Vi lever idag i ett hälsosamhälle där hälsa och pedagogik kan betraktas som oupplösligt sammanflätade i formandet av hälsosamma människor. Vi vet dock inte så mycket om hur hälsosamhället figurerar eller framträder i pedagogisk forskning och inte heller vilka frågor om hälsosamhället som ställs. Den här studien riktar blicken mot svenska doktorsavhandlingar i pedagogik som här uppfattas indikera sådant som pågår inom ämnet, och avser att undersöka hur hälsosamhället framträder i dessa. Av de 917 avhandlingar i ämnet pedagogik som publicerades i Sverige under 2005-2019, fick 76 avhandlingar utgöra underlag för studien. Analysen utforskade hur hälsosamhället behandlas och vilka dimensioner av hälsosamhället som framträder samt hur. Resultaten visar att hälsosamhället är svagt etablerat som forskningsområde inom pedagogikämnet och att huvuddelen av studierna med anknytning till hälsosamhället berör hälso- och sjukvården eller sjukdom/diagnoser, medan forskning om eller för hälsofrämjande verksamhet (utanför hälso- och sjukvården) eller om pedagogiska processer i relation till hälsa eller välbefinnande utgör en minoritet. I diskussionen förs resonemang om hälsosamhället som ett forskningsfält som skulle kunna berika pedagogikämnet genom att ge ett breddat underlag för såväl teori- som metodutveckling inom ämnet, samt ge viktiga bidrag till pedagogiska verksamheter i hälsosamhället genom såväl praktiknära som kritisk forskning. 

This article focuses on after-school programs in the US and leisure-time centres in Sweden. Texts concerning how these institutions are dealing with the concept of leisure are compared. There exist several definitions, or discourses, concerning leisure but the examined literature emphasizes normative functional activities. The leisure discourse supported by the Swedish National Agency for Education also seems to view leisure as functional time. This discourse can, however, not be seen as a hegemonic one since some schools and communities seem to have adopted other discourses. It is probable that staff, during their social practice in leisure-time centres, comprises several leisure discourses within the order of discourse and that some of these discourses have more power and are more prominent in the everyday work. This could contribute to differences between diverse leisure-time centres both concerning their social practice and the staff’s subject positions. The conception of leisure gives, therefore, also educational implications.

I artikeln beskrivs stimulated recall, en metod där man med hjälp av ljudband- eller videoinspelat material dokumenterar en intervjupersons verksamhet. Den intervjuade får kort efter inspelningen ta del av materialet för att se och höra sig själv i aktion och kommentera inspelningen. På så sätt ska det inspelade materialet stimulera och påminna respondenten om sitt tänkande under den dokumenterade episoden. Det är svårt att se stimulated recall som en metod med en bestämd manual, som man ska följa. Det är snarare så att undersökningar som genomförts med stimulated recall kan skilja sig åt på betydelsefulla sätt, bland annat beroende på forskningsintresse, intervjutekniker men även beroende på mer grundläggande antaganden om vad respondenterna egentligen har möjlighet att verbalisera.

Syftet med denna artikel är att utifrån en fenomenologisk och barndomssociologisk ansats problematisera och diskutera hur barns perspektiv kommer till uttryck i fritidshemslärares skriftliga beskrivningar av sin undervisning. Fokus är fritidshemslärares beskrivningar av sina utgångspunkter för undervisningen samt tillvägagångssätt för genomförandet. Studien bygger på skriftliga reflektioner från 48 lärare i fritidshem på 31 skolor i fyra svenska kommuner. I analysen framträder olika utgångspunkter för undervisningen beroende på om den är planerad eller oplanerad. I de skriftliga reflektionerna över den planerade och genomförda undervisningen överväger ett barnperspektiv hos lärarna; ett perspektiv som utgår från barns bästa, men utifrån vuxnas villkor. Utgångspunkten för planeringen är läroplanen och liten hänsyn tas till elevernas intressen och erfarenheter. I den oplanerade undervisningen framträder barns perspektiv tydligare; elever ges här större möjligheter till makt, inflytande och handling. Här beskrivs elevernas intressen, nyfikenhet och frågor som utgångspunkt för undervisningen. ’Samtal’ och ’diskussion’ är frekventa ord, vilka också indikerar att lärare och elever samtalar om saker som har mening för eleverna. Resultatet antyder att det kan finnas en glidning mellan de två perspektiven i den oplanerade undervisningen. Undervisningen kan växla från det ena perspektivet till det andra, medan motsvarande inte kan ses i lärarnas beskrivningar av den planerade undervisningen. Sammanfattningsvis belyser resultatet det korsdrag som fritidshemslärare ofta ställs inför vid planering och genomförande av undervisning.