Den stora ökningen av antalet nyanlända migranter medför nya utmaningar på den svenska arbetsmarknaden och utbildningssystemet. Föreliggande studie är del av ett projekt som ur psykologiska och intersektionella perspektiv utforskar hur nyanlända migranters anställningsbarhet konstrueras och uppfattas. Ett psykologiskt perspektiv fokuserar på individens konstruktion och upplevelse av sin egen anställningsbarhet och vilka beteenden (t ex jobbsökande) denna upplevelse gör tänkbara och uppfattas som möjliga. Intersektionella perspektiv åskådliggör hur sociala kategoriseringar, såsom kön, ålder och utbildning, och kategoriseringen som nyanländ migrant, samverkar i hur nyanlända konstruerar uppfattningar av möjligheter och hinder att anställas. Syftet med studien är att utforska konstruktioner och omformuleringar av migranters anställningsbarhet i en svensk kontext, genom att undersöka råd, rekommendationer och föreskrifter för hur nyanlända migranter kan få tillträde till arbetsmarknaden. Detta kan t ex ske genom validering av tidigare utbildning eller reell kompetens. Offentligt material som är relaterat till anställningsbarhet och kompetens- och karriärutveckling, och information till nyanlända inom ramen för Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag analyseras. Föreliggande presentation fokuseras på de möjligheter och svårigheter som tillskrivs nyanlända akademiker.

Perceptions of one’s capability to obtain employment, to change or keep one’s job – i.e. employability perceptions – are important assets in our flexible working life (Berntson, 2008). Present day society is strongly influenced by neoliberalism, in which people are regarded as free and transferable individuals, with the capacity to make their own decisions on all aspects of education, work and career (e.g., Davies et al., 2005; Gazso, 2007). Evaluations of potential employees should be based on qualifications and competences, not attributes such as cultural background, gender and ethnicity. Hence, this entails at least superficially a belief in the equal treatment of all employees, and individual responsibility for successful navigation through the labour market. However, norms, presuppositions and contradictions within neoliberal discourses point towards inequality (c.f. Allen et al., 2013; Calas & Smircich, 2006; Kusterer, 2014), and masculine ideals linked to a white, heterosexual normality pervade (e.g., Holgersson, 2003; Mählck, 2012).

The present study aims to explore constructions and reformulations of migrants’ employability, as well as recommendations and prescriptions of how newly arrived migrants should succeed in entering the Swedish labour market. Public documents comprising employability and associated concepts such as competence building and career development are being collected. In order to understand how these concepts are communicated to migrants, we examine information to newly arrived migrants regarding introductory activities and programmes to increase employability. Tentative results demonstrate that although it is assumed that migrants largely lack Swedish language skills, information written in Swedish is often more elaborate than translated versions. The construction of the employable individual builds on tacit assumptions concerning the ability to bring forward required psychological and human capital, in order to appear desirable to potential employers. It seems crucial to be able to measure and verify required competencies and experiences, and perhaps more importantly to work on how you come across to others. Individual employability can thus be constructed as a form of marketing strategy (c.f. Fejes, 2009). Contradictions and shifts between a neoliberal discourse and a social welfare discourse are also noticeable. These shifts could be debilitating for the migrants’ pursuits towards increased employability and career continuance.

In the flexible Swedish labour market, the concept of employability has grown important. Within a neoliberal framework, accountability for one’s possibility to successfully obtain or keep employment rests with the individual. In contrast, within a social welfare discourse the individual is offered care and support in order to gain employment. The present study combined intersectional and discourse analytical approaches with the understanding that individual employability is subjectively constructed in the exploration of labour market induction, employability constructions and categorizations in the discourse used by government agencies directly involved in the labour market integration of newly arrived migrants. Public documents comprising information on labour market entrance, employability and associated concepts such as competence building and career development were analysed. The employability constructions were often contradictory—placed at the crossroads of neoliberal and social welfare discourses—and built on tacit assumptions and influenced by stereotypes. Conveying such employability constructions further could lead to exclusion from long-term employment and have detrimental psychological and health repercussions. Instead, it is of importance to work towards reconstructing migrants’ employability in this new context without damaging influence from inflexible categorizations and stereotypes.

