Systemet för koncernbeskattning på mervärdesskatteområdet är konsoliderad beskattning, eller så kallade mervärdesskattegrupper. De företag som ingår i en mervärdesskattegrupp anses som en enda beskattningsbar person, [2] vilket innebär att gruppinterna transaktioner inte beskattas. I Sverige är möjligheten att bilda mervärdesskattegrupper begränsad till företag inom den finansiella sektorn och försäkringssektorn, samt deras stödföretag, och till företag som befinner sig i ett inkomstskatterättsligt kommissionärsförhållande. [3] Möjligheten att bilda mervärdesskattegrupper är såväl inom EU-rätten som enligt mervärdesskattelagen (1994:200), ML, begränsad till företag som har ett fast etableringsställe inom landet. [4] Mervärdesskattegrupperna hotas i Sverige av att avskaffas. Regeringen ska återkomma med en proposition om mervärdesskattegruppernas avskaffande under år 2015.

Den 17 september 2014 kom EU-domstolens dom i målet C-7/13 Skandia America Corp. (nedan Skandiamålet). Domen är ett förhandsavgörande. Tolkningsfrågorna ställdes av Förvaltningsrätten i Stockholm. EU-domstolen kom fram till att tjänster som en huvudetablering i tredje land tillhandahåller sin filial belägen i en medlemsstat utgör beskattningsbara transaktioner när filialen ingår i en mervärdesskattegrupp. I ett sådant fall blir mervärdesskattegruppen skattskyldig i enlighet med bestämmelserna om omvänd beskattning.

I denna artikel analyseras EU-domstolens dom. Frågor som hur omvända Skandia-situationer och transaktioner bör beskattas diskuteras. De situationer som avses är när filialen i stället för huvudkontoret är utanför mervärdesskattegruppen eller när filialen i mervärdesskattegruppen, liksom i Skandiamålet, men tjänsten tillhandahålls från mervärdesskattegruppen till huvudkontoret. Vidare diskuteras om utfallet skulle kunna bli annorlunda i ett fall då både mervärdesskattegruppen och den företagsdel som är utanför mervärdesskattegruppen är etablerade inom EU.