Det där med att skapa vetande, få till vetenskap, är ett fenomen som inte alltid är så lätt att närma sig. Ibland dock, blir det mycket inbjudande. Så just nu via ett enda ord: poetokrati. Ordet är en sammanslagning av 'poesi' och 'krati', som vi känner igen från vårt styrelseskick 'demo-krati'. Det är professorerna Sylvain Briens och Jean-Francois Battail vid Sorbonne-universitetet i Paris och Martin Kylhammar, professor vid Linköpings universitet och medlem i Vetenskapsakademien, som lånat begreppet poetokrati av Ernst Sars. Han myntade begreppet 1902 i ett arbete om Bjørnstjerne Bjørnssons betydelse i norsk politik. Sars hävdade att politiker får finna sig i att poeter och profeter blandar sig i: dessas förmågor att utnyttja sin uppövade fantasi och moral behövs när stora frågor ska avgöras. Efter att själv ha suttit med näsan i projekt med samma anspråk på sanning som vetenskapens kallat "Poetisk förståelse av tillvaron", får ordet poetokrati mig att läsa boken trots den begränsade förståelse av franska språket jag äger. Förvisso med stöd av ordböcker, men brasklappen är ärligt menad.

Författarna sätter in verk av Tomas Tranströmer Sjöwall-Wahlöö, Stieg Larsson, Heidenstam, Harry Martinson, Henning Mankell och andra i ett politiskt sammanhang där "Den svenska modellen" står i brännpunkten. Arbetet får ses som en inledning på en undersökning av skönlitterära författares förhållande till och påverkan av det vi kallar "Den svenska modellen".

Inledning, förresten, fortsättning är nog ett bättre ord att använda. Författarna Folke Fridell, Gustaf Hedenvind-Eriksson, Jan Fridegård, Albin Lind, Ivar Lo-Johansson, Gunnar Hirdman och Stig Dagerman debatterade arbetarlitteraturen i tidningen Folket i Bild 1947. Det var Fridell som inledde resonemanget under rubriken "Arbetarna och proletärdikten" och Dagerman som avslutade det hela med ett inlägg rubricerat "Diktens uppgift att visa frihetens mening".

Från franskt håll har vi tidigare översättare som C G Bjurström och Philippe Bouquet, som möjliggjort för franska läsare att komma åt våra svenska författarskap. Den sistnämnde disputerade 1980 med en avhandling om individen och samhället i romaner av svenska arbetarförfattare (L'individu et la société dans led oeuvres des romanciers prolétariens suédois (1910-1960)). Delar av det arbetet finns i översättning av Jan Stolpe och gavs ut av Carlssons Bokförlag 1990: "Spaden och pennan". Bouquet mottog Ivar Lo-Johanssons personliga pris för sitt betydelsefulla och omfattande arbete.

I en tid där litteraturkritik blir allt sällsyntare i våra dagliga blad, blir arbeten där skönlitteraturens betydelse för det offentliga samtalet diskuteras oundgängliga - och detta i ett historiskt perspektiv. Om dikten tar på sig uppgiften att visa frihetens mening, torde också kritiken i olika former - dagspress, offentligt samtal och vetenskap - bearbeta diktens olika besked och förslag, misstag och genidrag.

Fakta: Ny bok av Sylvain Briens, Martin Kylhammar och Jean-François BattailItaque, "Poétocratie - Les écrivains à l'avant-garde du modèle suédois" (Ithaque)