Vi sitter här,   

du och jag,  

blicken oftast ner i backen,  

muggen intill eller i handen,  

kroppen vädjande,  

gesten och minen ursäktande.  

__

Vi sitter här,  

du och jag,  

för spottstyvrar,  

för dagsransonen,  

för livet.  

__

Vi sitter inte där,  

du och jag,   

vi hade tur,  

påkostade av de många,   

somliga av oss välbeställda   

innan vi föddes.  

__

Vi skulle kunna sitta där,  

du och jag,  

om inte försynen,  

andras uppoffringar,  

tillfälligheterna  

spelat oss i händer.  

__

Låt oss sätta oss  

både här och där,  

du och jag,  

jag och du,  

med öppna anleten,  

som vore vi   

varandra.  

5 augusti 2015

*

Fotnot. Att skriva dessa rader hjälpte mig att andas igen, säger författaren Bengt Söderhäll, plågad av veckans händelser, ”av att somliga av oss hetsar mot folkgrupp, som vore det 1933 och långt innan Katarina Taikon och Rosa Taikon satte ner foten”.