hig.sePublikationer
Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
6789 401 - 433 av 433
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • harvard-cite-them-right
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • sv-SE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • de-DE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 401.
    Söderhäll, Bengt
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    Irriterande intressant av Pentti Saarikoski: Ny bok2017Ingår i: Arbetarbladet, Vol. 12 december, s. 22-Artikel, recension (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Tiarniasviten är tre diktsamlingar som har kallats den finska poeten Pentti Saarikoskis litterära testamente. Nu utkomna i en nyöversättning.

    FAKTA: Böcker av Pentti Saarikoski, "Tiarnia I-III" (I: dansgolvet på berget, II: bjuda upp till dans, III: dunklets danser). Översättning Oskar Rossi (Ersatz förlag)

    Också ord kan dansa. Så kan en inleda en kommentar efter läsning där en blitt en smula andfådd. Inte av överansträngning. Nej, av växlingarna, ordväxlingarna, vrångvridningar mellan högt och lågt, stort och smått historiens tyngd och blickens lätthet.

    Penti Saarikoski (1937-83) skrev de tre diktsamlingarna boende på Tjörn (påhittlatiniserat till Tiarnia) under åren 1977-83. Det är länge sedan och alldeles nyss. Oskar Rossi har översatt Saarikoskis finska till en svenska som skakar till och bejakar ett ständigt ifrågasättande poetiskt språk. Det känns nytt, trots att gamle Stalin är med. Men det är också unga Sapfo. Just sådär omkastande är det. Högt och lågt. Färdigt och ofärdigt. Eljest och precist.

    Och det med intensitet: ”när bergen trädbekläds/är dikten färdig/och som valborgsnattensbrasa tänder vi/eld på vägrenens gula säv”. (Ur ”dansgolvet på berget”, s 63.) En poet med ett aktivt förflutet politiskt arbete på vänsterkanten bosatte sig på en ö, kanske för att hitta världen just där, på ön Tjörn. Jo, han gjorde nog det. Fann världen också där, på ön.

    "Tiarnia I-III" har publicerats i annan språkdräkt tidigare. Författaren och Mia Berner gjorde en tolkning till svenska, ”svenska versioner” av dikterna, under åren då de skrevs. Oskar Rossi har i stället verkligen översatt från finska till svenska.

    ”Som med all översättning går arbetet ut på att hela tiden översätta både bokstav och ande – samtidigt”, skriver Rossi i efterordet och fortsätter: ”Balansen mellan över- och underöversättning – mellan bevarande av det finska idiomet i svenskan och restaureringen av ett så smidigt svenskt uttryck som möjligt – måste erövras i snart sagt varje enskild versrad.”

    Nog så. Nästan 180 sidor riktigt irriterande intressant poesi som legat och väntat på en översättare alltför länge. Men gott nog när det äntligt blir av.

  • 402.
    Söderhäll, Bengt
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    Jag bekänner. Jag har stulit.2016Ingår i: Arbetarbladet, ISSN 1103-9027, Vol. 23 juli, s. 22-23Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Att som barn upptäcka vuxenavdelningen på biblioteket kan vara som att börja erövra en hel värld. Eller stjäla den, kanske. Så upplevde Arbetarbladets Bengt Söderhäll det för många år sedan. I dag skriver han om en formerande tid.

    Illustration: Martin Wollerstam

  • 403.
    Söderhäll, Bengt
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    Läses lååångsamt2016Ingår i: Sundsvalls tidning, ISSN 1104-005X, Vol. 11 majArtikel, recension (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Text om Walter Benjamins

    "Passagearbetet – Paris, 1800-talets huvudstad"

    Band I med förord av Sylvain Briens och Band 2

    Översättning Ulf Peter Hallberg

    (Atlantis)

  • 404.
    Söderhäll, Bengt
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    Makalöst spännande i Pullmans nya bokserie: NY BOK , Philip Pullman "Lyras färd", första delen i trilogon "Boken om stoft"Översättning Helena Ridelberg (Natur & Kultur)2018Ingår i: Arbetarbladet, Vol. 20 mars, s. 18-19Artikel, recension (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Brittiska fantasyförfattaren Philip Pullman skrev "Guldkompassen" och fick Astrid Lindgrens stora pris. Och hans spännande romaner läses inte enbart av barn. AB Kulturs recensent Bengt Söderhäll ser förnuftet brottas med fanatismen i "Lyras färd", första boken i en ny Pullman-serie.

    Men, är knappast ett ord lämpligt att börja med, men nu är det ett sådant där MEN som betyder stopp ett tag och nog har vi här en alldeles nödvändig text om hur en elvaåring genomskådar fanatismens våldsamheter. Ett MEN som erbjuder ett stanna av och läsa lite långsammare och gärna högt för någon intresserad och varför inte en som tror sig vara ointresserad. Det är ju alldeles makalöst spännande. Regnet, som inte vill sluta falla. Förföljelsen, som inte tar paus. Somligas enkla svar på krångliga frågor. Att ha rätt mot att vilja utforska och veta mer om sig och världen, världen och andra. Omsorgen om varandra, som växer. Och växer. Och hotas.

    Det handlar om Philip Pullmans första av tre böcker i en serie som på svenska fått namnet ”Boken om stoft”, på engelska ”Book of Dust”. ”Lyras färd” heter denna första del (”La Belle Sauvage” på engelska) och den Lyra som finns i titeln är den Lyra som vi lärde känna i Pullmans trilogi ”Den mörka materien” (”Guldkompassen”, ”Den skarpa eggen” och ”Bärnstenskikaren”).

    Huvudperson i ”Lyras färd” är Malcolm, en elvaårig medborgare som är vetgirig som bara den och som hjälper sina föräldrar på värdshuset med det mesta. Han serverar och städar, visar till rätta och samtalar och visar en lyhördhet som är mycket smittsam. En sådan där framskriven karaktär som en gärna kliver in i och vistas i. På världshuset arbetar också Alice, en tonåring utan riktigt fäste i tillvaron och hon och Malcolm har inte mycket att säga varandra, förrän de hamnar i beråd och handling krävs av dem, handling där den ena inte kan vara utan den annan. Och en vänskap utvecklas.  Ja, boken är skriven för en yngre läsarkrets, men författaren vet väl att de flesta av oss minns och även kan begripa de olika berättarnivåerna. Gång på gång slår Pullmans berättelse hål på lagren som skiljer läsarens nu från minnena, det betydelsefulla i det förflutna.

    Ett litet barn lämnas på nunneklostret där Malcolm brukar hjälpa till med ett och annat, ofta tillsammans med den skickliga hantverkaren Mr Taphouse. Regnet faller. Och faller. Översvämningen kommer och mörka krafter närmar sig och barnet hotas av detta mörka. Malcolm äger en kanot – La Belle Sauvage (som också är bokens engelska titel) – en farkost som sköts av Malcolm med enastående kärlek och skicklighet.

    Berättelsen är således från ett tiotal år tidigare än ”Den mörka materien” och här liksom i den bokserien är det förnuftet och det praktiska och genomtänkta handlaget som hotas av våldsamhetens enkla lösningar och maktbegär. Det är rysligt spännande och Pullmans karaktärsbeskrivning, särskilt av Alice och Malcolm, är enastående fin. De bådas handlingar, allt intressantare samtal och relation under den vådliga och mycket riskfyllda kanotfärden med den halvåriga Lyra, blir en förnuftets brottning mot fanatism. Två unga. Alice underskattad och förbisedd av omgivningen. Malcolm alls inte underskattad utan uppskattad. Och de behöver varandra när de förstår att deras uppgift blir att skydda ett försvarslöst barn. Det är inte utan att längtan efter de båda kommande böckerna är stark.

    Innan punkt. Det finns några rader (s 107) som brände till ordentligt, några rader som lätt skulle kunna passera som inte särskilt betydelsefulla för handlingen och personbeskrivningen. Malcolm har hjälp dr Relf att laga fönster, ett hantverk han lärt av mr Taphouse hos nunnorna och Pullman skriver:

    ”Jag städar upp här”, sa han. Det var vad mr Taphouse skulle ha förväntat sig. Malcolm föreställde sig att mr Taphouse höll uppsikt över honom, och såg framför sig hur han nickade barskt när allt var undanställt och sopat och klart.

    Det där att en icke-närvarande som visat en vägen kan plockas fram och vägleda i stund och handling. Den som gått före och hjälpt till att ta ut riktningen. Den som hjälpt barnet till ansvar.

