Syftet med detta arbete är att förtydliga begreppet ”fel i fastighet” som återfinns i jordabalken och hur detta begrepp översätts sett till bostadsrätter som styrs av köplagen. Detta görs genom att se över undersökningsplikten och upplysningsplikten som är utgångspunkten för felansvaret som följer vid fel i fastighet. För att ett fel i fastighet ska föreligger måste den omtalade bristen avvika från kontraktet eller så ska bristen avvika från vad köparen med fog kunnat förutsätta vid köpet. Dessa kriterier gäller både för en fastighet som den benämns i jordabalken. Men även för bostadsrätter, som ses som lös egendom och då regleras utav köplagen. För att fastslå vem av köparen och säljaren som ska stå för felansvaret och bär ansvaretbehöver det göras en utredning för hur parterna har uppfyllt sin undersökningsplikt respektive upplysningsplikt. Hur långtgående dessa plikter ska vara skiljer sig när en jämförelse görs mellan bostadsrätt och fastigheter. Fastigheter, som styrs av jordabalken, har en mer långtgående undersökningsplikt för köparen medan säljaren inte har någon generellupplysningsplikt, undantaget från när köparen ställer en specifik fråga gällande fastigheten. Sett till bostadsrätter har i stället säljaren en mer långtgående upplysningsplikt och kan således hållas ansvarig för det en köpare borde velat veta om vid köpet. Att fastställa att köparen eller säljaren har uppfyllt sin undersökning – eller upplysningsplikt spelar stor roll för de påföljder som kan komma att följa därefter. Hävning, skadestånd eller prisavdrag. För säljaren av en bostadsrätt finns också möjligheten att avhjälpa felet, denna möjlighet ges inte vid fel i en fastighet. Syftets avslutande frågeställning om huruvida det finns det någon oklarhet i hurupplysningsplikt eller undersökningsplikt ska tolkas besvaras med hjälp av ”motorcrossfallet”och jag kunde via det rättsfallet bilda uppfattningen om att den lagstiftning som finns gällande säljarens upplysningsplikt i jordabalken kunde utökas och likna den som finns i köplagen.