Syftet med studien var att undersöka och beskriva sjuksköterskans omvårdnadsstöd till patienter med prostatacancer. En beskrivande empirisk studie valdes, innehållande både kvantitativa och kvalitativa frågor. Datainsamlingen genomfördes med en enkät på en klinik på ett sjukhus i ett mellansvensk län. Svarsfrekvensen resulterade i 92,3 % vilket betyder att 24 enkäter besvarades. Huvudresultatet visade att de frågor sjuksköterskan mest tog upp berör hantering av bestående symtom i de nedre urinvägarna samt biverkningar. De ämnen som sjuksköterskan berörde minst var frågor gällande sexualitet och information om olika behandlingsalternativ. De flesta sjuksköterskor utgick från att någon annan gav information om olika behandlingsalternativ, oftast en läkare. Medan andra angav att den informationen inte ingick i sjuksköterskans kompetens. Frågor gällande sexualitet gjorde många sjuksköterskor obekväma. Därför väntade flera på att patienten skulle ta upp frågan. Det sjuksköterskorna ansåg sig vara bra på i sitt eget bemötande var att se hela patienten och inte bara diagnosen. Studien uppmärksammar att det finns områden där sjuksköterskan ger otillräckligt med stöd till patienter med prostatacancer och det är därför angeläget att vetskapen om detta problem lyfts fram.

The aim of this study was to examine and describe nurse’s support to patients with prostate cancer. A descriptive empirical study was chosen, containing both quantitative and qualitative questions. The data was collected through a questionnaire on a clinic on a hospital in a mid-Swedish county. A response rate of 92,3 % shows that 24 questionnaires were answered. The result showed that the questions nurses were most keen to raise were questions concerning managing consisting symptoms of the lower urinary tract and side effects. Subjects nurses least talked about were questions concerning sexuality and information about different treatments. Most nurses assumed that someone else raised these questions, mostly a doctor, while other satiated that the information was not included in the nurses’ qualifications. The questions about sexuality made many nurses uncomfortable and they waited for the patients to raise the question. What the nurse considered herself to be good at in her encounter with patients was that she saw the whole patient and not only the diagnosis.The study shows that there are areas where the nurses give patients with prostate cancer inadequate support and therefore it’s urgently that knowledge of this problem get highlighted.