Syftet med den här studien är att undersöka hur förskollärare resonerar kring vad begreppet anknytning i förskolan innebär och hur förskollärarna anpassar introduktionen utifrån de yngsta barnens och deras vårdnadshavares behov. Vi har utgått ifrån Bowlbys anknytningsteori och kopplat några av dess centrala teoretiska begrepp till barns utveckling och välbefinnande. Forskningen som presenteras påvisar hur förskollärarens didaktiska förhållningssätt och strategier i samverkan med barnets vårdnadshavare kan möjliggöra och minska stressen vid de kortvariga separationerna som överlämningen innebär. Detta för att introduktionen av de yngsta barnen ska bli så bra som möjligt. Utbildningen i förskolan präglas av omsorg kring barnets trygghet och välbefinnande och det är pedagogernas uppdrag att stödja barnet i att bygga en grundläggande trygghet och självkänsla. Med hjälp av en kvalitativ forskningsmetod i form av semistrukturerade intervjuer samlades data in för att analyseras, bearbetas och diskuteras. Resultatet visar att majoriteten av de tillfrågade förskollärarna är införstådda med vikten av en trygg anknytning, både för barnet och för vårdnadshavarna. Förskollärarna visar på kunskap hur de kan anpassa introduktionen för att tillgodose trygg anknytning, utifrån varje enskilt barns behov, vårdnadshavares behov samt utifrån rutiner och miljö.