Bakgrund: Smärta till sin natur är en subjektiv upplevelse och definieras som en obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse förenad med verklig eller möjlig vävnadsskada. Akut smärta kan medföra allvarliga fysiologiska konsekvenser. Sövda patienters förmåga att uttrycka smärtupplevelser kan hämmas och underbehandling av smärta kan vara associerad med negativ outcome. Syfte: Att beskriva anestesi- och intensivvårdssjuksköterskors strategier för bedömning av smärta samt smärtlindring av sövda vuxna patienter. Metod: En empirisk studie med kvalitativ ansats. Tio semistrukturerade intervjuer med fem anestesisjuksköterskor och fem intensivvårdssjuksköterskor utfördes. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: Analysarbetet resulterade i två kategorier: Bedömningar av subjektiva och objektiva fynd och Känsla och förståelse för smärtlindring. Samt sex subkategorier: Att bedöma fysiologiska tecken och vitalparametrar, Att använda smärtskattningsskalor, Att utmanas vid bedömning och utvärdering, Att förstå och förebygga smärta, Att väga mellan analgesi och sedering och Att ha känsla och strategier för analgesi. Anestesi- och intensivvårdssjuksköterskor bedömde smärta hos sövda patienter utifrån tolkning av vitalparametrar och fysiologiska tecken, de använde inte smärtskattningsskalor. Att bedöma och väga mellan analgetika och sedering ansågs som en utmaning. I sin helhet framkom att de använde sin känsla och erfarenhet vid bedömning och smärtlindring av sövda patienter. Slutsats: Utifrån fynden i resultatet föreligger en risk att sövda patienter blir underbehandlade och kontinuitet i smärtbedömning förloras. Fortsatt forskning krävs gällande orsak till att smärtskattningsskalor inte används. Att utföra fler intervjustudier samt observationsstudier skulle kunna vidareutveckla och förbättra vården för sövda patienter.