hig.sePublikationer
Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
2345 201 - 213 av 213
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • harvard-cite-them-right
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • sv-SE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • de-DE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 201.
    Söderhäll, Bengt
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    Jag bekänner. Jag har stulit.2016Ingår i: Arbetarbladet, ISSN 1103-9027, Vol. 23 juli, s. 22-23Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Att som barn upptäcka vuxenavdelningen på biblioteket kan vara som att börja erövra en hel värld. Eller stjäla den, kanske. Så upplevde Arbetarbladets Bengt Söderhäll det för många år sedan. I dag skriver han om en formerande tid.

    Illustration: Martin Wollerstam

  • 202.
    Söderhäll, Bengt
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    Läses lååångsamt2016Ingår i: Sundsvalls tidning, ISSN 1104-005X, Vol. 11 majArtikel, recension (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Text om Walter Benjamins

    "Passagearbetet – Paris, 1800-talets huvudstad"

    Band I med förord av Sylvain Briens och Band 2

    Översättning Ulf Peter Hallberg

    (Atlantis)

  • 203.
    Söderhäll, Bengt
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    Makalöst spännande i Pullmans nya bokserie: NY BOK , Philip Pullman "Lyras färd", första delen i trilogon "Boken om stoft"Översättning Helena Ridelberg (Natur & Kultur)2018Ingår i: Arbetarbladet, ISSN 1103-9027, Vol. 20 mars, s. 18-19Artikel, recension (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Brittiska fantasyförfattaren Philip Pullman skrev "Guldkompassen" och fick Astrid Lindgrens stora pris. Och hans spännande romaner läses inte enbart av barn. AB Kulturs recensent Bengt Söderhäll ser förnuftet brottas med fanatismen i "Lyras färd", första boken i en ny Pullman-serie.

    Men, är knappast ett ord lämpligt att börja med, men nu är det ett sådant där MEN som betyder stopp ett tag och nog har vi här en alldeles nödvändig text om hur en elvaåring genomskådar fanatismens våldsamheter. Ett MEN som erbjuder ett stanna av och läsa lite långsammare och gärna högt för någon intresserad och varför inte en som tror sig vara ointresserad. Det är ju alldeles makalöst spännande. Regnet, som inte vill sluta falla. Förföljelsen, som inte tar paus. Somligas enkla svar på krångliga frågor. Att ha rätt mot att vilja utforska och veta mer om sig och världen, världen och andra. Omsorgen om varandra, som växer. Och växer. Och hotas.

    Det handlar om Philip Pullmans första av tre böcker i en serie som på svenska fått namnet ”Boken om stoft”, på engelska ”Book of Dust”. ”Lyras färd” heter denna första del (”La Belle Sauvage” på engelska) och den Lyra som finns i titeln är den Lyra som vi lärde känna i Pullmans trilogi ”Den mörka materien” (”Guldkompassen”, ”Den skarpa eggen” och ”Bärnstenskikaren”).

    Huvudperson i ”Lyras färd” är Malcolm, en elvaårig medborgare som är vetgirig som bara den och som hjälper sina föräldrar på värdshuset med det mesta. Han serverar och städar, visar till rätta och samtalar och visar en lyhördhet som är mycket smittsam. En sådan där framskriven karaktär som en gärna kliver in i och vistas i. På världshuset arbetar också Alice, en tonåring utan riktigt fäste i tillvaron och hon och Malcolm har inte mycket att säga varandra, förrän de hamnar i beråd och handling krävs av dem, handling där den ena inte kan vara utan den annan. Och en vänskap utvecklas.  Ja, boken är skriven för en yngre läsarkrets, men författaren vet väl att de flesta av oss minns och även kan begripa de olika berättarnivåerna. Gång på gång slår Pullmans berättelse hål på lagren som skiljer läsarens nu från minnena, det betydelsefulla i det förflutna.