  • 405.
    Söderhäll, Bengt
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    Om barn med namn och barn utan2018Ingår i: Arbetarbladet, Vol. 13 juli, s. 19-Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    De med makt säger:

    Jag kan inte uttala mig

    i enskilda fall

    och håller alla kvar

    under ytan

    i namnlöshetens träsk,

    ser inte sig själva

    i den flyende,

    ser inte sig själva

    i den behövandes anlete,

    ser inte sig själv;

    demoniserar barn via knäledsmätning

    och

    frenologerna och hydrorna njuter vetenskaplig sannings sötma

    och

    de mäktiga som inte

    kan, får, vill, törs

    uttala sig om

    det enskilda fallet

    gör barnet till en demon

     

    För alla andra finns

    endast enskilda fall,

    våra barn,

    våra grannars barn,

    våra grannars grannars barn,

    våra grannars grannars grannars barn.

     

    De säger också att det

    inte finns plats,

    att andras barns liv kostar för mycket

    och

    de har skrivit under på

    att barn

    är barn

    är barn

    oavsett

    vems barn

    och

    vilket barnet är,

    men ändå finns

    inte plats för

    andra barn än de

    utvalda barn som har namn

    innanför den gräns som skulle kunna vara rörlig,

    men är en mur.

     

    Men,

    tolv barn i en grotta

    tolv barn i fotbollslaget Vildsvinet

    långt bort kom

    mycket nära

    och

    hundratals hjälpte till

    och

    nyheter meddelades över hela världen

    om de tolv enskilda barnens fall

    och

    då visade det sig att

    det mänskliga finns kvar

    och

    de tolv barnen befriar oss från att skilja på

    barn

    och

    barn

    och

    nu kommer vi att lära oss av det

    och

    handla som om alla räknas

    också

    de som tidigare

    inte kunnat uttala sig

    om enskilda fall

    kommer att se sig själva och andra

    som enskilda fall

    och

    de som är vi kommer fortsättningsvis att se till

    att

    alla fall är

    enskilda

    och

    alla barn har ett namn.

    Ditt namn.

    Mitt namn.

    Sitt namn.

  • 406.
    Söderhäll, Bengt
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap.
    Om namnlöshetens trauma – och livsnödvändig läsning: Essay2017Ingår i: Arbetarbladet, Vol. 5 februari, s. 22-23Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Det skulle bli en text om en roman, detta, men eftersom romanen drog fram annat ur minnets oförutsägbara kammare, blir det något annat.

    Nå, Kamel Daouds roman ”Fallet Meursault” är en mycket läsvärd roman och en uppgörelse med namnlöshetens skugga och smärta. Med misskännandets anatomi, rent av, vad misskännande kan göra med – oss. För romanen belönades Kamel Daoud med det prestigefyllda Goncourtpriset för bästa debutroman, François Mauriac-priset, priset för bästa roman på de fem kontinenterna där franska spåkas och med en nominering till Prix Renaudot. Det är en nödvändig läsning, detta, om vi vill förstå namnlöshetens trauma och mardröm ett år som 2016, när 4 000 av oss drunknar namnlösa på Medelhavet.

    Nu blir det så här:

    Man går fram en gång

    Först trodde jag att han var Josefs son, ja, inte självaste Jesus som vi fick veta så mycket om, utan Josefs egen son och inte avlad av den helige ande utan på vanligt sätt. På sådant sätt som inte tarvar änglar. Naturligt, eller hur en nu ska uttrycka sig. Han hette nämligen så, som om han vore Josefs son. Prästen. Svart lång rock och en sådan där prästkrage, kluven vit som två alldeles felväxta kronblad från en blomma som gick att räkna älskar, älskar inte från. Skulle man haft prästens prästkrage till det skulle det alltid ha blivit älskar inte, eftersom man alltid börjar med älskar. Lite smutsig var den allt, prästkragen, som tagen på alltför ofta i stunder av tvivel om det ena och det andra.

    Det var i slutet av maj 1966. Den engelska popgruppen Hollies skulle uppträda på Parken på lördagskvällen, mitt i tvådagarskonfirmationen. Första konfirmations-dagen var över och promenaden från Johannesgården hem till trerummaren på andra botten ovanför folkbibliotekets Ali Babagömma var längre än någonsin tidigare.

    Under läsningen hade prästen, som förresten sa att han var kommunist, varit vänligheten själv. Snällare än många av lärarna vi hade i skolan. Ja, kommunist. Pappa hade varnat oss för kommunisten som bodde nere i backen mot brädgården. Han hade en grabb vi inte skulle leka med, för då kanske vi följde honom hem och då kunde man få ett gift i sig. Märkligt var det att prästen också var kommunist och han verkade ju så vänlig. Hemma berättade jag för mamma att det var så, att prästen var kommunist och att pappa sagt att det bara fanns en och att han hade en grabb i samma ålder som vi som gick fram, men att han, grabben inte gick fram för det gör inte komminister. Men prästen är kommunist, sa jag, så pappa har fel. Det finns i alla fall två och prästen har inga barn. Mamma hade skrattat vänligt och sagt att jag blandat orden.

    Promenaden hem hade känts lång och det var för att jag gått och funderat på varför prästen inte ville svara. Vi hade svarat på alla hans frågor och vi hade svarat bra, hade han påpekat flera gånger och även sagt att vi inte behöver vara oroliga inför morgondagen då vi skulle ta vår första nattvard efter förhör inför församlingen. Då ses vi i morgon, hade han sagt och upptäckte samtidigt som han reste sig från stolen att jag räckte upp handen och då hade han satt sig igen och frågat vad jag ville. Då ställde jag frågan som jag funderat över rätt så länge, ja, det var en av de frågor jag hade funderat på och jag kände nog mer än tänkte att det nu hade blivit dags för oss konfirmander att ställa frågor till en som kunde sin sak. Jag sa att så här står det i Första Mosebok 19:23-26 och började läsa och hörde några suckar och en som viskade inte igen:

    Då nu solen hade gått upp över jorden och Lot hade kommit till Soar, lät HERREN svavel och eld regna från himmelen, från HERREN, över Sodom och Gomorra; och han omstörtade dessa städer med hela Slätten och alla dem som bodde i städerna och det som växte på marken.

    Och Lots hustru, som följde efter honom, såg sig tillbaka; då blev hon en saltstod.

    När jag läst det lilla stycket frågade jag varför Lots hustru inte har något namn och fortsatte med något om att hon saknade sina vänner och sin bostad och just därför vände sig om. Hon hade nog en annan gud än en straffande…

    Prästen svepte med blicken över oss konfirmander och fick stöd av dem som ville gå därifrån och svarade att det inte fanns tid med sådana spetsfundigheter och mina konfirmationskamrater fnittrade lite och några tyckte nog att jag gjort mig till och andra som gick fram för att de måste eller för att de skulle få något ville nog inte stanna längre än nödvändigt. Vi gick alla därifrån utan att ha fått svar och med ännu en fråga: vad är spetsfundigheter?

    Frågan om varför Lots hustru inte hade något namn hade jag kommit på när mamma sagt till en tant på besök att namnet skämmer ingen. De hade suttit och pratat om en som döpt sonen till Adolf och om skuggan som föll över alla med det namnet efter det att man förstått vad som faktiskt hänt under andra världskriget. Han med namnet Adolf var född på trettiotalet, men ändå fått höra elaka kommentarer om sitt namn. Namnet skämmer ingen, hade mamma sagt och det uttrycket hade ekat inuti mig när jag läst om Lot och hans familj där i början på gamla delen av Bibeln. Varför hade hon inget namn? Om någon skulle skämmas, inte var det hon, utan snarare Lot och hans döttrar och Gud själv. Så mina funderingar till och från konfirmationen, funderingar som till och från fortfarande griper tag.

    Det här hände lördagen den 28:e maj 1966. I konfirmationsbibeln, ”Översättning gillad och stadfäst av konungen år 1917”, som var en gåva från församlingen vid konfirmation och första nattvardsgång, står det 28-29 maj 1966, så det var då. Prästen har skrivit Joh 14.6 på försättsbladet:

    Jesus svarade honom: ”Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig.

    Det märkliga var att prästen inte satte ut Joh 14.5, där den tvivlande lärjungen är frågvis liksom konfirmanden och genom sin fråga öppnar vägen för Jesus:

    Tomas sade till honom: ”Herre, vi veta icke vart du går: huru kunna vi då veta vägen?”

    När mamma hade berättat om skillnaden mellan att vara kommunist och att vara kommunister och vi båda log och jag inte skämdes, frågade jag om jag kunde åka till stan, till Folkparken och lyssna på Hollies och mamma sa att så klart. Trots att jag visste att mamma tyckte om att jag hade intresse för musik hade jag tänkt att det kanske inte var passande att åka och lyssna på konsert mitt i konfirmationshelgen. Jag hade funderat lite hur jag skulle argumentera om det blivit nej. Ingen av konfirmationskamraterna jag pratat med skulle få gå, i alla fall.