Perceptions of one’s capability to obtain employment, to change or keep one’s job are growing more important as our working life is becoming ever more flexible (Berntson, 2008). Present day society is strongly influenced by neoliberalism, in which people are regarded as free and transferable individuals, capable of making their own decisions on all aspects of education, work and career (e.g., Davies et al., 2005; Gazso, 2007). Superficially, this entails a belief in equal treatment of all employees. Evaluations should be based on qualifications and competences, not attributes such as cultural background, gender and ethnicity. However, norms, presuppositions and contradictions within neoliberal discourses point towards inequality (c.f. Allen et al., 2013; Calas & Smircich, 2006; Kusterer, 2014). Sweden is considered one of the most progressive countries in the world in terms of gender equality; nevertheless, society and its organisations are pervaded by masculine ideals related to a white, heterosexual normality (e.g., Holgersson, 2003; Mählck, 2012). There are large differences between Swedish-born and foreign born residents in the labour market, for example regarding unemployment rates and participation in the labour force, and these differences are often gendered (SCB 2014, 2016).

The present project aims to investigate how aspects associated with employability – directly or indirectly – can highlight possiblities and difficulties for migrants in their establishment in the Swedish labour market. Psychological and intersectional perspectives are used to explore how employability is constructed for and perceived by foreign born women and men residing in Sweden. This entails a focus on the subjective and individual experiences, as well as on how public and official discourses and practices are exhibited and used by public authorities, recruitment firms and media. We start by collecting public documents on employability and associated concepts such as competence building and career development. We give special attention to information on programmes for newly arrived migrants and other temporary measures to resist long-term unemployment. In a second step, interviews are conducted with individuals who have taken part in such programmes, and with employees from organisations involved in training and recruitment, as well as government officials concerned with these issues. At the conference, we will present preliminary results on the construction of employability within one programme for newly arrived migrants, and compare this with the view of employability displayed in interviews with unemployed Swedish-born residents who have taken part in a programme to resist long-term unemployment.

Arbetsmarknadsetablering av migranter i Sverige innefattar både möjligheter till arbetskraft för arbetsgivare och meningsfull sysselsättning och försörjning för den enskilde. Denna är dock kantad av hinder i arbetsmarknadsintegration och förmåga att ta tillvara på kompetens som utvecklats utanför Sverige. Hindren är särskilt uttalade för personer som saknar gymnasieutbildning eller formell yrkesutbildning. Arbetskraftsdeltagandet är lägre för utlandsfödda än för svenskfödda, och kvinnliga flyktingar och asylinvandrare med lågutbildningsnivå står utanför arbetsmarknaden i mycket stor utsträckning. Därtill satsas mindre resurser på arbetsmarknadsintegration för kvinnor än för män, och det är även en lägre andel kvinnor med låg utbildning som väljer att delta i Arbetsförmedlingens etableringsinsatser. Föreliggande studie ingår i ett delprojekt inom Integration Gävleborg 2.0, ett forsknings- och utvecklingsprojekt som drivs av Länsstyrelsen Gävleborg. Gävleborg har tagit emot ett stort antal nyanlända och regionen har generellt låg utbildningsnivå och hög arbetslöshet i jämförelse med riksgenomsnittet. Dessa aspekter gör arbetsmarknadsetablering särskilt svår för migranter med begränsad skolgång. Det har också blivit tydligt hur coronapandemin ytterligare begränsat möjligheterna till arbetsmarknadsetablering och integration. 