    Ett litet barn lämnas på nunneklostret där Malcolm brukar hjälpa till med ett och annat, ofta tillsammans med den skickliga hantverkaren Mr Taphouse. Regnet faller. Och faller. Översvämningen kommer och mörka krafter närmar sig och barnet hotas av detta mörka. Malcolm äger en kanot – La Belle Sauvage (som också är bokens engelska titel) – en farkost som sköts av Malcolm med enastående kärlek och skicklighet.

    Berättelsen är således från ett tiotal år tidigare än ”Den mörka materien” och här liksom i den bokserien är det förnuftet och det praktiska och genomtänkta handlaget som hotas av våldsamhetens enkla lösningar och maktbegär. Det är rysligt spännande och Pullmans karaktärsbeskrivning, särskilt av Alice och Malcolm, är enastående fin. De bådas handlingar, allt intressantare samtal och relation under den vådliga och mycket riskfyllda kanotfärden med den halvåriga Lyra, blir en förnuftets brottning mot fanatism. Två unga. Alice underskattad och förbisedd av omgivningen. Malcolm alls inte underskattad utan uppskattad. Och de behöver varandra när de förstår att deras uppgift blir att skydda ett försvarslöst barn. Det är inte utan att längtan efter de båda kommande böckerna är stark.

    Innan punkt. Det finns några rader (s 107) som brände till ordentligt, några rader som lätt skulle kunna passera som inte särskilt betydelsefulla för handlingen och personbeskrivningen. Malcolm har hjälp dr Relf att laga fönster, ett hantverk han lärt av mr Taphouse hos nunnorna och Pullman skriver:

    ”Jag städar upp här”, sa han. Det var vad mr Taphouse skulle ha förväntat sig. Malcolm föreställde sig att mr Taphouse höll uppsikt över honom, och såg framför sig hur han nickade barskt när allt var undanställt och sopat och klart.

    Det där att en icke-närvarande som visat en vägen kan plockas fram och vägleda i stund och handling. Den som gått före och hjälpt till att ta ut riktningen. Den som hjälpt barnet till ansvar.

  • 204.
    Söderhäll, Bengt
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    Om barn med namn och barn utan2018Ingår i: Arbetarbladet, ISSN 1103-9027, Vol. 13 juli, s. 19-Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    De med makt säger:

    Jag kan inte uttala mig

    i enskilda fall

    och håller alla kvar

    under ytan

    i namnlöshetens träsk,

    ser inte sig själva

    i den flyende,

    ser inte sig själva

    i den behövandes anlete,

    ser inte sig själv;

    demoniserar barn via knäledsmätning

    och

    frenologerna och hydrorna njuter vetenskaplig sannings sötma

    och

    de mäktiga som inte

    kan, får, vill, törs

    uttala sig om

    det enskilda fallet

    gör barnet till en demon

     

    För alla andra finns

    endast enskilda fall,

    våra barn,

    våra grannars barn,

    våra grannars grannars barn,

    våra grannars grannars grannars barn.

     

    De säger också att det

    inte finns plats,

    att andras barns liv kostar för mycket

    och

    de har skrivit under på

    att barn

    är barn

    är barn

    oavsett

    vems barn

    och

    vilket barnet är,

    men ändå finns

    inte plats för

    andra barn än de

    utvalda barn som har namn

    innanför den gräns som skulle kunna vara rörlig,

    men är en mur.

     

    Men,

    tolv barn i en grotta

    tolv barn i fotbollslaget Vildsvinet

    långt bort kom

    mycket nära

    och

    hundratals hjälpte till

    och

    nyheter meddelades över hela världen

    om de tolv enskilda barnens fall

    och

    då visade det sig att

    det mänskliga finns kvar

    och

    de tolv barnen befriar oss från att skilja på

    barn

    och

    barn

    och

    nu kommer vi att lära oss av det

    och

    handla som om alla räknas

    också

    de som tidigare

    inte kunnat uttala sig

    om enskilda fall

    kommer att se sig själva och andra

    som enskilda fall

    och

    de som är vi kommer fortsättningsvis att se till

    att

    alla fall är

    enskilda

    och

    alla barn har ett namn.