    Från konserten minns jag att det var mycket folk och att låtarna ”Lawdy Miss Clawdy” och ”Mickey’s Monkey” spelades, men mest av allt fastnade jag för en låt som Peter, Paul and Mary spelat in tidigare och som nu, sommaren 1966, fanns på LP:n ”The Hollies”, utgiven på Parlophone 1965. Det var en del av texten som stannade kvar, men jag var osäker på om jag hört rätt. När jag hade fått min första lön från sågverket fredagen den första juli, tog jag första buss in till stan på lördagsmorgonen, gick till skivaffären och köpte LP:n. Efter flera genomlyssningar på monoskivspelaren var det klart att jag hört rätt. Sångaren hade sjungit

    All equal and the same

    When the Lord He calls your name

    Get ready, brother, for that day

    en bit in i låten och jag översatte för mamma till något i stil med att alla är lika och när gud säger ditt namn gör dig redo. Låten heter ”Very Last Day” och som Paul Stookeys och Peter Yarrows text, handlar om allas våra namn och ingen kunde vara namnlös i deras sång som handlar om yttersta dagen. Bibelstället om Lot, döttrarna och den namnlösa hustrun rör som bekant yttersta dagen för alla som finns kvar i de av en straffande gud – eller av en rädd och maktfullkomlig skriftansvarig – utpekade syndiga städerna Sodom och Gomorra.

    Här hade fem musiker på några sekunder och utan besvär och utan att veta om att det stod en tvivlande lyssnare och väntade på svar eller passning, starkt bidragit till att svara på den där frågan om Lots hustru utan namn, den fråga prästen kommenterad med att det inte fanns tid att tala om och att det rörde sig om spetsfundigheter.

    Natten till söndagen den 29:e maj blev sömnlös och tankarna på den namnlösa har ännu ett halvsekel senare inte upphört. Dock blev den första också den sista nattvarden och väl hemma när jag tagit av de nya svarta lågskorna, förstod jag att den vita prislappen under vänster sko hade varit mycket synlig i den fullsatta kyrkan.

    Tomas sade till honom: ”Herre, vi veta icke vart du går: huru kunna vi då veta vägen?”

    Tre år senare, nästan, närmare bestämt på våren 1969, stiger ännu en namnlös in i mig, mycket försiktigt. Förmodligen är jag vid tillfället en smula sluten, överväldigad av det jag läst. Den namnlösa är denna gång en man. Han kallas endast ’araben’ och han är död. Ja, han är mördad. Mördaren heter Meursault (eller Mersault i den svenska översättningen av Sigfrid Lindström 1964, i Delfinserien jag läser den våren och som jag fortfarande har ett gulnande och välläst exemplar av, ett exemplar jag fick i slutet av vårterminen andra året på gymnasiet som premium) och han skjuter araben på sidan 75, först med ett skott och sedan med fyra ytterligare.

    Under åren som följer kommer jag att läsa Främlingen, som Albert Camus roman heter (Gallimard 1942), några gånger, mest bitvis, men även hela boken när Jan Stolpes nyöversättning kommer 2009 (Albert Bonniers Förlag), där araben för övrigt också mördas av Meursault på sidan 75. I den franska pocketutgåvan från 2000 (Gallimards Folio-serie) mördar Meursault araben på sidan 95.

    Då, 2009, har minnet från läsningen och Lot slipats rent, eller i alla fall ner, så att det går att tänka med och lägga intill annat liknande. Främlingen skapar hos mig en friktion, eller som något som sitter i halsen, eller på tungan. Oupplöst, ofärdigt.

    Men, den femte november 2014, frukosttid, löses det outsagda upp, det ofärdiga får ord. I Svenska Dagbladet läser jag en understreckare av Michael Azar om en roman på franska. Trots att det står i ingressen att Kamel Daouds roman ”Mersault, contre-enquête” (Actes Sud) att ”den bortträngda historien om den dödade namnlösa araben blir centrum för en egen berättelse”, har jag ännu inte begripit vad jag förstått, eller inte förstått vad jag begripit. Något tidigare anat har fått ord.

    Araben utan namn har i Kamel Daouds roman fått ett namn. I Daouds roman får den hittills namnlösa och historielösa och ansiktslösa araben namnet Moussa. Moussa har en yngre bror som lever i Daouds roman. Brodern heter Haroun och han genomför en ”mot-utredning” av mordet på brodern, en mot-utredning där mordet på en namnlös arab blir en fråga om makten över våra minnen och våra berättelser. Vem bestämmer vilka minnen och vilka berättelser vi tar för givna, om vi inte passar oss?

    Om en namnlös, alla namnlösa.

  • 407.
    Söderhäll, Bengt
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    Rikedom i Svenska noveller: Bokrecension: Svenska noveller från Almqvist till Stoor2018Ingår i: Arbetarbladet, Vol. 1 augustiArtikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Kanon eller inte kanon: Svenska noveller är en samling av rikedom

    Det där med kanon är en sammansatt fråga, inte sant? Men, vad händer om allt finns osorterat? Om ingen som gått före betonat att somligt är väl värt att bevara och undersöka igen. Och igen. Och igen! Men, vi är många som lidit av påtvingat läsande av just kanon, klassiska texter valda av, ja, vilka? Ändå. Vi har behov av relevanta gemensamma referenser när knoppar brister, där barn vi lekt och när vårt behov av tröst är omättligt.

    Frågan om kanon dyker upp med naturlighet vid läsning av ”Svenska noveller från Almqvist till Stoor” i urval av Ingrid Elam och Jerker Virdborg. Hur många noveller finns det, skrivna på svenska? Hur många av dessa har redaktörer och bokförlagsfolk levande kunskap om? Hur sker urvalet?

    I förordet får vi veta att ett högt läsvärde är ett kriterium, med brasklappen att smaken är som baken. Vidare: inte långa noveller, flera genrer ska finnas representerade, tydlig smak av den tid som skildras och förnyelse av novellkonsten. Resultatet? Rikedom! Nittio noveller med mycket högt läsvärde, högläsningsinbjudande, samtalserbjudande. Och hur de talar med varandra, dessa korta berättelser om oss, grannar och grannars grannar. Astrid Lindgrens ”Sunnanäng” (1959) finns med i samlingen och den novellen ropar in många av de andra novellerna i sin givmildhet:

    ”För länge sen, i fattigdomens dagar, var det två små syskon som blev ensamma i världen. Men barn kan inte vara ensamma i världen, någon måste de vara hos, och därför kom Mattias och Anna från Sunnanäng till bonden i Myra.” Inte heller noveller kan vara ensamma, de måste vara hos någon. Läsaren på biblioteket, på bryggan, på pendeltåget.

    I stället för att räkna upp noveller och författare skriver jag att det vore önskvärt med två samlingar ytterligare. Vi har redan ”Svensk poesi under redaktion av Daniel Möller och Niklas Schiöler” (Albert Bonniers, 2016). Det skulle behövas en ”Svenska facktexter” och ”Svenska essäer” (”Världens bästa essayer” i urval av Magnus von Platen, Natur och Kultur, 1961 visar denna litterära forms mångfald) för att vi ska få en gedigen utgångspunkt för ett fortlöpande, kritiskt samtal om kanon, läsvärde, språkets och litteraturens utmejslande och skapande av mening och relation.

  • 408.
    Söderhäll, Bengt
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    "Strömavbrottets barn": En nödvändig samling texter: Ny bok2018Ingår i: Arbetarbladet Kultur, Vol. 10 april/15 april, s. 23-Artikel, recension (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Så här går det när vi ger en poet i uppdrag att recensera en bok – han tolkar den i en dikt! "Möjligen för egensinnigt", tillstår recensenten. Men Johannes Anyurus "Strömavbrottets barn" bjuder in och inspirerar. En nödvändig samling texter, menar Bengt Söderhäll i sin, poetiska, recension för AB Kultur.

    FAKTA: Ny bok av Johannes Anyuru, "Strömavbrottes barn. Texter om konst, våld och fred 2010-2018" (Norstedts)

    Digitalt 10 april 2018/papperstidningen 15 april 2018 (intill en större artikel om Anyuru med rubriken "Han vill vara sansad muslimsk röst" av Sara Ullberg/TT

    Alla skulle kunna vara den jag är.

    Jag skulle kunna vara en av alla de andra.

    Valde gjorde jag inte, att bli just den här.

    Något kan en förstås putsa på uppenbarelsen sin,

    men så mycket, så många

    av så många anledningar

    har gjort andra

    indelningar,

    värderingar,

    uppdelningar,

    skiktningar,

    än de mänskliga,

    mänskliggörande,

    så att förenande blivit hart när orimligt svårt.

    Ändå skrev studenten:

    - Det går att tänka sig ett globalt vi.

