I detta paper presenteras mitt avhandlingsprojekt som syftar till att undersöka hurreligionslärarkunskap konstrueras i det trepartsmöte som sker då högskolans lärarutbildare besöker en lärarstudent under den verksamhetsförlagda utbildningen. Vad konstrueras som väsentlig kunskap för en religionskunskapslärare i gymnasieskolan? De övergripande frågeställningarna antyds i titeln: Vad är ”religionslärarkunskap”/religionsdidaktisk kunskap? Vad behöver en gymnasielärare i religionskunskap veta och kunna? De frågeställningar som utvecklar projektets syfte är: a) Hur konstrueras religionslärarkunskap i mötet mellan lärarstudenter och lärarutbildare? b) Vilken religionslärarkunskap konstrueras i mötet mellan lärarstudenter och lärarutbildare? De metoder som används för att generera det empiriska materialet är observationer och intervjuer. Genom observation undersöks vilken kunskap som synliggörs och hur mötet genom samtalet konstruerar kunskap (Watt Boolsen, 2007). Den kvalitativa halv-eller semistrukturerade intervjun (Kvale & Brinkmann, 2009) används som kompletterande metod för att generera empiri som möjliggör en djupare förståelse av hur forskningsfrågorna kan besvaras och hur mötet kan förstås. Den genererade empirin analyseras enligt Hjerm & Lindgrens modell för kategorisering, kodning och tematisering. (Hjerm & Lindgren, 2010). Valet av trepartsmötet som det huvudsakliga studieobjektet grundas i att lärarutbildningen å ena sidan är en sammanhållen utbildning, men å andra sidan bedrivs i två skilda sociala praktiker (Afdal, 2010), den högskoleförlagda-och den verksamhetsförlagda utbildningen, vilket kan skapa spänningar. Trepartsmötet är kanske enda gången som lärarstudenten utbildas i en gemensam kontext, tillsammans med både läraren från högskolan och handledaren från praktikskolan. Frågan är vilken religionsdidaktisk kunskap, vilken ”religionslärarkunskap”, som konstrueras i dessa förhandlingar?