    Ditt namn.

    Mitt namn.

    Sitt namn.

  • 205.
    Söderhäll, Bengt
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    Rikedom i Svenska noveller: Bokrecension: Svenska noveller från Almqvist till Stoor2018Ingår i: Arbetarbladet, ISSN 1103-9027, Vol. 1 augustiArtikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Kanon eller inte kanon: Svenska noveller är en samling av rikedom

    Det där med kanon är en sammansatt fråga, inte sant? Men, vad händer om allt finns osorterat? Om ingen som gått före betonat att somligt är väl värt att bevara och undersöka igen. Och igen. Och igen! Men, vi är många som lidit av påtvingat läsande av just kanon, klassiska texter valda av, ja, vilka? Ändå. Vi har behov av relevanta gemensamma referenser när knoppar brister, där barn vi lekt och när vårt behov av tröst är omättligt.

    Frågan om kanon dyker upp med naturlighet vid läsning av ”Svenska noveller från Almqvist till Stoor” i urval av Ingrid Elam och Jerker Virdborg. Hur många noveller finns det, skrivna på svenska? Hur många av dessa har redaktörer och bokförlagsfolk levande kunskap om? Hur sker urvalet?

    I förordet får vi veta att ett högt läsvärde är ett kriterium, med brasklappen att smaken är som baken. Vidare: inte långa noveller, flera genrer ska finnas representerade, tydlig smak av den tid som skildras och förnyelse av novellkonsten. Resultatet? Rikedom! Nittio noveller med mycket högt läsvärde, högläsningsinbjudande, samtalserbjudande. Och hur de talar med varandra, dessa korta berättelser om oss, grannar och grannars grannar. Astrid Lindgrens ”Sunnanäng” (1959) finns med i samlingen och den novellen ropar in många av de andra novellerna i sin givmildhet:

    ”För länge sen, i fattigdomens dagar, var det två små syskon som blev ensamma i världen. Men barn kan inte vara ensamma i världen, någon måste de vara hos, och därför kom Mattias och Anna från Sunnanäng till bonden i Myra.” Inte heller noveller kan vara ensamma, de måste vara hos någon. Läsaren på biblioteket, på bryggan, på pendeltåget.

    I stället för att räkna upp noveller och författare skriver jag att det vore önskvärt med två samlingar ytterligare. Vi har redan ”Svensk poesi under redaktion av Daniel Möller och Niklas Schiöler” (Albert Bonniers, 2016). Det skulle behövas en ”Svenska facktexter” och ”Svenska essäer” (”Världens bästa essayer” i urval av Magnus von Platen, Natur och Kultur, 1961 visar denna litterära forms mångfald) för att vi ska få en gedigen utgångspunkt för ett fortlöpande, kritiskt samtal om kanon, läsvärde, språkets och litteraturens utmejslande och skapande av mening och relation.

  • 206.
    Söderhäll, Bengt
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    "Strömavbrottets barn": En nödvändig samling texter: Ny bok2018Ingår i: Arbetarbladet, ISSN 1103-9027, Vol. 10 april/15 april, s. 23-Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Så här går det när vi ger en poet i uppdrag att recensera en bok – han tolkar den i en dikt! "Möjligen för egensinnigt", tillstår recensenten. Men Johannes Anyurus "Strömavbrottets barn" bjuder in och inspirerar. En nödvändig samling texter, menar Bengt Söderhäll i sin, poetiska, recension för AB Kultur.

    FAKTA: Ny bok av Johannes Anyuru, "Strömavbrottes barn. Texter om konst, våld och fred 2010-2018" (Norstedts)

    Digitalt 10 april 2018/papperstidningen 15 april 2018 (intill en större artikel om Anyuru med rubriken "Han vill vara sansad muslimsk röst" av Sara Ullberg/TT

    Alla skulle kunna vara den jag är.

    Jag skulle kunna vara en av alla de andra.