    Detta är min kommentar efter att ha läst Johannes Anyurus infallsrika, mycket allvarligt bokstaverade samling texter i olika tonarter och format, dramatik, poesi och prosa – från vårt innevarande 10-tal. Om konst. Om politik. Om våld. Om språkets låsning. Om språkets öppnande. Om barnens lek. Före och efter den nödvändiga och den onödiga uppdelningen.

    Jag ställer mig framför spegeln och en annan spegel och en tredje spegel och ser de många jag inte blev. Strömavbrottets barn har åldrats. Släcker lampan. Tänder igen.

    Jag släcker. Jag tänder. Lilla barnet leker. Blir ett med alla. För en stund.

    Bengt Söderhäll

  • 409.
    Söderhäll, Bengt
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    Så skönt att läsa sonetter långsamt: Bengt Söderhäll har "riktigt kul" tillsammans med Gävlesonen Lars Anders Johanssons sonetter.2018Ingår i: Gefle Dagblad, Vol. 22 mars, s. 16-Artikel, recension (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Lars Anders Johansson: Sonetter

    Dikter, 183 s

    Bokförlaget Augusti

    Allvarligt talat. Ett program i P1 där medborgare frågar sådana som begrundat människans villkor via dikt och konst och undersökning.

    Allvarligt talat kan också vara en rubrik till Lars Anders Johanssons ”Sonetter” som kommer ut i dag i en mycket diger (trettiofyra sonetter och till det åtta sonettkransar som ju innehåller femton sonetter var) och vacker volym. Människans villkor inordnade i en poetisk förståelseform.

    Rytmen är det som efter första genomläsningen dröjer kvar. Melodin låter vänta på sig, även om rimmen pekar ut slutackord, fjorton per dikt. Betydelsen och innebörden, innebörden och betydelsen tar sig långsamt in medvetandet. Eller snarare: den som läser närmar sig först det rytmiska, söker därefter melodin och stötvis laddas fjortonradingarna med slutrim med innebörder. Det är kul. Riktigt kul. Det är allvarligt. Riktigt allvarligt. Och det tar tid att läsa. Sättet att läsa mycket annorlunda än om det vore en novell eller en deckare. Sättet att läsa alldeles oerhört annorlunda än den flödesskummande läsningen av digitala flöden. Här krävs ett läsararbete och det tackar en för. Tack, författaren.

       Sonetten, det lilla ljudet om vi översätter det, är en bunden versform. Fyra verser. Först två med fyra rader och därpå två med tre rader. Rytmen oftast femtaktig. Och den är på rim. Petrarcas och Shakespeares och Rilkes (om Orfeus) brukar framhållas i sammanhanget.

    De första trettiofyra sonetterna, som inleder Lars Anders Johansson samling fjortonradingar, behandlar vänskap och svek, optimism och pessimism, illusion och verklighet, hem och hemlöshet och förtätningen av hans meddelanden i denna bundna form erbjuder smärta och glädje, tvivel och hopp, ångest och – ångest. Det är gott. Det finns ingen chans att vara alldeles densamma efter att först ha läst dessa sonetter och därefter öppnat de inskrivna meddelanden för de egna erfarenheterna. Som i första strofen i ”Utanför”:

     

                          Jag står här utanför och tittar in.

                          Här ute är den kalla, hårda världen,

                          där inne värmer mänskor sig vid härden,

                          den värmen kommer aldrig att bli min.

     

    De raderna väcker en erfarenhet av en begravning jag var med om i barndomen. Eller två. Kanske var det i Lagerkvists ”Gäst hos verkligheten” eller mormors begravning. Eller båda. Så arbetar dikten. Slår sig in i läsarens minneslager och väcker till liv. Intill Anders i ”Gäst hos verkligheten” går läsaren och barnen på rangliga flottar på Medelhavet och många andra där på utsidan.

     

    Av de åtta sonettkransarna är det Delila som håller mig kvar, även om flera av de andra rört om i medvetandet, den om Penelope och den om Lady Macbeth och den om Medea och glädjen av att åtminstone ha ett antal gemensamma referenser i en kultur som perforeras och kanske börjar vittra av kommersialismens algoritmer. Delila, som här blir en föregångare till alla de namnlösa som inte fick och tordes vittna om orättvisorna och övergreppen. Och Simson fick mer än vad han tålde.

     

                          Där han såg ett såg hon i stället två

                          det var en läxa som han sent fick lära.

     

    Så, i diktens form bryter Lars Anders Johansson upp ett antal av de berättelser vi länge haft bland oss, som en kanon, klassiker. Han bekräftar och kopierar dem inte i hyllningens form, utan samtalar med dem. För dem vidare.

    Det är riktigt skönt att läsa långsamt.

     

  • 410.
    Söderhäll, Bengt
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    Tips på läsning som räcker hela sommaren2018Ingår i: Arbetarbladet, Vol. 15 juli, s. 18-19Artikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Från Shakespeare till medicinalväxter till Bröderna Lejonhjärta till Lille Prinsen till Svenska fågelboken och så vidare lite hur som helst. Sommaren betyder tid för läsning för många. Här ger Bengt Söderhäll tips på böcker att lägga i semestertraven.

  • 411.
    Söderhäll, Bengt
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    Öst är öst och väst är väst - hos Adonis kan de mötas: BOKAdonis: BOKEN platsens gårdag nu III. Översättning Hesham BahariFörlag: Alhambra2018Ingår i: Arbetarbladet, Vol. 7 juni, s. 19-Artikel, recension (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Arabvärldens superkända poet Adonis visar oss att öst och väst kan mötas om vi ifrågasätter förutfattade meningar. Bengt Söderhäll läser Adonis bok "Boken" – och får en bra huvudvärk.

    Artikeln innehåller ett foto föreställande Adonis vid Dalälven, med liljekonvalj i kavajfickan: Adonis på altanen hos artikelförfattaren, när han tagit emot Stig Dagermanpriset 2016. Dalälven i bakgrunden, dold av grönska, i kavajfickan en liljekonvalj. Han plockade den i älvbrinken, sägande:- Ni behöver inte skriva dikter. Ni bor i en dikt.Foto: Bengt Söderhäll

    Det var mycket svårt att med något så när bevarad respekt och självrespekt, formulera något om den mycket rika läsupplevelse som avslutats och nyligen återupptagits. Den av Adonis tredelade diktverk ”BOKEN platsens gårdag nu”. Den av Hesham Bahari från arabiska översatta. Den med ett förord av just Hesham Bahari som hjälper läsaren att träda in i något såväl lika som annorlunda. Lika i det mänskliga. Annorlunda i rytm, puls och ordens tyngd i jämförelse med vår tids hast och myckenhet.

    Redan titeln har åstadkommit huvudvärk, en huvudvärk av ett alls inte dåligt slag. Där en bok. I den en plats. I den en tid och ännu en tid. Igår och nu. Därmed även framtid. Det är där diktverket verkar, arbetar. I det inte går att stanna kvar i. Nuet är farkosten. Och den Fåglarnas konferens som Attar skrev för åtta hundra år sedan ständigt närvarande i läsandets glänta. Fåglarnas konferens där de bevingade individerna söker efter ledaren, Simurghen, i sin färd över sju berg och sju dalgångar och fåglarna turas om att flyga först.

    Boken. I bestämd form. Är det inte ett ord bestämt för Den Heliga Skrift? Toran. Bibeln. Koranen. Där, i Boken, Adonis grundläggande brottande i ord med vad orden bestämt och kan öppna, strävan efter sekulär ordning i det offentliga, religionen i den personliga vardagen och helgen.

    En vägledning till läsningen av denna tredje och avslutande del av ”Boken platsens gårdag nu” finns i Sånger av Mihyar från Damaskus (översättning Hesham Bahari, Ingemar & Mikaela Leckius Alhambra 1990). Adonis utgångspunkt och vistelseplats. Dikten ”Resenär”:

     

    Under färden har jag lämnat mitt ansikte

    På min lyktas glas

    Min karta är en jord utan skapare

    Och vägran mitt evangelium

     

    Adonis sätter människan i centrum, i all vår litenhet och storslagenhet och allt där emellan och i blandning. I de tre delarna, utgivna på arabiska 1995-2002 och i svensk översättning 2005, 2014 och 2018) får vi följa den arabiska 900-talspoeten al-Mutanabbi liv i en diktform som är en kör av röster. Här är själva dikten. Här är den historiska kommentaren. Här är en notapparat. Här är Berättarens minne. Här är, efter ett antal sidor, läsarens anteckningar, minnen och referenser och det tar tid att läsa. Att bläddra tillbaka. Att finna:

     

    Ett land som aldrig yppat orden:

    Jag älskar. Överge det då till de bestar

    som klöser det och blottar dess inälvor.