För många migranter från utomeuropeiska länder tar det lång tid att etablera sig i Sverige. Det gäller i synnerhet personer med låg utbildning, och särskilt kvinnor som saknar erfarenhet av lönearbete i hemlandet. Denna rapport handlar om migranter i Gävleborgs län, som fått asyl i Sverige, avslutat etableringsperioden och stod utanför den reguljära arbetsmarknaden år 2020. Under 2020 genomfördes intervjuer med 23 personer i tre kommuner som gick på SFI. Knappt tre år senare (2023) kontaktade vi deltagarna igen för att ta reda på om de kommit närmare arbetsmarknadsetablering och hur de såg på sin livssituation och framtid. Vi fick kontakt med 13 personer varav 8 medverkade i en ny intervju. För att öka förståelsen för migranternas perspektiv har vi dessutom intervjuat 10 personer från andra kommuner med liknande bakgrund och livssituation som de ursprungliga deltagarna. Resultaten visar att nästan alla respondenter hade kommit närmare arbetsmarknaden och såg ljusare på tillvaron än under 2020. Samtliga hade kommit ut på arbetsplatser genom praktik och anställningar, och många hade gått eller gick på yrkesutbildningar. Att behärska svenska språket upplevdes centralt. Det betraktades som nyckeln till att kunna få ett arbete, samtidigt som arbetet sågs som det bästa sättet att utveckla språket. Det förefaller vara ganska stora skillnader mellan vilket stöd migranter i olika kommuner får. Migranterna uttryckte också stora variationer avseende behov av stöd, vilka hinder de mötte, och i vilken utsträckning de kunde styra sin tillvaro och bestämma en väg framåt. Alla var motiverade till att arbeta och skapa en bättre framtid för sig och sina barn, men det var tydligt att myndigheterna behöver anpassa sina insatser till varje persons individuella förutsättningar för att kunna realisera detta. 

Akademin och forskningens villkor undergår en mängd granskningar, och ett fokus på genus och jämställdhet har varit närvarande i denna forskning under en längre tid. Dock har andra maktordningar, så som etnicitet, klass eller funktionsvariation, lämnats utanför dessa granskningar, vilket är särskilt tydligt gällande forskningen som bedrivs i Sverige och studiet av den svenska akademin. Det är av stor vikt att undersöka dessa processer i strävan mot ett inkluderande och hållbart arbetsliv. Rekryteringsprocesser och tilldelning av forskningsmedel har ofta visat sig missgynna kvinnor och minoriteter. Samtidigt ses erhållandet av forskningsmedel som en kvalitetsstämpel. Likaså poängteras betydelsen av antalet publikationer i vetenskapliga tidskrifter och citeringsmått, dvs. hur frekvent artik-larna är refererade till. Vilka bedömningskriterier som används, och hur dessa konstrueras och tillämpas, har visat sig vara både svårartikulerat och variera mellan forsknings-discipliner, samt mellan och inom specifika kontexter, så som inom en professors-rekrytering eller granskning av en ansökan om befordran till professor.

Syfte: Inom ramen för ett projekt som utforskar hur forskningsmeriter för kvinnor och män med eller utan utländsk bakgrund konstrueras och värderas i sakkunnigprocesser, fokuseras i denna presentation på bedömningskriterier för rekrytering och befordring av professorer.

Metod: Sakkunnigutlåtanden och rekryteringsgruppers protokoll från samtliga 50 professorsrekryteringar (drygt 370 sökande) under en femårsperiod från ett av Sveriges ledande universitet har granskats, och tillämpningen av olika bedömningskriterier har kodats genom en innehållsanalys. Jämförelser har gjorts mellan olika vetenskapsområden, och betydelsen av sökandes kön och etnicitet (vilken del av världen sökande kommer ifrån) har utforskats. En annan studie har fokuserat på betydelsen av antalet publikationer för individers möjlighet till professorsbefordran inom fyra olika ämnesområden (inkl. psykologi, nationalekonomi, delar av biologi respektive fysik). Även här undersöks betydelsen av sökandes kön och etnicitet.