    Valde gjorde jag inte, att bli just den här.

    Något kan en förstås putsa på uppenbarelsen sin,

    men så mycket, så många

    av så många anledningar

    har gjort andra

    indelningar,

    värderingar,

    uppdelningar,

    skiktningar,

    än de mänskliga,

    mänskliggörande,

    så att förenande blivit hart när orimligt svårt.

    Ändå skrev studenten:

    - Det går att tänka sig ett globalt vi.

    Detta är min kommentar efter att ha läst Johannes Anyurus infallsrika, mycket allvarligt bokstaverade samling texter i olika tonarter och format, dramatik, poesi och prosa – från vårt innevarande 10-tal. Om konst. Om politik. Om våld. Om språkets låsning. Om språkets öppnande. Om barnens lek. Före och efter den nödvändiga och den onödiga uppdelningen.

    Jag ställer mig framför spegeln och en annan spegel och en tredje spegel och ser de många jag inte blev. Strömavbrottets barn har åldrats. Släcker lampan. Tänder igen.

    Jag släcker. Jag tänder. Lilla barnet leker. Blir ett med alla. För en stund.

    Bengt Söderhäll

  • 207.
    Söderhäll, Bengt
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    Så skönt att läsa sonetter långsamt: Bengt Söderhäll har "riktigt kul" tillsammans med Gävlesonen Lars Anders Johanssons sonetter.2018Ingår i: Gefle Dagblad, Vol. 22 mars, s. 16-Artikel, recension (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Lars Anders Johansson: Sonetter

    Dikter, 183 s

    Bokförlaget Augusti

    Allvarligt talat. Ett program i P1 där medborgare frågar sådana som begrundat människans villkor via dikt och konst och undersökning.

    Allvarligt talat kan också vara en rubrik till Lars Anders Johanssons ”Sonetter” som kommer ut i dag i en mycket diger (trettiofyra sonetter och till det åtta sonettkransar som ju innehåller femton sonetter var) och vacker volym. Människans villkor inordnade i en poetisk förståelseform.

    Rytmen är det som efter första genomläsningen dröjer kvar. Melodin låter vänta på sig, även om rimmen pekar ut slutackord, fjorton per dikt. Betydelsen och innebörden, innebörden och betydelsen tar sig långsamt in medvetandet. Eller snarare: den som läser närmar sig först det rytmiska, söker därefter melodin och stötvis laddas fjortonradingarna med slutrim med innebörder. Det är kul. Riktigt kul. Det är allvarligt. Riktigt allvarligt. Och det tar tid att läsa. Sättet att läsa mycket annorlunda än om det vore en novell eller en deckare. Sättet att läsa alldeles oerhört annorlunda än den flödesskummande läsningen av digitala flöden. Här krävs ett läsararbete och det tackar en för. Tack, författaren.

       Sonetten, det lilla ljudet om vi översätter det, är en bunden versform. Fyra verser. Först två med fyra rader och därpå två med tre rader. Rytmen oftast femtaktig. Och den är på rim. Petrarcas och Shakespeares och Rilkes (om Orfeus) brukar framhållas i sammanhanget.

    De första trettiofyra sonetterna, som inleder Lars Anders Johansson samling fjortonradingar, behandlar vänskap och svek, optimism och pessimism, illusion och verklighet, hem och hemlöshet och förtätningen av hans meddelanden i denna bundna form erbjuder smärta och glädje, tvivel och hopp, ångest och – ångest. Det är gott. Det finns ingen chans att vara alldeles densamma efter att först ha läst dessa sonetter och därefter öppnat de inskrivna meddelanden för de egna erfarenheterna. Som i första strofen i ”Utanför”:

     

                          Jag står här utanför och tittar in.

                          Här ute är den kalla, hårda världen,

                          där inne värmer mänskor sig vid härden,

                          den värmen kommer aldrig att bli min.

