Studiens syfte var att undersöka valmanifest och hur politiker som röstades in i riksdagen år 2022 konstruerar utsatthet, brottsoffer och brottsofferideologier och vilka redan existerande diskurser som texterna bygger på. Som metod användes Faircloughs kritiska diskursanalys. Resultatet visade att utsatthet konstrueras i termer av (o)trygghet vilket reproducerar existerande diskurser från media. Brottsoffer konstruerades främst som kvinnor, unga och hela allmänheten. Uppmärksammade brottstyper var mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och gängkriminalitet. Brottsoffren bedömdes vara ideala vilket kan osynliggöra icke ideala offer, stereotypisera ideala offer som en homogen grupp med likartade behov, samt stärka bilden av offer som sårbara. Genom att konstruera hela befolkningen som potentiella offer kan det ingjuta rädsla och riskera att urvattnabegreppet brottsoffer. De mest framträdande brottsofferideologierna var omsorgideologin och vedergällningsideologin. Det råder konsensus bland partierna om ett stärkt brottsofferperspektiv, men ändå förefaller fokuset hamna på gärningsmannen och inte brottsoffret.

The study aims to investigate election manifestos from 2022 by how swedish politicans contructs vulnerability, crime victims and crime victim ideologies and which pre-existing discourses that are prevailing. Fairclough's critical discourse analysis was used as a method. The result showed that vulnerability is constructed in terms of (un)safety, which reproduces existing discourses. Victims were constructed as women, young and the general public. Mentioned crimes were men's violence against women, honor-related violence and gang crime. The victims deemed to be ideal, which can make non-ideal victims invisible, stereotype victims as homogeneous and strengthen the image of victims as vulnerable. By constructing the entire population as potential victims, it can instill fear and risk losing the concept of crime victims. The prominent victim ideologies were the ideology of care and retribution. There is consensus for a strengthened victim perspective,yet it appears to rather focus on the perpetrator and not the victim.