Sammanfattning

Denna studie undersöker möjligheter till tillgänglighetsanpassning av hälsingegårdar. Problematiken ligger i att hälsingegårdarna är kulturhistoriskt värdefulla och därför har strikta bevarandekrav.

En hälsingegård är egentligen ett samlingsnamn för en stor mängd byggnader. De är gårdar som Hälsinglands bönder byggde på ett för trakten traditionellt vis som skiljer sig från övriga historiska bostäder för bönder i Sverige. Detta på grund av att de är mer påkostade både med dekorationer och till storlek. Bönderna i Hälsingland hade möjlighet att bygga på det viset eftersom de ofta var mer välställda än andra bönder i landet. Detta berodde på att de inte hade någon adel eller några herremän i landskapet som tog del av deras inkomster (Göllas, 2012).

I dagsläget är sju hälsingegårdar utnämnda till världsarv av Unesco, och sedan denna utnämning har turismen ökat till de sju gårdarna. Eftersom även personer med funktionshinder av något slag kan önska att se detta världsarv har möjligheterna till tillgänglighetsanpassning undersökts.

Undersökningen har skett genom litteraturstudier, intervjuer och platsbesök. Till största del har litteraturstudien inneburit uppsökande av information beträffande historik om de berörda delarna i ämnet samt undersökning av lagar och rekommendationer för tillgänglighet och bevarande.

Under arbetets gång har även andra världsarv med förutsättningar som liknar de på hälsingegårdarna undersökts. Dessa undersökningar har understrukit tesen om att tillgänglighet är problematiskt att åstadkomma på historiska platser. Få åtgärder har gjorts för att öka tillgänglighet trotts att respektive länsstyrelse och kommun för världsarven har arbetat med frågan under många år.

Eftersom hälsingegårdarna inte är offentliga platser utan privatägda gårdar, som kan besökas efter avtalad tid, har fastigheterna laglig möjlighet att avstå åtgärder för ökad tillgänglighet.

Endast vid omfattande renoveringar behöver en bostad anpassas efter dagens krav på tillgänglighet. Dessa byggnader skall inte renoveras utan bevaras i befintligt skick så långt som möjligt då de är klassade som byggnadsminnen. Dock finns möjligheter till att förbättra tillgängligheten genom vissa, icke byggnadstekniska, åtgärder. Exempelvis kan information på hemsidor och i turistbroschyrer förbättras. Dessutom kan digitala lösningar ordnas för virtuella visningar vid guidade turer.

De byggnadstekniska åtgärder som trots allt kan vara möjliga att åstadkomma är begränsade till utsidan av byggnaderna. Det finns dock ändå en mängd saker som underlättar ett besök bara genom exteriöra förändringar. Det handlar främst om tillgänglighet genom plana parkeringsplatser, tillgång till sittplatser för vila och skyltar för att underlätta navigering.

Andra funktionsnedsättningar än just de som orsakar rörelsehinder är dock möjliga att underlätta ett besök för med vissa åtgärder som inte påverkar byggnaderna. Det handlar främst om att ordna med ljudförstärkningar och utökad information i text för att kunna dela information med de besökare som har nedsatt hörsel.

This study examines the possibilities to increase accessibility in the decorated farmhouses of Hälsingland. The problem lies in the strict conservation requirements of theses farm houses because of their historical value.

There are many decorated farmhouses in Hälsingland. They are farms of Hälsingland farmers built in a way that was traditional in the area from the sixteenth century to the beginning of the twentieth century. Their tradition of building is different from other historical residences of farmers in Sweden since they are larger and more decorated. The farmers of Hälsingland were able to build that way because they often were wealthier than other farmers. The reason for that was partly because there were no nobles in the area who took part of their income (Göllas, 2012).

Seven of these decorated farm houses have been added to Unesco’s List of World Heritages. Since they were listed, the tourism has increased to these seven farm houses. Some of the people who wish to see this world heritage may have disabilities of some kind and therefor the potential for accessibility is investigated.

The study has been made through literature reviews, interviews and site visits. For the most part, the literature review was focused on information regarding the history of the buildings and the study of the laws and recommendations for accessibility and conservation.

During the study, other heritages with conditions similar to those of the Hälsingland farms also have been investigated. These studies have emphasized the thesis that accessibility is problematic to achieve in historic sites. Little has been done to increase the availability in these places, even though the county administrative boards and municipalities for World Heritage have been working on this issue for many years.

Since the Hälsingland farms are not public places but privately-owned farms, which can be visited by appointment, they have the legal possibility to waive action for increased accessibility

Swedish law says that an existing building needs to be adapted to today’s demands on availability only when it is put through an extensive renovation. These buildings are not to be renovated but preserved in their present condition since they are listed buildings. However, there are ways to improve availability in ways that does not include structural changes in the buildings. For example, information about the availability in the Hälsingland farmhouses can be improved on websites and in tourist brochures. Furthermore, digital solutions such as virtual tours could be an option for those who cannot access the buildings.

The structural changes that nevertheless could be possible to accomplish are limited to the outside of the buildings. However, there are still a lot of things that could improve the accessibility, for a visitor with a disability, just by the exterior changes. The exterior changes are mainly about making plane ground conditions at parking spaces, access to seating for rest and signs to facilitate navigation.

There are other disabilities than those that cause mobility problems. It is possible to facilitate a visit, by some measures that do not affect the buildings, for people who are disabled with some of those. Improvements could be made by arranging sound reinforcement and extended information in text, to share information with the visitors who have hearing disabilities.