     

    De raderna väcker en erfarenhet av en begravning jag var med om i barndomen. Eller två. Kanske var det i Lagerkvists ”Gäst hos verkligheten” eller mormors begravning. Eller båda. Så arbetar dikten. Slår sig in i läsarens minneslager och väcker till liv. Intill Anders i ”Gäst hos verkligheten” går läsaren och barnen på rangliga flottar på Medelhavet och många andra där på utsidan.

     

    Av de åtta sonettkransarna är det Delila som håller mig kvar, även om flera av de andra rört om i medvetandet, den om Penelope och den om Lady Macbeth och den om Medea och glädjen av att åtminstone ha ett antal gemensamma referenser i en kultur som perforeras och kanske börjar vittra av kommersialismens algoritmer. Delila, som här blir en föregångare till alla de namnlösa som inte fick och tordes vittna om orättvisorna och övergreppen. Och Simson fick mer än vad han tålde.

     

                          Där han såg ett såg hon i stället två

                          det var en läxa som han sent fick lära.

     

    Så, i diktens form bryter Lars Anders Johansson upp ett antal av de berättelser vi länge haft bland oss, som en kanon, klassiker. Han bekräftar och kopierar dem inte i hyllningens form, utan samtalar med dem. För dem vidare.

    Det är riktigt skönt att läsa långsamt.

     

  • 208.
    Söderhäll, Bengt
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    Tips på läsning som räcker hela sommaren2018Ingår i: Arbetarbladet, ISSN 1103-9027, Vol. 15 juli, s. 18-19Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Från Shakespeare till medicinalväxter till Bröderna Lejonhjärta till Lille Prinsen till Svenska fågelboken och så vidare lite hur som helst. Sommaren betyder tid för läsning för många. Här ger Bengt Söderhäll tips på böcker att lägga i semestertraven.

  • 209.
    Söderhäll, Bengt
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    Öst är öst och väst är väst - hos Adonis kan de mötas: BOKAdonis: BOKEN platsens gårdag nu III. Översättning Hesham BahariFörlag: Alhambra2018Ingår i: Arbetarbladet, ISSN 1103-9027, Vol. 7 juni, s. 19-Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Arabvärldens superkända poet Adonis visar oss att öst och väst kan mötas om vi ifrågasätter förutfattade meningar. Bengt Söderhäll läser Adonis bok "Boken" – och får en bra huvudvärk.

    Artikeln innehåller ett foto föreställande Adonis vid Dalälven, med liljekonvalj i kavajfickan: Adonis på altanen hos artikelförfattaren, när han tagit emot Stig Dagermanpriset 2016. Dalälven i bakgrunden, dold av grönska, i kavajfickan en liljekonvalj. Han plockade den i älvbrinken, sägande:- Ni behöver inte skriva dikter. Ni bor i en dikt.Foto: Bengt Söderhäll

    Det var mycket svårt att med något så när bevarad respekt och självrespekt, formulera något om den mycket rika läsupplevelse som avslutats och nyligen återupptagits. Den av Adonis tredelade diktverk ”BOKEN platsens gårdag nu”. Den av Hesham Bahari från arabiska översatta. Den med ett förord av just Hesham Bahari som hjälper läsaren att träda in i något såväl lika som annorlunda. Lika i det mänskliga. Annorlunda i rytm, puls och ordens tyngd i jämförelse med vår tids hast och myckenhet.

    Redan titeln har åstadkommit huvudvärk, en huvudvärk av ett alls inte dåligt slag. Där en bok. I den en plats. I den en tid och ännu en tid. Igår och nu. Därmed även framtid. Det är där diktverket verkar, arbetar. I det inte går att stanna kvar i. Nuet är farkosten. Och den Fåglarnas konferens som Attar skrev för åtta hundra år sedan ständigt närvarande i läsandets glänta. Fåglarnas konferens där de bevingade individerna söker efter ledaren, Simurghen, i sin färd över sju berg och sju dalgångar och fåglarna turas om att flyga först.

