Vi sitter här,
du och jag,
blicken oftast ner i backen,
muggen intill eller i handen,
kroppen vädjande,
gesten och minen ursäktande.
__
för spottstyvrar,
för dagsransonen,
för livet.
Vi sitter inte där,
vi hade tur,
påkostade av de många,
somliga av oss välbeställda
innan vi föddes.
Vi skulle kunna sitta där,
om inte försynen,
andras uppoffringar,
tillfälligheterna
spelat oss i händer.
Låt oss sätta oss
både här och där,
jag och du,
med öppna anleten,
som vore vi
varandra.
5 augusti 2015
*
Fotnot. Att skriva dessa rader hjälpte mig att andas igen, säger författaren Bengt Söderhäll, plågad av veckans händelser, ”av att somliga av oss hetsar mot folkgrupp, som vore det 1933 och långt innan Katarina Taikon och Rosa Taikon satte ner foten”.