Denna studie har genomförts med syftet att undersöka hur förskollärare planerar för och 

använder utomhuspedagogiken, samt om den pågående coronapandemin har givit upphov till några förändringar vad gäller utomhuspedagogiken. Studien har genomförts genom att intervjua nio förskollärare som har fått beskriva sitt arbete med utomhuspedagogik, både hur de planerar för utomhuspedagogiken och om det är någon skillnad mellan den planerade undervisningen utomhus och inomhus, samt hur de använder utomhuspedagogiken för att gynna barns lärande och utveckling. Betydelsefulla begrepp från det sociokulturella perspektivet har använts i innehållsanalysen för att kunna belysa förskollärares arbetsmetoder inom utomhuspedagogiken och hur de planerar för undervisning som de vill ska gynna barns utveckling och lärande. Begreppen som använts i analysen är den närmaste utvecklingszonen, scaffolding, artefakt och mediering. Studiens resultat visar att förskollärare uppfattar utomhuspedagogiken som minst lika viktig som det lärandet som sker inomhus och att det inte ska göras skillnad på undervisning utomhus jämfört med inomhus. De arbetar med att ta med sig material från inne på förskolan till utomhusmiljöerna, både gården och närmiljön så att det ska finnas tillgängligt även ute. Resultaten belyser också att alla förskollärare som ingår i denna undersökning arbetar med projekt i sin verksamhet och dessa projekt får en stor del i utomhuspedagogiken som antas gynnar barns lärande. Vidare framkommer det även att förskollärares förhållningssätt gällande utomhuspedagogik är av stor vikt för hur väl den kommer fungera. Att vara en medupptäckare tillsammans med barn i förskolan beskrivs som oerhört viktigt av alla förskollärare som deltog i undersökningen, och att det är en viktig arbetsmetod som bidrar till barns utveckling och lärande i förskolan.