    Boken. I bestämd form. Är det inte ett ord bestämt för Den Heliga Skrift? Toran. Bibeln. Koranen. Där, i Boken, Adonis grundläggande brottande i ord med vad orden bestämt och kan öppna, strävan efter sekulär ordning i det offentliga, religionen i den personliga vardagen och helgen.

    En vägledning till läsningen av denna tredje och avslutande del av ”Boken platsens gårdag nu” finns i Sånger av Mihyar från Damaskus (översättning Hesham Bahari, Ingemar & Mikaela Leckius Alhambra 1990). Adonis utgångspunkt och vistelseplats. Dikten ”Resenär”:

     

    Under färden har jag lämnat mitt ansikte

    På min lyktas glas

    Min karta är en jord utan skapare

    Och vägran mitt evangelium

     

    Adonis sätter människan i centrum, i all vår litenhet och storslagenhet och allt där emellan och i blandning. I de tre delarna, utgivna på arabiska 1995-2002 och i svensk översättning 2005, 2014 och 2018) får vi följa den arabiska 900-talspoeten al-Mutanabbi liv i en diktform som är en kör av röster. Här är själva dikten. Här är den historiska kommentaren. Här är en notapparat. Här är Berättarens minne. Här är, efter ett antal sidor, läsarens anteckningar, minnen och referenser och det tar tid att läsa. Att bläddra tillbaka. Att finna:

     

    Ett land som aldrig yppat orden:

    Jag älskar. Överge det då till de bestar

    som klöser det och blottar dess inälvor.

     

    Och där, på sidan 94, stannar läsningen upp en stund. ”Det där om ”ord”, var stod det.” Bläddring fram och tillbaka i den stora rätt så tunga boken. Ingenstans. Till sist: i slutet av första delen. Inte tredje. Inte andra. Och så här är det. Gå tillbaka. Söka reda på ord och röster, färger och dofter, eld och aska, dikter om tiden för det egna livet och oron för den tid och de händelser som kommer efter den egna livstiden, om platsen där askan tar över. Och att orden ändå kan erbjuda en tröst, en glänta, en ljusstråle, ett avslöjande:

     

    Ord –

    Ett begär som vänder sig i glöd

    Ord –

    En skog som gömde honom

    bland sina grenar.

    Verken profet eller trollkarl – en poesins eld

    i platsen och från ingenstans

    som tänds i denna tidens öken. (Boken platsens gårdag nu I, s 370.)

    Läs mer: Så talade Adonis: "Väst kan inte avnjuta sin frihet så länge resten av mänskligheten är förslavad"

    Om sommaren erbjuder oss tid att läsa, är ”Boken platsens gårdag nu” i tre delar värd uppmärksamhet. Det om att öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de, blir här något annat: att öst är öst och väst är väst och alltid kan de mötas. Om översättare finns. Om intresset och viljan finns. Om förutfattade meningar ifrågasätts. Om osäkerheten och tvivlet får breda ut sina livsviljande vingar.

    Bengt Söderhäll är lektor i didaktik på Högskolan i Gävle, ordförande i Stig Dagermansällskapet och medverkar regelbundet på AB Kultur.

  • 210.
    Tebano Ahlquist, Eva-Maria
    et al.
    Stockholms universitet.
    Gustafsson, Christina
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik. Uppsala universitet.
    Gynther, Per
    Ensidigheten i svensk skoldebatt står ivägen för framgång2019Ingår i: Sydsvenskan, ISSN 1652-814X, nr 22-novArtikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 211.
    Tebano Ahlquist, Eva-Maria
    et al.
    Stockholms universitet.
    Gustafsson, Christina
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    Gynther, Per
    Stockholms universitet .
    Montessoripedagogik: utbildning för en hållbar värld2018Ingår i: Boken om pedagogerna / [ed] Anna Forssell, Stockholm: Liber, 2018, 7, s. 203-228Kapitel i bok, del av antologi (Övrigt vetenskapligt)
  • 212.
    Tesfaye, Belaynesh Ketsela
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    Förskollärare erfarenheter av att integrera lärplattor i den pedagogiska verksamheten2019Självständigt arbete på grundnivå (yrkesexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Denna studie handlar om förskollärarens erfarenheter av hur lärplattan kan integreras i det pedagogiska arbetet i förskolan och vilka möjligheter de erfar finns för barns lärande och utveckling när de använder lärplattan. Som metod valdes intervju där fem förskollärare som arbetar i tre olika förskolor i Västra-Götalandsregionen har intervjuats. 

