Syftet med vår studie är att undersöka hur förskollärare ger barnen i förskolans verksamheter möjligheter till att ta del av TAKK. Studiens teoretiska perspektiv är den proximala utvecklingszonen och metoden är kvalitativ där intervjuer genomförts med tio förskollärare. Resultatet visar att användandet av TAKK i undervisningen anses vara språkfrämjande för barnen. De hinder som upplevs är att lyckas fånga barnens fokus, brist på kunskap om TAKK samt kollegor som har bristande intresse kring ämnet. Genom denna studie framkom det att TAKK bidrar till inkludering, är språkfrämjande samt att en förskollärare bör ha kunskaper och intresse kring TAKK. När barnens språk utvecklas får de möjligheter till att kommunicera med andra individer, möjligheter att få sin röst hörd i olika sammanhang samt bli inkluderade i gemenskapen.