Syftet med denna studie är att undersöka hur olika samhällsaktörer förhåller sig till förslaget om att slopa ungdomsrabatten för unga lagöverträdare mellan 18–20 år, huruvida samhällsaktörerna använder sig av vetenskaplig argumentation samt vilka konsekvenser som de olika samhällsaktörerna tror kan uppstå om förslaget blir lag. För att besvara frågeställningarna används en komparativ metod. De olika samhällsaktörerna kategoriseras först i tre grupper: kommuner, rättsvårdande instanser samt statliga myndigheter. Därefter analyseras vilka likheter och skillnader som finns mellan grupperna med avseende på inställning till förslaget, vetenskaplig argumentation samt vilka konsekvenser de menade kunde uppstå om förslaget blev lag. 

Analysen visar att kommunerna är procentuellt sett mest positiva till förslaget och de använder sig procentuellt sett minst av vetenskaplig argumentation. De rättsvårdande instanserna är procentuellt sett minst positiva till förslaget, men har procentuellt störst vetenskaplig argumentation. De statliga myndigheterna ligger mittemellan, de är näst mest positiva till förslaget och har näst störst andel vetenskaplig argumentation. Rörande vilka konsekvenser lagförslaget kunde få, hade kommunerna störst andel som oroade sig för s.k. tröskeleffekter och ökad återfallsrisk medan de rättsvårdande instanserna hade störst andel som oroade sig för ökade kostnader, därefter tröskeleffekter och ökad arbetsbelastning. De statliga myndigheterna oroade sig mest för ökad återfallsrisk och ökade kostnader.