    Undersökningen visar att olika förskolor ligger i olika utvecklingsfaser i sitt integrationsarbete av lärplattan i verksamheten. Förskollärarna är positiva till införandet av lärplattan i förskolan och använder den tillsammans med barnen till olika aktiviteter såsom att söka information, skapande aktiviteter, matematik och språk. Undersökningen visar också att förskollärarna anser att lärplattan behöver användas som en ”del i helheten”, dvs. som ett stödmaterial och ett kompletterande verktyg till övriga arbetssätt. Enligt förskollärarna behöver lärplattan används tillsammans med barnen till pedagogiska syfte snarare än tidsdrivande verktyg, dvs. barnens tillgång till lärplattan i förskolan skiljare från hur de använder lärplattan hemma. Dessutom visar undersökningen att lärplattan bidrar till olika möjligheter till barns utveckling och lärande. Barnen får utveckla sitt sociala samspel språk, matematik, kreativitet, motorik etcetera, enligt förskollärarna.

  • 213.
    Ullberg, Emma
    et al.
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    Sandlöv, Caroline
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    Skapandets betydelse för yngre barns litteracitetsutveckling: Om att erövra litteracitet2018Självständigt arbete på grundnivå (yrkesexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Den här undersökningen tar utgångspunkt i att forskning kring skapande kopplat till litteracitet är begränsad. Litteracitet är ett begrepp som kommer från eng. literacy och betyder i första hand läs- och skrivkunnighet, men kan också ses ur ett vidare perspektiv, vilket även innefattar sociala samspel (Axelsson, 2005). Studiens övergripande syfte var att undersöka och beskriva hur och på vilka sätt skapande aktiviteter i ateljén kan erbjuda möjlighet till barns litteracitetsutveckling. Syftet var tvådelat, att synliggöra vilka litteracitetshändelser som uppstod samt vilka multimodala resurser som deltagarna använde. Vi har med utgångspunkt i läroplanen valt tidigare forskning som presenterar skapandets betydelse i barns vardag och lärande samt forskning som kopplar detta till litteracitetsutveckling och multimodalitet.

    I de metodologiska valen var vår utgångspunkt att göra en mindre studie med en etnografisk ansats. En minietnografi användes och i undersökningen tillämpades videoobservation, i tre olika ateljéer (på två förskolor och i en privat fristående pedagogisk verksamhet), där vi observerat förskollärare/ateljeristor och barn i det skapande arbetet i ateljén. 

    Resultatet visar att det uppstår olika sorters litteracitetshändelser i ateljén och att dessa är sammanlänkade med det sociala sammanhanget. De multimodala resurser, så kallade modes, som litteracitetshändelserna analyseras med hjälp av är; verbalt språk, kroppsspråk, skrift, bild och sång. Det mode som visade sig mest framträdande var verbalt språk, vilket ofta förstärks med hjälp av kroppsspråk. Slutsatsen är att många olika modes används i de sociala sammanhangen, i litteracitetshändelserna. Vi kan också se att olika modes används och tillämpas olika i våra exempel. 

    Sammantaget framkommer att skapande kan stödja barns litteracitetsutveckling och att det med fördel sker i sociala sammanhang, såsom i ateljén.

    Då det finns begränsad forskning kring praktisk undervisning om hur barn kan erövra litteracitet, menar vi att denna studie kan komma att bidra inom detta område.

2345 201 - 213 av 213
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • harvard-cite-them-right
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • sv-SE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • de-DE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf