Efter den senaste renoveringen av Visby domkyrka, som bl a innefattade rengöring av innerväggar (våren 2014), noterades en oväntat snabb försmutsning av rengjorda väggytor, orsakad av avsättning av partiklar i inneluften. Med syfte att minska försmutsningstakten installerades två fristående luftrenare av elektrostatisk modell i kyrkan i oktober 2015. Föreliggande studie har haft som främsta syfta att utvärdera dessa luftrenares effektivitet i att rena inneluften på luftburna partiklar, framför allt från levande ljus. Utvärderingen har gjorts genom att mäta hur partikelhalten i kyrksalen förändrades vid olika driftfall på luftrenarna. Två olika flödesinställningar på luftrenarna provades: maxflöde resp. lågflöde, där maxflödet provades med både horisontellt och vertikalt riktat utblås av den renade luften. Anledningen till att även ett lägre luftreningsflöde provades var att luftrenarna bullrade så mycket vid maxflöde att detta driftförhållande endast torde bli aktuellt utanför besökstid. Studien har även inkluderat luftomsättningsmätning med spårgasteknik, luft- och yttemperaturmätningar, samt kallrasmätning vid vägg. Även ett vädringstest via portöppning har ingått.
Resultaten tyder på att luftrenarna har en klart renande effekt avseende luftburna partiklar i kyrksalen. Den minskning i antalet partiklar som luftrenarna åstadkom (partikelrenings-effektiviteten) varierade emellertid med partikelstorleken. I lågflödesfallet erhölls en reduktion av de minsta partiklarna (ultrafina, 0,02-0,3 µm) med ca 31 %, medan den för större partiklar (0,3-10 µm) var av storleksordningen 65‑75 %. I maxflödesfallet blev motsvarande siffror ca 58 % för de minsta partiklarna och 80‑90 % för de större. I välbesökta kyrkor där levande ljus ofta tänds – som i Visby domkyrka – utgör emissionerna från ljusen förmodligen den största partikelkällan. För dessa tycks de minsta partiklarna dominera avseende partikelyta (som kan tänkas täcka/försmutsa invändiga ytor), varför den sammantagna partikelreningseffektiviteten avseende försmutsning hamnar närmare den för de minsta partiklarna. Det är dock troligt att partikelreningseffektivitet blir något högre sommartid, då de riktigt stora besökarskarorna kommer i fallet Visby domkyrka.
Riktningen på utblåset på luftrenarna hade ingen nämnvärd inverkan på partikelrenings-effektiviteten. Dock indikerade mätningarna av kallras (nedfallande luft) längs yttervägg i kyrkan att detta blir något större vid uppåtriktat utblås på luftrenarna, vilket riskerar att öka partikelavsättningstakten vid ytan. Detta fenomen behöver dock studeras närmare. Testet med vädring genom portöppning indikerade att ett avsevärt luftutbyte erhölls med denna metod, och att tillfällig vädring därför kan vara en lämplig åtgärd (även som komplement till luftrenare) vid tillfällen med många besökare och/eller mycket ljusbränning. Både partikel- och spårgasmätningarna påvisade god luftomblandning i kyrksalen, vilket är positivt för spridningen av den renade luften, och detta bidrar till att placeringen av luftrenarna är mindre kritisk. Sommartid kan dock luftomblandningen bli sämre; detta kan behöva undersökas närmare. Förutom minskad försmutsning kan luftrenarna förväntas bidra till en hälsosammare innemiljö ett minskat städbehov i kyrkan.