     

    Och där, på sidan 94, stannar läsningen upp en stund. ”Det där om ”ord”, var stod det.” Bläddring fram och tillbaka i den stora rätt så tunga boken. Ingenstans. Till sist: i slutet av första delen. Inte tredje. Inte andra. Och så här är det. Gå tillbaka. Söka reda på ord och röster, färger och dofter, eld och aska, dikter om tiden för det egna livet och oron för den tid och de händelser som kommer efter den egna livstiden, om platsen där askan tar över. Och att orden ändå kan erbjuda en tröst, en glänta, en ljusstråle, ett avslöjande:

     

    Ord –

    Ett begär som vänder sig i glöd

    Ord –

    En skog som gömde honom

    bland sina grenar.

    Verken profet eller trollkarl – en poesins eld

    i platsen och från ingenstans

    som tänds i denna tidens öken. (Boken platsens gårdag nu I, s 370.)

    Läs mer: Så talade Adonis: "Väst kan inte avnjuta sin frihet så länge resten av mänskligheten är förslavad"

    Om sommaren erbjuder oss tid att läsa, är ”Boken platsens gårdag nu” i tre delar värd uppmärksamhet. Det om att öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de, blir här något annat: att öst är öst och väst är väst och alltid kan de mötas. Om översättare finns. Om intresset och viljan finns. Om förutfattade meningar ifrågasätts. Om osäkerheten och tvivlet får breda ut sina livsviljande vingar.

    Bengt Söderhäll är lektor i didaktik på Högskolan i Gävle, ordförande i Stig Dagermansällskapet och medverkar regelbundet på AB Kultur.

  • 412.
    Tebano Ahlquist, Eva-Maria
    et al.
    Stockholms universitet.
    Gustafsson, Christina
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    Gynther, Per
    Stockholms universitet .
    Montessoripedagogik: utbildning för en hållbar värld2018Ingår i: Boken om pedagogerna / [ed] Anna Forssell, Stockholm: Liber, 2018, 7, s. 203-228Kapitel i bok, del av antologi (Övrigt vetenskapligt)
  • 413.
    Tesfaye, Belaynesh Ketsela
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    Förskollärare erfarenheter av att integrera lärplattor i den pedagogiska verksamheten2019Självständigt arbete på grundnivå (yrkesexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Denna studie handlar om förskollärarens erfarenheter av hur lärplattan kan integreras i det pedagogiska arbetet i förskolan och vilka möjligheter de erfar finns för barns lärande och utveckling när de använder lärplattan. Som metod valdes intervju där fem förskollärare som arbetar i tre olika förskolor i Västra-Götalandsregionen har intervjuats. 

    Undersökningen visar att olika förskolor ligger i olika utvecklingsfaser i sitt integrationsarbete av lärplattan i verksamheten. Förskollärarna är positiva till införandet av lärplattan i förskolan och använder den tillsammans med barnen till olika aktiviteter såsom att söka information, skapande aktiviteter, matematik och språk. Undersökningen visar också att förskollärarna anser att lärplattan behöver användas som en ”del i helheten”, dvs. som ett stödmaterial och ett kompletterande verktyg till övriga arbetssätt. Enligt förskollärarna behöver lärplattan används tillsammans med barnen till pedagogiska syfte snarare än tidsdrivande verktyg, dvs. barnens tillgång till lärplattan i förskolan skiljare från hur de använder lärplattan hemma. Dessutom visar undersökningen att lärplattan bidrar till olika möjligheter till barns utveckling och lärande. Barnen får utveckla sitt sociala samspel språk, matematik, kreativitet, motorik etcetera, enligt förskollärarna.

  • 414.
    Torvang, Malin
    et al.
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap.
    Hedman, Helena
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap.
    Möjligheter och utmaningar med att använda IKT i pedagogisk dokumentation: En intervjustudie2017Självständigt arbete på grundnivå (yrkesexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Pedagogisk dokumentation rekommenderas av Skolverket som metod för att arbeta med de avsnitt i förskolans läroplan som berör uppföljning, utvärdering och utveckling. IKT är numera ett vanligt inslag i den svenska förskolan och används av både barn och pedagoger. Det finns bristfällig forskning på hur dessa två arbetsverktyg kan sammanföras och användas i förskollärarens didaktiska arbete. Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare resonerar om användningen av IKT i den pedagogiska dokumentationen. Tio förskollärare intervjuades för att ge en bild av förskollärares synvinkel och på så vis bidra med bredd till den befintliga forskningen på området. Det insamlade materialet bearbetades genom tematisk analys för att urskilja betydelsefulla teman. Resultatet visade att förskollärare både ser möjligheter och utmaningar med användningen av IKT i arbetsprocessen pedagogisk dokumentation. Alla intervjuade förskollärare var positivt inställda till IKT som arbetsverktyg men det framkom att det finns ett behov av att erövra IKT som egna verktyg. En framstående möjlighet är att viss typ av IKT kan bidra till barns delaktighet samt att det underlättar för att utveckla förskollärarens didaktiska arbete. Vidare diskuteras hur barns delaktighet med hjälp av IKT kan lösa etiska dilemman och underlätta för problematik som tidigare forskning tar upp kring pedagogisk dokumentation.

  • 415.
    Ullah, Saman
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap.
    Ett land, två världar: En kvalitativ studie om vilken påverkan ett dubbelkulturellt liv kan ha på unga kvinnor och deras kvinnoideal2017Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Länge har kvinnan ansetts vara svagare både psykiskt och fysiskt därmed har mannen varit överordnad kvinnan under historiens gång. Idag lever vi i ett land som är känt för sitt jämställda samhälle men om vi blickar tillbaka i historien så kan vi se hur kvinnoidealen har förändrats genom tiderna. Idag lever vi ett multikulturellt Sverige där vi glömmer att vi delar vår kultur med omgivningen. Många tjejer lever idag i ett svenskt samhälle med en annan kultur, men frågan är hur det är att leva med en dubbelkultur.

    Denna studie undersöker om en uppväxt med dubbla kulturer bidrar till extra press på unga kvinnor, på grund av det kvinnliga idealet inom enskilda kulturer. Resultatet visade att tjejerna med en dubbelkultur kände sig pressade eftersom de försökte tillfredsställa sina föräldrars önskningar om hur en kvinna bör vara, samtidigt som de unga kvinnorna försökte platsa in och bli accepterade i samhället. 

  • 416.
    Ullberg, Emma
    et al.
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    Sandlöv, Caroline
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Didaktik.
    Skapandets betydelse för yngre barns litteracitetsutveckling: Om att erövra litteracitet2018Självständigt arbete på grundnivå (yrkesexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Den här undersökningen tar utgångspunkt i att forskning kring skapande kopplat till litteracitet är begränsad. Litteracitet är ett begrepp som kommer från eng. literacy och betyder i första hand läs- och skrivkunnighet, men kan också ses ur ett vidare perspektiv, vilket även innefattar sociala samspel (Axelsson, 2005). Studiens övergripande syfte var att undersöka och beskriva hur och på vilka sätt skapande aktiviteter i ateljén kan erbjuda möjlighet till barns litteracitetsutveckling. Syftet var tvådelat, att synliggöra vilka litteracitetshändelser som uppstod samt vilka multimodala resurser som deltagarna använde. Vi har med utgångspunkt i läroplanen valt tidigare forskning som presenterar skapandets betydelse i barns vardag och lärande samt forskning som kopplar detta till litteracitetsutveckling och multimodalitet.

    I de metodologiska valen var vår utgångspunkt att göra en mindre studie med en etnografisk ansats. En minietnografi användes och i undersökningen tillämpades videoobservation, i tre olika ateljéer (på två förskolor och i en privat fristående pedagogisk verksamhet), där vi observerat förskollärare/ateljeristor och barn i det skapande arbetet i ateljén. 

    Resultatet visar att det uppstår olika sorters litteracitetshändelser i ateljén och att dessa är sammanlänkade med det sociala sammanhanget. De multimodala resurser, så kallade modes, som litteracitetshändelserna analyseras med hjälp av är; verbalt språk, kroppsspråk, skrift, bild och sång. Det mode som visade sig mest framträdande var verbalt språk, vilket ofta förstärks med hjälp av kroppsspråk. Slutsatsen är att många olika modes används i de sociala sammanhangen, i litteracitetshändelserna. Vi kan också se att olika modes används och tillämpas olika i våra exempel. 

    Sammantaget framkommer att skapande kan stödja barns litteracitetsutveckling och att det med fördel sker i sociala sammanhang, såsom i ateljén.

    Då det finns begränsad forskning kring praktisk undervisning om hur barn kan erövra litteracitet, menar vi att denna studie kan komma att bidra inom detta område.

  • 417.
    Ustamujic, Elma
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Pedagogik.
    Barndomsdöva och skriftspråket i vardagen: En intervjustudie av barndomsdövas uppfattning om skriftspråk i olika kontext2018Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Studien är en kvalitativ intervjustudie som undersöker hur några barndomsdöva personer blir påverkade i sin vardag av att inte ha lärt sig det svenska skriftspråket redan ifrån skoltiden. Slutsatsen visar att dem döva personer framförallt dem som är äldre och dem som är födda före 1981, lider av att inte ha full fungerande skriftspråk (svenska). Det kan t.ex. handla om mötet med hörande eller informationen som dem får från myndigheter. Att tolk (läsa) samt förstå informationen på rätt sätt eller försöka kommunicera med hörande är en av dem få svårigheter som några av dessa personer möter i vardagen. Detta i sin tur påverkar negativt deras vardag, sociala tillvaron samt delaktigheten i samhället.

  • 418.
    Wahlström, Nicklas
    et al.
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Pedagogik.
    Hedin, Emma
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Pedagogik.
    En förskola för alla: En studie om arbetet kring inkludering av alla barn i förskolan2018Självständigt arbete på grundnivå (högskoleexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
  • 419.
    Walldén Hillström, Kristina
    et al.
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap.
    Gejard, Gabriella
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap.
    "Om du vill så ska jag hjälpa" - barns tillträdesstrategier till surfplattor2016Ingår i: Praktiknära forskning: Barn, lärare och lärande / [ed] Elisabeth Björklund och Christina Gustafsson, Lund: Studentlitteratur, 2016, 1, s. 167-188Kapitel i bok, del av antologi (Övrigt vetenskapligt)
  • 420.
    Wermke, Wieland
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap. Uppsala universitet.
    Development and Autonomy: On the relation between teachers’ continuing professional development and autonomy2016Ingår i: Att ta utbildningens komplexitet på allvar: en vänbok för Eva Forsberg / [ed] Maja Elmgren, Maria Folke-Fichtelius, Stina Hallsén, Henrik Román, Wieland Wermke, Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis, 2016, s. 328-343Kapitel i bok, del av antologi (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    In this chapter I want to present considerations about teachers’ continuing professional development (CPD) and how it is related to the autonomy teachers have in their profession in different national contexts. These thoughts relate to my PhD thesis developed in several discussions with Eva Forsberg. This chapter aims to honour her as a very inspiring and influential person to my academic work.

    One aspect of teachers’ CPD that is rather underexposed is the question of the impact of the context as Guskey already writes in 1995 and as it is echoed again in Bolam & McMahon (2004). Instead CPD is often treated as a phenomenon that is universal for all teachers in the world. The character of the field of research on teachers’ CPD as being fragmented in a plethora of often highly context-related individual studies could not contribute to a further conceptualisation of the impact of the context on CPD yet (ibid.). Mostly it is only stated that studies in different national contexts often produce the same results which is seen as prove that there exist universal principles [Sprinthall et. al., already in (1996), as example: Avalos’ review on teachers’ CPD from (2011) in Teaching and Teacher Education]. Consequently, models for successful school and teacher improvement are imported and exported as they were common goods from developed to the developing countries, whereas the respective status can be seen at the league tables of international large scale studies (Steiner-Khamsi, 2010). When such models do not work out then, often teachers’ hostility against reform and change is blamed. This chapter tries to tackle this situation by considering guiding mechanisms that have impact on teachers’ CPD in different national contexts. The idea is to investigate crucial aspects of the teaching profession and examining then their impact on teachers’ CPD. Such an approach might contribute to an understanding of different CPD habits of teachers in different national contexts. In this chapter I focus on one very crucial aspect of the profession: Teacher autonomy. What teachers are allowed to do in their practice is highly context related. By comparing the professional development of teachers in Germany and Sweden as example of teaching professions having different kind of autonomy, I will argue for theoretical considerations – though on a very explorative level – on how particular teacher context related autonomy relates to their continuing professional development. The chapter starts with the presentation of my understanding of teacher autonomy as a multidimensional phenomenon. Then shortly both comparative cases, Germany and Sweden are presented regarding their specific teacher autonomy. In the third part German and Swedish teachers’ perceptions on CPD are presented as they appeared in my PhD studies. In the last part both sections are combined in the earlier mentioned aim of this chapter, a theoretical framework on the relation of teachers’ CPD to teacher autonomy.

  • 421.
    Wermke, Wieland
    et al.
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap. Department of Education, Uppsala University, Uppsala, Sweden.
    Forsberg, Eva
    Department of Education, Uppsala University, Uppsala, Sweden.
    The changing nature of autonomy: Transformations of the late Swedish teaching profession2017Ingår i: Scandinavian Journal of Educational Research, ISSN 0031-3831, E-ISSN 1470-1170, Vol. 61, nr 2, s. 155-168Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    This article discusses teacher autonomy. It questions a contemporary understanding of the phenomenon that constructs it in terms of a control vs. freedom dichotomy. In relation to Nordic research on teacher autonomy a two dimensional device consisting of institutional autonomy and  service autonomy is presented. The first dimension focus the teaching profession as a collective in terms of rights and duties as well as status. The latter dimension considers the practical aspects of professionals’ work, in schools and classrooms. Teacher autonomy is always about control, exerted internally by the profession itself and facilitated externally by state standards. The analytical device is empirically examined in relation to the development of the Swedish teaching profession since the 1980’s. The autonomy of the Swedish teaching profession has been transformed over the subsequent years. In addition, the restriction of teacher autonomy in recent times is also related to a simplified understanding of the phenomenon through the deregulation, decentralization, changed distribution of responsibilities and marketization reforms of the 1990’s. This development has in some respects led to a reduction of complexity in the Swedish school system and an increased state standardization, which restricts teacher autonomy today.

  • 422.
    Wikman, Sofia
    Högskolan i Gävle, Akademin för hälsa och arbetsliv, Avdelningen för socialt arbete och kriminologi. Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap.
    Om skolattacken i Finland:: ”Hårdare tag i skolan, ger oönskad effekt”2019Ingår i: SVT Opinion, nr 02-oktArtikel i tidskrift (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    ”Forskning om att förebygga våld i skolan handlar om enkla saker, som att värna relationer och se till att både du själv och andra mår bra. Det finns enligt forskningen stöd för att ett systematiskt arbetsmiljöarbete i vardagen kan förebygga våld”, skriver Sofia Wikman.

  • 423.
    Wilke Bozkurt, Angelica
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Pedagogik.
    Integration av nyanlända elever i grundskoleverksamheten: Hur ser det ut i grundskolans verksamheter?2019Självständigt arbete på grundnivå (yrkesexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Denna studie syftar till att kunna bidra med kunskap för lärare gällande hur de kan hjälpa nyanlända eleverna integreras i grundskoleverksamheterna. Den syftar också till att ge en inblick kring lärares syn på integrering av de nyanlända eleverna i de svenska grundskoleverksamheterna och hur integrationen ser ut. I Sverige används två olika metoder för integration som båda har fördelar och nackdelar att ta i beaktning. Både de svenska och de internationella studierna visar att integrationen av nyanlända elever är varierad och prioriteras olika mycket mellan grundskoleverksamheterna. Detta framkommer även i enkätstudien som är gjord utifrån denna studies syfte. Resultatet visar att det finns många brister med integrationen av nyanlända elever i grundskoleverksamheterna. Bland annat saknas stöd till alla nyanlända elever, kunskap gällande hur lärarna ska arbeta med integrationen och tid till att planera en likvärdig utbildning för alla elever.

  • 424.
    Wiréhn, Maria
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap.
    Att utveckla hälsa hos sina medarbetare: En kvalitativ studie av hälsofrämjares salutogena arbete inom en vård- och omsorgsorganisation2016Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Den arbetsrelaterade ohälsan inom vård och omsorg är ett växande problem. Behovet av att utveckla hälsofrämjande arbete inom vård- och omsorgssektorn är därför stort. Ett hälsofrämjande arbete utifrån ett salutogent förhållningssätt kan vara en effektiv metod och har potentialen att långsiktigt bidra till bättre hälsa bland anställda inom vård och omsorgssektorn. Denna studie har gjorts i uppdrag åt en vård- och omsorgsorganisation som arbetar utifrån ett salutogent perspektiv för att främja hälsa bland anställda. Syftet med denna studie var att undersöka vilka erfarenheter Hälsofrämjare inom en vård- och omsorgsorganisation har av att arbeta hälsofrämjande utifrån ett salutogent perspektiv. För att undersöka studiens syfte användes en kvalitativ datainsamlingsmetod med semistrukturerad intervju som teknik. Resultatet visar att Hälsofrämjarna upplever utmaningar i form av att lyckas motivera andra, att vara den som kommer in med nya infallsvinklar och idéer och att få andra att ändra sitt sätt att tänka och agera. Tid, ekonomiska resurser och att skapa sammanhållning bland personal som inte arbetar under samma tak, är andra aspekter som också uppfattas som utmaningar. Kommunikation, personalens delaktighet och hälsofrämjarnas egen känsla av KASAM (hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet), är av stor betydelse för att de ska lyckas med sin uppgift.

