Aim: The aim of the study was to investigate attitude and practice to prescribe physical activity accordingly FaR® rules among personal at the specialized department of the University Hospital. Methods: A quantitative cross-sectional study was used to answer the purpose. The data were collected using specially designed questionnaire. That contained 11 questions related to interest and complications to use FaR® as a treatment method. A total of 38 individuals participated in the study. The data were analyzed by a descriptive approach through statistical program SPSS. Results: Participants (physicians and nurses) showed very positive attitude to promote physical activity among their patients to achieve better treatment results. In general, both physicians and nurses were positive to the FaR®, as a special tool. However, only 30% of the practitioners who participated in this study used FaR® in their daily practice.  Not scepticism or lack of time was primarily reasons of so low implementation of FaR®. Lack of knowledge about details of FaR® prescription and clear instructions how to do that were perceived as the main obstacle to the prescription of the FaR®. Conclusion: The results showed that there exists clearly positive attitude to use FaR® as an element of treatment of hospitals patients. Obtained results indicate the necessity of better information about the FaR® as a method and more clearly described routine and orders how to implement this method.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilka faktorer som påverkar förskrivningen av FaR® utav den legitimerade personalen på en medicinsk thorax division vid ett universitets sjukhus. Metod: För att besvara syftet användes en enkät. Totalt 38 personer deltog i studien. De fick besvara ett frågeformulär med 11 frågor om kunskap, utbildning, attityd och praktisk tillämpning av FaR®. Resultat: Resultatet visade att alla respondenter hade en mycket god attityd och inställning till användningen av fysisk aktivitet som terapeutiskt instrument och till förskrivning av FaR®. Dock förskrev endast 30 procent av personalen FaR®. Knappt hälften hade fått någon utbildning inom FaR® och kunskapsbrist om förskrivningen av FaR® var det främsta hindret till förskrivningen av FaR®. I kommentarer till frågan om upplevda hinder till förskrivningen av FaR®, noterade många respondenter också brist på rutin, instruktion och detaljerad beskrivning av FaR® i praktiken. Slutsats: Enligt denna undersökning finns det en positiv attityd bland sjukhusets personal till användningen av FaR®. Varken underskattning av FaR® eller tidsbrist kunde räknas som aktuella hinder till förskrivningen. Men det som kan anses påverka förskrivningen negativt är att det fanns en stor kunskapsbrist om hur förskrivningen av FaR® går till. Om personalen skulle få utbildning skulle troligtvis förskrivningen öka.