Studiens syfte var att undersöka vilka hemlöshetsstrategier Sverige, Finland och Norge använde i relation till Esping-Andersens idealtyper av välfärdsstater. Metod: En litteraturstudie genomfördes, 23 artiklar användes och kompletterande facklitteratur. Resultat: Trots att de tre länderna räknas till den socialdemokratiska modellen med universalistiska anspråk, så skiljde sig hemlöshetsstrategierna delvis åt. Finland använde exempelvis bostad-först modellen i hög grad, i Norge hade Husbanken en betydande roll, där hjälp med lån gavs till fattiga hushåll, och i Sverige var akuta lösningar standard. Alla tre länderna hade en kombination av generella och selektiva stödformer. Slutsats: Skillnader i omfattningen av hemlösa i de studerade länderna och det faktum att hemlöshet var ett sammansatt problem visar på att Esping-Andersens välfärdsstatsmodell kan vara svårtillämpbar och kan behöva fördjupas och kompletteras.