Syfte: Från den 1 januari 2014 är det obligatoriskt för alla stora, onoterade företag att tillämpa regelverket K3. Fastighetsföretag blir direkt påverkade, i och med skyldigheten att tillämpa komponentavskrivning på sina fastigheter. Utifrån detta har studiens syfte tagits fram, vilket är att beskriva hur fastighetsföretagen har tillämpat K3-regelverket, med avseende på komponentmetoden och dess indelning. Vidare är syftet att undersöka om avskrivningskostnaden eventuellt har förändrats samt undersöka vilka faktorer som kan förklara komponentindelningen. Dessa faktorer är revisionsbyrå och ägarnas ställda krav, som inte studerats tidigare, samt tidigare undersökta faktorerna storlek och lönsamhet.

Metod: Studien har en positivistisk utgångspunkt och en kvantitativ metod där en deduktiv forskningsansats tillämpats. Studiens empiriska material har samlats in genom fastighetsföretagens årsredovisningar samt ägardirektiv. Insamlad data presenteras genom diagram samt tabeller. Analysen har gjorts genom att data ställs mot teorier samt tidigare forskning.

Resultat och slutsats: Studiens resultat påvisar att ett antal fastighetsföretag inte redogör för sina komponenter, trots skyldigheten att tillämpa komponentmetoden enligt K3. För fastighetsföretagen som har redovisat komponenter, råder stor variation vid indelningen. Efter införandet av komponentmetoden har avskrivningskostnaderna ökat, i jämförelse med tidigare tillämpad avskrivningsmetod. Vidare visade resultatet att ingen av de undersökta faktorerna kan förklara företagens indelning av komponenter.

Förslag till vidare forskning: Förslag till vidare forskning är inledningsvis att undersöka varför vissa fastighetsföretag inte har någon tydlig indelning av komponenter, trots att de tillämpat K3. Vidare kan det vara intressant, att om några år undersöka om någon praxis etablerats kring indelningen av komponenter hos fastighetsföretag.