Resultat: Resultaten pekar på olikheter i vilka bedömningskriterier som betonas i sak-kunnigutlåtandena, och hur skiftande dessa kriterier konstrueras (ibland explicit formulerat av sakkunniga, men oftare för-givet-tagna tolkningar). Det är en stor variation i hur enskilda sakkunniga (inom och mellan de olika utlysningarna) konstruerar exemp-elvis kärnområdet för en utlysning, hur vetenskapliga publikationer eller doktorand-handledning värderas samt betydelsen av pedagogisk meritering. Relevanta meriter, så som de formulerats i utlysningstexten, belyses inte alltid systematiskt och likvärdigt. Det finns vissa tecken på att sökande från utlandet kan bedömas annorlunda än sökande med starkare anknytning till Sverige, och särskilt universitetet i fråga. Detta kommer att undersökas vidare i kommande analyser. Resultat från studien som undersöker betydelsen av antalet publikationer för professorbefordran väntas bli klart inom kort, och kan belysa hur just detta bedömningskriterium används.

I Sverige uppskattas omkring 68 000 flickor och kvinnor ha utsatts för kvinnlig könsstympning, en praktik som beskrivs som grovt våld och brott mot mänskliga rättigheter med omfattande hälsokonsekvenser. Studien som presenteras i denna rapport var följeforskning av ett lokalt projekt som initierades av familjecentralen i Sätra, Gävle, med målsättningen att bidra till kunskapshöjning för personal inom de medverkande verksamheterna, utveckla interna rutiner för arbetet med att förebygga och upptäcka könsstympning, samt mynna ut i en samverkansöverenskommelse mellan verksamheterna för arbetet mot könsstympning. I projektet ingick verksamheter från exempelvis hälso- och sjukvård, socialtjänst, skola och förskola och rättsväsende. Studien genomfördes för att undersöka projektets betydelse för utvecklingen av kunskap, arbetssätt och samverkan avseende att förebygga, upptäcka och hantera kvinnlig könsstympning. Enkäter skickades ut vid tre olika tillfällen till samtliga anställda inom de medverkande verksamheterna, och intervjuer utfördes i början av verksamheternas arbete samt efter avslutat projekt. Därtill medverkade vi som genomförde studien i referensgruppens återkommande möten och utarbetade tillsammans med projektledaren en modell som kunde fungera som ett stöd i verksamheternas arbete med att utforma rutiner och handlingsplaner. 

Resultaten pekade på att deltagarna betraktade könsstympning som ett förekommande problem och att de förväntade sig att möta flickor och kvinnor som könsstympats eller riskerar att könsstympas. Projektet hade bidragit till att verksamheterna hade utvecklat arbetssätt, rutiner och beredskap för att upptäcka och motverka könsstympning samt för att hjälpa flickor och kvinnor som utsatts, och att fler medarbetare kände till sådana rutiner i slutet av projektet, men i vilken utsträckning dessa används i det praktiska arbetet är fortfarande oklart. Det fanns inga indikationer på att de som besvarat enkäten oftare ställde frågor om könsstympning till målgruppen eller att upptäckta eller misstänkta fall av könsstympning hade ökat. 

Resultaten från studien har implikationer för utformningen av utvecklingsarbete kring kvinnlig könsstympning. Baserat på de yrkesverksammas erfarenheter och den modell som utvecklades är det en utgångspunkt att arbetet kring könsstympning var väl förankrat hos ledningen och att det behandlades som en prioriterad del av arbetet. En annan viktig utgångspunkt är att yrkesverksamma inom verksamheterna får en grundkunskap om könsstympning samt att tydliga rutiner utformas för att ställa frågor om könsstympning, upptäcka könsstympning och hantera ärenden gällande könsstympning. En tredje viktig utgångspunkt är utvecklingen av former och rutiner för samverkan mellan verksamheter gällande kvinnlig könsstympning på en övergripande nivå och vid hanteringen av individuella ärenden. Studien väcker frågor om hur grundkunskap, rutiner, samverkan och kommunikation kan hållas levande över tid. Utmaningar i detta arbete beskrevs i synnerhet i verksamheter där fall av könsstympning sällan förekommer, upptäcks eller aktualiseras, vilket gällde många av verksamheterna i projektet.

