Avstyckning är en fastighetsbildningsåtgärd där en fastighet nybildas. Det innebär att en bit mark avskiljs från en fastighet och på så sätt bildar en ny egen fastighet. Fastigheten som avstyckningen sker från heter stamfastighet, och den som nybildas heter styckningslott (Julstad, 2018). Syftet med detta arbete är att se om fastighetsbildningsprocessen för avstyckning kan göras effektivare genom att jämföra den med Norges process för avstyckning. Aspekterna som jämförs är processens genomförande, tidsåtgång och kostnader samt nyttande av teknik och digitalisering.

Kvalitativa metoder har använts genom litteraturstudier, intervjustudier och fallstudie. Semistrukturerade intervjuer utförs med förrättningslantmätare och en som jobbar med utvecklingsfrågor inom fastighetsbildning på Lantmäteriet. Från Norge har fyra personer intervjuats från olika kommuner som jobbar med matrikkelföring och oppmåling. Fallstudien utförs genom att granska förrättningsakter, en från Östersund, Sverige och en från Bodø, Norge.

Jämförelsen visar mer skillnader än likheter. De största skillnaderna är att i Sverige är staten myndighetsutövare, men i Norge är det kommunen. Tillvägagångssätten för en avstyckning ser olika ut på grund av de privaträttsliga förhållandena som fortfarande styr mycket av den norska fastighetsbildningen. En iakttagelse är att juridiken är en faktor som gör att fastighetsbildningsprocessen går långsamt eftersom ärendet ska gå igenom flera rättsled. Juridiken har också en påverkan i utvecklingen av digitalisering. En annan stor skillnad är att Norge inte har någon lämplighetsprövning, vilket gör att processen går snabbare. Utifrån jämförelsen har idéer uppstått om hur avstyckningsprocessen i Sverige skulle kunna effektiviseras. Några av idéerna är kortare överklagandetid, bättre kommunikation mellan parter och utveckling av digitalisering.

Subdivide is a property formation measure where a new property unit is created. A bit of land separates from the main property unit and a new property is created. The main property who the new unit is subdivided from is called residual property unit, and the new property is called a lot (Julstad, 2018). The main purpose of the paper is too having a look if Sweden’s cadastral procedure can in one way or another become more efficient in the area of subdividing by compare it with Norway’s subdividing process. The goal is to see what the similarities and differences are, and from that view somehow benefit and use it to streamline the time of the process. The main focus of the study’s is to go deeper in the areas of the process, expenditure of time, procedure costs, the use of technique and digitalization.

Qualitative methods have been used by literature reviews, an interview study and a case study. Semi-structured interviews have been made, one interview with a cadastral surveyor and one with a person who is working with development issues about property formation at the executory authorly. Four people from Norway have been interviewed from different counties who is working with property formation. The case study was executed by reviewing two cadastral dossiers, one from Östersund, Sweden and one from Bodø, Norway.

From the comparison of the subdividing process a few main things are clear. One conclusion of the comparison is that there’re more differences than similarities between the two countries. In Sweden it is the state who is performing the exercise of authority, in Norway it is the municipality. The course of action for a subdividing looks different because of the private legal matter that is conducted in Norway’s property formation. A factor that slows down the subdividing process in Sweden is the legal matter. When subdividing a property, the case must follow the laws who governs. This process can in some cases take time. The development of digitizing is also affected of the legal matter, it must go hand in hand. In Norway they don’t perform the adjudicate of suitability, and that reduces the subdividing process a lot. Ideas on how to effectivity Sweden’s subdividing process have arisen from the comparison of the two countries. Some of the ideas that have been brought up are shorter appeal time, better communication between the persons involved and the development of digitalization.