Rapporten redovisar resultatet av en långtidsstudie rörande biologisk nedbrytning av ett bullerplank, uppfört 1996, längs Arlandabanan, snabbtågsförbindelsen mellan Stockholms C och Arlanda flygplats. Bullerplanket är till största del byggt av lärkträ men ett antal testsektioner är uppbyggda av andra träslag och behandlade med olika impregneringsmedel. Resultatet från projektet visar att endast de plankor som är i direktkontakt med marken har angripits av röta. De oimpregnerade sektionerna uppvisar högre grad av rötangrepp än de impregnerade furusektionerna. Någon skillnad mellan obehandlad furu och lärk med avseende på rötangrepp har inte gått att finna. En slutsats som kan dras med utgångspunkt från studiens resultat är att impregnerat virke är mycket mer beständigt än obehandlat virke med avseende på rötangrepp. Beständigheten mot biologiska angrepp kommer inte enbart att vara den kritiska faktorn för det studerade bullerplanket. En kombination av de vibrationer och skakningar som uppstår vid förbipasserande tåg kommer att leda till mekanisk nedbrytning av planket. Effekten av den mekaniska nedbrytningen har dock inte undersökts. Även de estetiska faktorerna bör beaktas såsom klotter och klottersanering och hur en eventuell klottersanering kommer att påverka trävirket. För att i framtiden följa nedbrytningen av bullerplanket bör en eventuell uppföljning av projektet göras om 5-10 år. Resultatet kan ses som ett bidrag till framtida forskning inom beständighetsområdet och livslängdbestämning av behandlat och obehandlat trä. Förhoppningen är att resultatet även skall ge en fingervisning om bästa val av material och konstruktionsutformning, för såväl privatpersoner som för projektörer och andra aktörer i byggsektorn.