Digitaliseringen och vårt samhälle är under ständig förändring och utveckling. Exempelvis talas det fler språk än ett inom flertalet förskolor i Sverige. Läroplanen för förskolan fastställer att utbildningen i förskolan ska lägga grunden för barnens förståelse för olika språk samt att barn ska ges möjlighet att uttrycka sig på olika sätt såväl analogt som digitalt (Skolverket, 2018). Detta anses sätta ett allt högre krav på förskolan och förskollärare inom digitalisering och flerspråkiga barns möjligheter. Denna studie undersöker på vilket sätt förskollärare använder sig av pekplattan för att stödja flerspråkiga barn i deras meningsskapande, litteracitet-, och språkutveckling. Ett didaktiskt designteoretiskt tillvägagångssätt användes för att lyfta fram förskollärares val av metoder i undervisningen med pekplatta som semiotisk resurs för flerspråkiga barns litteracitet och meningsskapande. I resultatet framkommer det att förskollärare använder sig av pekplattans egenskaper i litteracitetshandlingar samt att de på olika sätt skapar möjligheter för barn att beskriva sin omvärld men att undervisning med pekplatta inte planeras i syfte för flerspråkiga barns språkutveckling. Det visar sig att det finns en positiv inställning hos förskolläraren mot pekplattans fördelar i språkfrämjande syfte men även en viss osäkerhet kring det digitala verktygets förmåner.