Den här uppsatsen undersöker hur utbrett bruket av en som könsneutralt generaliserande pronomen är bland anställda vid järnvägen i Mellansverige och om det skiljer sig åt beroende på utbildningsbakgrund, ålder eller kön. Uppsatsen avser även att undersöka om de som redan använder hen som könsneutralt personligt pronomen och/eller som ett tredje kön är mer benägna att också använda en. Dessutom undersöks om bruket av man respektive en skapar konceptualiseringar av olika kön. Undersökningen genomförs med en kvantitativ enkätundersökning med kvalitativa inslag och genom kvalitativa intervjuer.

Resultaten visar att bruket inte är utbrett men att majoriteten har en positiv attityd till att en kan användas som könsneutralt generaliserande pronomen. De få som faktiskt använder en representeras framförallt av yrkesutbildade, personer födda 1985 och senare samt av kvinnor där samtliga som medvetet använder en även använder hen. Man liksom en skapar inte konceptualiseringar av något specifikt kön för en klar majoritet i enkätundersökningen, i de få fall det görs skapar man konceptualiseringar av könen kvinna och man medan en skapar konceptualiseringar av hen. Intervjuerna visar på ett annorlunda resultat där texten med man skapar konceptualiseringar av inget specifikt kön, båda könen och man medan en skapar konceptualiseringar av flera kön, båda könen och kvinna.

Slutsatser är att en uppfattas mest dialektalt, minst politiskt, att attityden till en är god även om bruket inte är utbrett och att hen manar till ytterligare könsneutrala bruk. Varken man eller en skapar konceptualiseringar av kön för de flesta, man tenderar dock att reproducera ett binärt könssystem medan en inkluderar fler könsidentiteter.