  • 425.
    Wärvik, Gun-Britt
    et al.
    University of Gothenburg, Gothenburg, Sweden.
    Runesdotter, Caroline
    University of Gothenburg, Gothenburg, Sweden.
    Pettersson, Daniel
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Pedagogik. Uppsala universitet.
    Co-production of knowledge on the educational Agora: media activities and 'logics'2019Ingår i: New Practices of Comparison, Quantification and Expertise in Education: Conducting Empirically Based Research / [ed] Elde Mølstad, C. & Pettersson, D., London & New York: Routledge, 2019, 1Kapitel i bok, del av antologi (Refereegranskat)
  • 426.
    Wärvik, Gun-Britt
    et al.
    Göteborgs universitet.
    Runesdotter, Caroline
    Göteborgs universitet.
    Pettersson, Daniel
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Pedagogik. Uppsala University.
    International comparisons in Swedish mass media2017Ingår i: Online Programme and Conference App, 2017Konferensbidrag (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The interest in large scale comparative studies of students’ assessment has increased considerably during the last decades and the results have been widely spread in Swedish media. Among the different international surveys of students’ assessment PISA is standing out in publicity, meaning that the results have received an extraordinary significance as an assessment of the education system and education policy. In earlier studies of Swedish media reporting on PISA (Pettersson, 2008; Runesdotter et al., 2015), we could observe a precipitous increase dedicated to the Swedish students’ performance. Particularly the deteriorating results in relation to other countries were focused and have contributed to a publicly embraced debate of the critical state of education in Sweden and demands for political measures in order to improve the education. A point of departure for this paper is that media creates certain conditions for how educational results are classified, regulated and communicated in society (Luhmann, 1996), and has thus become a powerful actor in the making of a comparativistic paradigm (Lindblad, Pettersson & Popkewitz, 2015) in education. We consider media as a conglomerate of actors participating in the intersection of science, educational policy, and society, the agora (Nowotny et al., 2003) where the results are communicated and measures proposed. The aim is to analyze how valid statements are produced on the basis of PISA-results: Which kind of actors are present, what kind of comparisons are made and which conclusions are drawn, what is selected by media to be in focus for the reporting. The analysis has a particular focus on the making of diversity and context, and the surveys from 2009, 2012 and 2015.

    References

    Lindblad, S., Pettersson, D. & Popkewitz, T.S. (2015): International Comparisons of School Results: A Systematic Review of Research on Large Scale Assessments in Education. Stockholm Vetenskapsrådet. Luhmann, N. (1996) Social Systems. Stanford University Press: Stanford. Nowotny, H., Scott, P. & Gibbons, M. (2003). Introduction:Mode 2'revisited: The new production of knowledge. Minerva, 41(3), 179-194. Pettersson, D (2008) Internationell kunskapsbedömning som inslag i nationell styrning av skolan. Acta Universitatis Upsaliensis. Uppsala Studies in Education No 120. Uppsala universitet: Uppsala. Runesdotter, C. Wärvik, G-B., Andersson, E. & Harling, M. (2015). Media attention and representations of national and international ranking lists in Sweden.ECER, 8-11 Sept 2015 in Budapest.

  • 427.
    Wärvik, Gun-Britt
    et al.
    Gothenburg University.
    Runesdotter, Caroline
    Gothenburg University.
    Pettersson, Daniel
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Pedagogik.
    PISA, Communicative Acts and the Media: The Discourse of "Failure" and "Success"2018Ingår i: NERA 2018 - 46th Congress: Educational Research: Boundaries, Breaches and Bridges: Abstracts, 2018, s. 107-Konferensbidrag (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The interest in large-scale comparative studies of students’ assessment has increased considerably during the last decades and the results have been widely spread in media. Among the different international surveys of students’ assessment -PISA is standing out in publicity, meaning that the results have received an extraordinary significance as an assessment of the education system and education policy. The OECD seem to be well-aware of the importance of dissemination and one activity taking place in relation to the presentation of results are press-releases and “newsletters” presenting theresults for media, as well as for policymakers and others in a focused and simplified way. In the paper, we pay special attention to these activities which we consider to be communicative acts (cf. Luhmann, 1996). A point of departure for the paper is that media, through the communicative acts by OECDs strategy for dissemination, creates certain conditions for how educational results are classified, regulated and communicated in society (Luhmann, 1996), and has thus become a powerful actor in the making ofa comparativistic paradigm (Lindblad, Pettersson & Popkewitz, 2015) in education. We consider media as a conglomerate of actors participating in the intersection of science, educational policy, and society, the Agora (Nowotny et al., 2003) where the results are communicated and measures proposed. The aim is to analyze how valid statements are produced on the basis of PISA-results: Which kind of actors are present, what kind of comparisons are made and which conclusions are drawn, what is selected by the OECD and the media to be in focus for the reporting. The analysis has a particular focus on the making of diversity and context in terms of “failure” and “success”.

  • 428.
    Åkerblom, Erika
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Pedagogik.
    Discourses of lifelong learning: health as a governing technique in the shaping of the Swedish population2019Ingår i: International Journal of Lifelong Education, ISSN 0260-1370, E-ISSN 1464-519X, Vol. 38, nr 3, s. 287-300Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    This article focus on how the Swedish population is shaped into desirable citizens as resources for the nation’s prosperity. The aim is to analyse how health operates as a governing technique in discourses of lifelong learning. Within such current discourses the population is today described as generally well-educated and healthy, but not educated or healthy enough. When constructed as being in need of enhancement, measures of learning are suggested for regulating certain groups of the population into becoming what is regarded as desirable. Making use of Foucault’s notions of governmentality and genealogy, white and green papers from the Ministry of Health and Social Affairs from 1930s and today (2017) are analysed. The analysis shows that although the population is described as having different problems originating from ignorance, the solutions that are suggested in the different time periods are basically the same. The relation between learning and health is described in different ways in the 1930s and the present. In the 1930s learning is explained merely as a means to achieve a healthy population while in the present health is described both as a prerequisite and as an effect of learning. Further, there is also a difference in how the governing is conducted. 

  • 429.
    Åkerblom, Erika
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Pedagogik.
    Governing of the nation: Generation Pep as a biopolitical strategy2019Ingår i: Sport, Education and Society, ISSN 1357-3322, E-ISSN 1470-1243, s. 1-12Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    This article explores how the well-being of the Swedish population has become a joint responsibility in the mission to shape desirable and proper citizens. This is done by studying an organisation called Generation Pep (GEN-PEP), which was established as a measure to foster a well-functioning population both now and in the future. The article draws on a post-structural and discursive theorisation inspired by the work of Michel Foucault and his concept of governmentality, with the specific aims of studying how GEN-PEP functions as a biopolitical strategy aimed at fostering a desirable population and identifying governing techniques mobilised within and through the project. The population is described as having failed to function well and that this should be remedied by creating measures that are indirectly aimed at children as future useful citizens. The measures are legitimised by highlighting the population’s ill-health. As a result of ‘experts’ and national role models telling these truths, the governing reflects the idea that a power similar to sovereign power needs to be re-established, where e.g. philanthropists contribute to and enable the project’s strategies and measures. The measures taken are described as a mutual responsibility, with parents being made especially responsible for correcting faults in accordance with the suggested solutions. GEN-PEP functions as a biopolitical strategy in which corporations, philanthropists and celebrities are encouraged to work together to improve the well-being of the nation.

  • 430.
    Åkerblom, Erika
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Pedagogik.
    The will to include - education for becoming a desirable citizen2019Ingår i: Pedagogy, Culture & Society, ISSN 1468-1366, E-ISSN 1747-5104Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Contemporary understandings about the importance of a ‘desirable population’ have become intimately related to the pursuit of education and lifelong learning. In order to enable this, higher education operates as a technology for shaping desirable citizens. This paper focuses on a project in Sweden that aimed to include students with intellectual disabilities in higher education. Drawing on Foucault’s notion on governmentality and subjectivity, the analytical focus is on which kinds of subjects are created in and emerge from the project’s policy documents. The prospective students emerge as different and in need of special measures and are assigned particular knowledge that creates expectations and opportunities for them to regulate and foster themselves as desirable subjects in spaces where governing techniques such as surveillance and confession operate. Rather than including these students, the measures instead lead to further exclusion by creating, manifesting and reproducing the otherness it was supposed to counteract.