Sweden is known for its political will to gender equality. Sweden is also a country with a strong tradition of transparency in university recruitments. In this article, the assessment practices in the appointment of full professors in one Swedish university are investigated from an intersectional and postcolonial perspective on gender and place/space. Using a multimethod approach to investigate written evaluations of applicants, recruitment group meeting minutes and interviews with reviewers, the results show that there is great variation in how evaluation criteria are applied and filled with meaning. Moreover, in more than half of the appointment decisions the reviewers disagreed. The interview results show a structural bias operating towards researchers applying from non-Western university contexts. At an aggregated level, national applicants have 3.88 times greater chance to be proposed for a position and national women applicants are the most likely to be proposed for the position.

Våld är ett av Sveriges största samhällsproblem, och det våld som sker i nära relationer är omfattande (Frenzel, 2014). Samtidigt saknas tillräcklig kunskap om verkningsfulla våldsförebyggande metoder (Jämställdhetsmyndigheten, 2019). Huskurage är en våldspreventiv metod som utvecklats för att förebygga, förhindra och stoppa mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer (VINR). Metoden används i bostadsområden runtom i landet och viktiga aspekter av metoden är att öka allmänhetens medvetenhet om VINR samt deras benägenhet att ingripa vid oro för att någon utsätts för våld. Under 2020 infördes Huskurage i tre stadsdelar i Gävle kommun (Nordost/Norr, Gävle Strand/Alderholmen och Öster) och arbetet med implementeringen utfördes som ett samarbete mellan flera aktörer. I samband med implementeringen utförde Högskolan i Gävle ett forskningsprojekt för att följa och utvärdera insatsen Huskurage Gävle. Projektets syfte var att undersöka arbetet med implementeringen av Huskurage i tre nya stadsdelar i Gävle, och därmed identifiera framgångsfaktorer och utmaningar för personer som arbetar med Huskurage i Gävle, samt förslag på hur arbetet kan utvecklas vidare. Projektet syftade även till att undersöka förändringar i medvetenhet och attityder gällande VINR, benägenhet att ingripa vid oro för att en granne är utsatt för VINR samt upplevelse av trygghet i bostadsområdet i samband med införande av Huskurage. Projektet syftade också till att undersöka om attityder till VINR och benägenhet att ingripa är beroende av individernas kön och grad av prosocialitet. Utvärderingen genomfördes genom en intervjustudie där personer som arbetat med planeringen och införandet av Huskurage i de tre stadsdelarna intervjuades, samt en enkätstudie riktad till samtliga boende över 18 år i stadsdelarna. Enkätstudien utfördes i två steg genom att en enkät skickades ut före implementeringen av Huskurage och en uppföljande enkät skickades ut efter implementeringen. Dokumentation som mötesanteckningar och mejlkorrespondens samlades också in. Resultaten belyser hur olika aspekter av samverkan, engagemang och kommunikation kan bidra till arbetet med Huskurage. Resultatet indikerar också att Huskurage kan bidra till en ökad benägenhet att ingripa vid oro för att någon i bostadsområdet är utsatt för VINR samtidigt som det finns skillnader mellan kvinnor och män i inställningen till VINR i nära relationer och insatsen Huskurage.

Huvudresultat i korthet:

• Att arbeta med Huskurage kräver god samverkan mellan flera aktörer med olika perspektiv på målgruppen för insatsen och ett gemensamt syfte.
• Ett högt engagemang ger arbetet uthållighet och möjligheter till flexibilitet och anpassning, exempelvis med anledning av pandemin.
• Kommunikation i samverkan och med visat engagemang för uppgiften är en förutsättning för att implementeringen kunnat ske och anpassas till rådande förutsättningar.
• Nya förutsättningar innebär nya och fler digitala kommunikationsvägar för att nå ut med Huskurages budskap.
• Våld i nära relationer är ett känsligt ämne som kräver personliga möten och kommunikation anpassad till olika målgrupper för att nå ut, något som har försvårats av bristen på tid och pengar, och restriktioner knutna till pandemin.
• Huskurage hade nått ut i olika stor utsträckning i de olika stadsdelarna. I den stadsdel där samtliga boende ingick i målgruppen för insatsen svarade hälften att de kände till Huskurage, och av dessa visste nio av tio att Huskurage införts i den egna stadsdelen.
• Den typ av information om Huskurage som hade nått ut till flest av de svarande var skriftlig tryckt information, följt av information i sociala medier.
• De som besvarade enkäten ansåg att Huskurage hade ökat deras benägenhet att ingripa vid oro för att en granne eller ett barn i bostadsområdet var utsatt för våld.
• De som besvarade enkäten ansåg inte att Huskurage hade ökat deras kunskap eller medvetenhet om våld i nära relationer.
• Den upplevda tryggheten i bostadsområdet ökade inte efter införande av Huskurage.
• Kvinnor var mer positivt inställda till värdet av Huskurage än vad män var.
• Kvinnor ansåg i högre grad än män att våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem som det är viktigt att satsa resurser på att motverka.
• Det fortsatta arbetet med att sprida Huskurage behöver fokusera på att nå ut till diversifierade målgrupper genom att involvera lokalsamhället och använda många olika kanaler och former av kommunikation.

Denna rapport utgör en del av forsknings- och utvecklingsprojektet Integration 2.0 Gävleborg med Länsstyrelsen i Gävleborg som huvudman och Asyl-, migrations och integrationsfonden (AMIF) som finansiär. Syftet med detta delprojekt är att ur ett individperspektiv förstå hur relativt nyanlända migranter med låg utbildningsbakgrund resonerar kring sina förutsättningar, förväntningar, hinder och möjligheter till etablering på den svenska arbetsmarknaden. Migranterna är bosatta i Region Gävleborg, en region som relativt andra regioner i Sverige har en hög arbetslöshet och låg utbildningsnivå, och som har tagit emot ett stort antal nyanlända flyktingar under de senaste åren. Fyra frågeställningar har formulerats:

• Vad har individerna för resurser/brist på resurser?
• Hur ser individerna på sina möjligheter till sysselsättning?
• Vilken hjälp och vilket stöd erbjuder myndigheter, arbetsgivare och civilsamhälle och hur uppfattas det av individerna?
• Vilka strukturella hinder i etableringsprocessen beskrivs av migranterna?

Totalt 23 intervjuer har genomförts med personer som deltar i svenska för invandrare (SFI) och är bosatta i tre olika kommuner i Region Gävleborg. Resultaten visar att personerna vill arbeta, men många har aldrig tidigare lönearbetat och få har erfarenhet av den reguljära arbetsmarknaden i Sverige. Deltagarna har diffus kännedom om olika myndigheter och ibland bristande kunskap om Arbetsförmedlingens arbetsform och funktion. För många av deltagarna spelar SFI och SFI-lärarna en central roll som länk till det svenska samhället. Det framkommer samtidigt behov om mer differentierad och individanpassad SFI-undervisning på grund av deltagarnas skiftande förutsättningar. Likaså behövs tydligare och återkommande information om vad individen förväntas göra för att kunna erhålla en anställning och vad Arbetsförmedlingen kan bidra med för att öka möjligheterna till sysselsättning för denna grupp. Det förefaller även vara viktigt att lyfta fram och uppvärdera deltagarnas styrkor och tidigare arbetslivsrelaterade erfarenheter, vilket kan stärka deltagarnas anställningsbarhet och öka chanserna till etablering på arbetsmarknaden.