Denna studie har genomförts i syfte att bidra med kunskap kring förskollärares planering av undervisning. Det har gjorts genom att studera hur förskollärare beskriver sin planering av undervisning för att bidra till barns lärande och utveckling. Undersökningen genomfördes med hjälp av skriftliga intervjuer där 13 yrkesverksamma förskollärare deltog. För att analysera studiens resultat användes Bernsteins teori om makt och kontroll samt tillhörande centrala begrepp; klassifikation, inramning, rekontextualisering samt osynlig och synlig pedagogik. Resultatet visar att förskollärarnas utgångspunkter vid planering påverkar hur makt och kontroll över undervisningen fördelas mellan barn och vuxna. I resultatet framträder också att förskollärarnas utgångspunkter för planering av undervisning är beroende av hur de rekontextualiserar läroplanen. I linje med tidigare studier framgår i resultatet att de didaktiska frågorna kan vara ett stöd för lärare vid planering av undervisning, i syfte att skapa en djupare förståelse och medvetenhet för de didaktiska val som görs. Utöver detta lyfts tankekartor upp i resultatet som en användbar modell för didaktisk planering. 

Majoriteten av förskollärarna beskriver enligt resultatet att den tillhandahållna planeringstiden inte anses tillräcklig i relation till vad som ingår i förskolläraruppdraget, något som beskrivs leda till kvalitetsmässiga kompromisser kopplade till undervisningen samt till att förskollärarna arbetar på obetald tid eller övertid. 

Resultatet öppnar upp för en diskussion kring hur graden av klassifikation och inramning i förskollärares planering kan påverka utkomsten av undervisningen, samt kring för- och nackdelar kopplade till de olika utgångspunkterna vid planering.