  • 431.
    Åkerblom, Erika
    et al.
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap.
    Fejes, Andreas
    Department of Behavioural Sciences and Learning, Linköping University, Linköping, Sweden.
    Constructing a healthy, knowledgeable and well-educated citizen: motivational interviews and physical activity on prescription2017Ingår i: Studies in Continuing Education, ISSN 0158-037X, E-ISSN 1470-126X, Vol. 39, nr 3, s. 320-332Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    In recent decades education has been suggested as an important solution to current problems of the population?s health. A high level of education in general is construed as essential for the nation?s well-being and competitiveness. In this article we problematise the ways in which discourses on education, learning and health have become interlinked. Drawing on a post-structural theorisation inspired by Michel Foucault, we analyse Swedish policy documents on education and public health and direct our attention to how the healthy citizen is shaped and fostered. We illustrate how the healthy citizen emerges in opposition to the non-healthy, non-desirable and abnormal citizen. Citizens are made responsible for identifying their deficits and suggesting solutions. Governing techniques, such as motivational interviews and physical activity on prescription, operates in order to shape such citizens. Through these techniques, a confessional relation emerges, where citizens are invited to disclose their deficits and problems and in so doing shape themselves in a desired way.

  • 432.
    Åkerblom, Erika
    et al.
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap, Pedagogik. Pedagogik.
    Fejes, Andreas
    Linköpings universitet.
    Constructing the healthy citizen2016Ingår i: NERA 2016 Social Justice, Equality and Solidarity in Education: Book of abstracts, 2016, s. 234-234Konferensbidrag (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Lifelong learning is promoted as a means to solve a range of problems in contemporary society, with the aim of Sweden being the most knowledge intense society in the globalised world. In order to realise such society, citizens need to be active, employed and competitive on the labour market. (bill. 2001/02:1). A central topic emerging the last decade, construed as central in order for Sweden to be in the forefront in the world, is health. Citizens need to become and stay healthy. This paper directs interest at how such discourse on learning and health emerge and is shaped in current policy making on education and public health. What healthy citizen is being shaped, with what capabilities and how is such a citizens being shaped and fostered?

    The paper draws on a poststructural discourse analysis, inspired by the work of Michel Foucault (1991, 2003, 2006) and his concepts governmentality and technologies of the self. In such perspective, power and governing are practices that shapes, leads and influence the way people behave and act. A governmentality perspective makes visible in what ways, and with what techniques, such shaping plays out, constructing a self-regulating citizen.

    Analysing green and white papers on learning and public health, we illustrate what healthy subject is being shaped and fostered, and through what techniques. By doing so, we contribute to existing governmentality analyses, which only, to a limited extent, has focused on the intersection of learning and health.

  • 433.
    Åkerblom, Erika
    et al.
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap.
    Florin, Katarina
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap.
    Hedlund, Elisabet
    Högskolan i Gävle, Akademin för utbildning och ekonomi, Avdelningen för utbildningsvetenskap, Utbildningsvetenskap.
    The desirable University in a Knowledge Economy society2017Konferensbidrag (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The picture of contemporary societies in the political discussions is basically stories about a globalized knowledge-based economy market that nations in one way or another has to relate to. In a Swedish context Higher Education Institutions (HEI) appears as a guarantee for Sweden's opportunities on that market. As an insurance and as an answer to societies need to control HEI a changed quality system is discussed in Government Communication 2015/16:76. In that text internal quality assurance and external control appears as a necessity as well as associations with networks like OECD, EC, EUA, EQAF, EURASHE, BFUG, and ENQA and so on. In that framework each university is assigned as responsible (Government Communication 2015/16: 76; Education report 2015/16: UbU9) for its own internal quality assurance. The aim of this article is to visualize implicit control mechanisms that may appear in the new internal quality assurance system and in that the construction of the desirable university as they occur in Bill 2015/16:76 and Report 2016:15.

    Six years earlier a Bill 2009/10:149, the so-called Bill of freedom, pronounced an ambition to give HEI a higher degree of freedom. In that Bill the government emphasizes the importance of coordination and cooperation regarding internal organization within HEI nationally and internationally. At the same time the government decided to implement a new quality assurance system according to Bill 2009/10:149. In short, Bill 2009/10:149 resulted in that Sweden’s quality assurance system was questioned by ENQA and caused the exclusion of membership. As a consequence of that a new quality assurance system was implemented (Bill 2015/16:76; Report 2016:15). One of the main purposes with the new quality system was that Sweden once again should become a full member of ENQA. Requirements for coordinated internal organizations in accordance with Bill 2009/10:149 and the need of the network and Sweden’s desire to belong to the ENQA create and display the paths possible for universities to choose. In that context we have chosen to analyze two texts, Report UKÄ[1] 2016:15 and Government Bill 2015/16:76 with purpose to visualize implicit control mechanisms that may appear in the new internal quality assurance system.

    Method

    Quality assurance system can be seen as a disciplinary technology with a purpose to control activities, actions and organizations (Foucault, 2003b). In this article we draw on Foucault’s concepts governmentality and discourse analysis to visualize implicit governance and the construction of desirable university (Foucault, 2003a, 2006). Freedom can be seen as an expression of power and is based on making the right choices according to what’s produced as desirable (Foucault, 1982; Rose, 1999). Disciplinary power is characterised by the normalising system of punishment and reward (Foucault, 1980, 1983). We will problematize the constructed need of quality assurance and the desire to belong to networks and what this may be a response to. Network is seen as desirable and cooperation and coordination is portrayed as a prerequisite for national HEI in a globalized knowledge-based economy market. Larsson (2015) argues that “Meta-governance of network should thus be understood as type of governance directed towards organizations that participates in network which the meta-governors tries to control at a distance without shattering their formally autonomous character” (pp 174). Our starting point is that policies are an expression and a part of current discourse, i.e. manifestations which are made possible in and through discourses, in this case by the construction of the desirable university.

    Expected outcome

    Changes in policies regarding the governing of HEI are powered by a tangle of wires of national, international and supranational governing mechanism. A contribution to current discussions regarding governing of HEI and autonomy could be that our research shows that implicit control mechanisms could contribute to uniformity through meta-governance as a way to provide conduct of conduct of organizations that take part in networks. Network is described as desirable since they can offer a connection between the state and the civil society. Disciplinary power shows itself in the identification of problems, in that, quality assurance system is a way to create and display the paths possible for universities to choose and to discern the undesirable. Another possible contribution may be the identification of the desirable university in the discourse of the role that HEI has in a society constructed as being on a globalized knowledge-based economy market.

    References

    Foucault, M. (1980) Prison talk. In C. Gordon, red. Power/Knowledge. Selected interviews & other writings 1972-1977, s 37-54. New York: Pantheon

    Foucault, M. (1982). The subject and power. In J. D. Faubion. (eds.). Essential Works of Foucault 1954-84, vol 3, s 326-348. London: Penguin Books

    Foucault, M. (1983). The Subject and Power. Afterword. In H. L, Dreyfus & P. Rabinow. (eds). Michel Foucault: Beyond Structuralism and Hermeneutics. Chicago: The University of Chicago Press

    Foucault, M. (2003a). Regementalitet i Fronesis Lag och ordning 14-15 Göteborg: Tidskrift föreningen Fronesis.

    Foucault, M. (2003b). Övervakning och straff: fängelsets födelse. (4., översedda uppl.) Lund: Arkiv.

    Foucault, M. (2006). Biopolitikens födelse i Wennerhag, M & Unsgaard (red.) (2006) Fronesis Liberalism 22-23 Göteborg: Tidsskriftsföreningen Fronesis

    Larsson, O. (2015). The governmentality of meta-governance: identifying theoretical and empirical challenges of network governance in the political field of security and beyond. Diss. Uppsala: Uppsala universitet, 2015. Uppsala.

    Proposition 2009/10:149 En akademi i tiden – ökad frihet för universitet och högskolor. Stockholm: Utbildningsdepartementet

    Rapport 2016:15. Nationellt system för kvalitetssäkring av högre utbildning. Redovisning av ett regeringsuppdrag. Stockholm: Universitetskanslerämbetet

    Regeringens skrivelse 2015/16:76. Kvalitetssäkring av högre utbildning. Stockholm: Utbildningsdepartementet

    Rose, N. (1999) Powers of Freedom: reframing political thought. Cambridge: Cambridge University Press

    Utbildningsutskottets betänkande 2015/16: UbU9. Kvalitetssäkring av högre utbildning. Stockholm: Utbildningsutskottet

    [1] The Swedish Higher Education Authority (Universitetskanslerämbetet, UKÄ). UKÄ has been given a mandate to develop and implement a new national system of quality assurance of higher education.

6789 401 - 433 av 433
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • harvard-cite-them-right
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • sv-SE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • de-DE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf