al. 2012), och ansåg att samtliga publikationer hade brister. De menade också att det kunde ifrågasättas varför EFSA:s GMO-panel inte kritiserade tidigare matningsförsök som gjorts med en liknande metod som det två-åriga experimentet lika skarpt. Syftet med denna litteraturstudie är att sammanställa, kontrastera och kritiskt granska den kunskapsbas som finns idag för att fastställa om den samlade litteraturen kan påvisa hälsorisker med användning av NK603 som föda eller foder. Litteraturstudien kommer inte fram till om GM-majs NK603 är mer hälsofarligt än annan majs på grund av ett alltför begränsat antal försök och studier. Det är av vikt att ytterligare studier genomförs av forskare utan ekonomisk anknytning till Monsanto eller intresseorganisationer, t ex forskare från statligt finansierade laboratorier eller universitet, för att vidare undersöka huruvida konsumtion av NK603 skulle kunna utgöra en hälsorisk på lång sikt. Matningsstudierna bör vara längre än de tre-månaders försök som har varit praxis fram till idag.