Att etablera sig i samhället och på arbetsmarknaden är viktigt både ur ett humanitärt och ett samhällsekonomiskt perspektiv, men för migranter med låg utbildningsbakgrund är detta en lång och mödosam process där olika aktörer på arbetsmarknaden har avgörande betydelse. Syftet med denna studie var att undersöka hur dessa aktörer ser på möjligheter till arbetsmarknadsetablering för migranter med låg utbildning och sin egen roll i migranternas strävan att få jobb. Dessa aktörer fungerar som grindvakter eftersom de både kan underlätta och försvåra migranternas möjligheter till arbete. Studien är en del av Samverkan Gävleborg 2022, ett projekt som utvecklar metoder och samverkansformer för att stärka stödet och underlätta arbetsmarknadsetableringen av tredjelandsmedborgare som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Totalt genomfördes 19 intervjuer med representanter från Arbetsförmedlingen, kommuner, arbetsgivare samt fristående aktörer inom bemanning, rekrytering och arbetsmarknadsinsatser. Utgångspunkten för intervjuerna var tre fiktiva fall som speglar vanliga utmaningar för migranter med låg utbildningsbakgrund. Även om ett av fallen ansågs stå närmare arbetsmarknaden och ha fler möjliga vägar framåt, bedömdes alla vara i behov av myndigheternas stöd och vägledning för att kunna få jobb. Samtidigt sågs möjligheter till arbete för alla tre, trots svårigheter såsom språk, hälsa och bristande arbetslivserfarenhet. 

Betydelsen av språk och migranternas kön var två centrala teman som framkom i respondenternas reflektioner av fallen. Det ansågs angeläget att migranter behärskar det svenska språket tillräckligt väl, men språkkunskaper sågs inte som den nyckel till arbete som det ibland framställs som. I stället betonade respondenterna anpassning av språkkrav till de arbetsuppgifter som ska utföras och betydelsen av att använda och utveckla språket i praktiska sammanhang, så som via praktik. Avseende kön lyfte respondenterna bland annat att män tenderar att kräva mer stöd samt att det finns en risk att kvinnor och män bedöms olika, vilket kan leda till att de erbjuds olika typer av insatser.

Stöd och insatser för arbetsmarknadsetablering utgår ifrån Arbetsförmedlingens kartläggningar och bedömningar. Arbetet förutsätter också ett gott samarbete och kommunikation mellan Arbetsförmedlingen och de övriga aktörerna, vilket respondenterna såg brister i. Aktörerna betonade vikten av att göra noggranna och relevanta kartläggningar för att kunna rikta stöd och insatser till individer utifrån deras behov och förutsättningar. Vi fann att kategoriseringar är en väsentlig del av kartläggningsprocessen som både kan både öppna upp möjligheter och stänga vägar framåt. Vissa kategoriseringar kan berättiga till fördjupat stöd och fler aktiviteter för att förbereda för mer arbetsnära insatser. Emellertid berättade respondenterna också om svårigheter med att ge adekvat stöd eftersom migranter som står långt ifrån arbetsmarknaden har anvisats till insatser som inte är anpassade till dem.

Sammanfattningsvis visar intervjuerna att stödet till migranter med låg utbildning präglas av både hinder och möjligheter. Flera respondenter ansåg att detta är en bortglömd grupp som samhället inte satsar tillräckligt på. Samtidigt framkom ett stort engagemang för att hjälpa migranterna, och det finns även en rad olika aktiviteter för denna grupp, framför allt inom kommunerna. I likhet med aktörerna i studien och tidigare forskning vill vi betona behovet av individuellt anpassat stöd, ökad flexibilitet avseende krav på språk och utbildning, samt mer kreativa lösningar för att skapa reella möjligheter till arbetsmarknadsetablering för migranter med låg utbildning.