The purpose of the study was to investigate whether being with rabbits affected the well-being of the elderly. Well-being was measured using a quantitative questionnaire answered by caregivers in a somatic home for the elderly, which was divided into two groups: an experimental group (n=5) and a control group (n=5). A Wilcoxon Ranked Sign test showed a significant (p=,043) increase in the well-being of the experimental group, after the rabbits had been introduced to the elderly. Salutogenesis was used as a theoretic model for the significant increase in well-being through strengthened general resistance resources and a stronger sense of coherence. The biophilia hypothesis was used as a theoretic model to illustrate how contact with animals, in this case rabbits, can affect human well-being.

Syftet med studien var att undersöka om samvaro med kaniner påverkade äldres välbefinnande. Välbefinnandet mättes med hjälp av en kvantitativ enkät som besvarades av omsorgstagare på ett somatiskt boende för äldre, som delades in i två grupper: en experimentgrupp (n=5) och en kontrollgrupp (n=5). Ett Wilcoxon signed-rank test visade på en signifikant (p=,043) ökning av experimentgruppens välbefinnande, efter att kaninerna hade blivit introducerade på boendet. Salutogenes användes som förklaringsmodell till den signifikanta ökningen av välbefinnandet genom stärkta generella motståndsresurser och en starkare känsla av sammanhang. Biophiliahypotesen användes som förklaringsmodell för att belysa på vilket sätt kontakt med djur, i detta fall kaniner, kan påverka människors välbefinnande.