Överlåtelse av bostadsrätt är en stor del av människors liv och har framförallt en stor inverkan i den ekonomiska aspekten. Lagarna och reglerna om köp av en bostadsrätt återfinns främst i köplagen men även i vissa delar i bostadsrättslagen och jordabalken. Köplagen omfattar köp och försäljning av lös egendom. Enligt det svenska rättssystemet är bostadsrätter lös egendom och därmed omfattas av köplageb. Fastighetsköp däremot omfattas inte av köplagen utan regleras enligt jordabalkens bestämmelser. Utöver själva köpet styr även köplagen respektive jordabalken ansvarsfördelningen mellan köpare och säljare, bland annat vem som ansvarar för fel som upptäcks. Översiktligt kan köplagen och jordabalken se relativt lika ut när det kommer till ansvarsfördelningen vilket visar sig inte stämma när en djupgående analys görs. I köplagens mening ligger huvudansvaret på säljaren till skillnad från jordabalkens då köparen har mycket större skyldighet. Då köplagen och jordabalken skiljer sig så pass mycket åt skiljer sig även domslut sig åt i liknande fall, beroende på om det handlar om bostadsrätt eller fastighet. 

Syftet med denna uppsats är att undersöka och analysera hur ansvarsfördelningen ser ut mellan köpare och säljare samt att föra en analys om vas köplagen har för brister som jordabalken skulle kunna täcka upp för. Undersökningsplikten hos en köpare är inte lika strikt i köplagen som i jordabalken vilket ger ett resultat av att den som övertar bostadsrätten inte har ett sådant stort ansvar i undersökningsplikten och en säljare kan inte lägga över allt ansvar och påpeka att köparen inte undersökt tillräckligt noga. Det som kan konstateras är att jordabalken är mer specifik i sin roll som vägledande lag för fastigheter än vad köplagen är för bostadsrätter. Köplagen innehåller regler om lös egendom och inte specifikt bara bostadsrätter. I rättspraxis ges vägledning för hur vissa bedömningar ska göras när det uppstår ett fel i en bostadsrätt och hur ansvarsfördelningen ser ut.