Alla barn har rätt till en likvärdig förskola, ibland föreligger dock särskilda behov vilket kan kräva särskilt stöd. Tidigare forskning visar att barn i behov av särskilt stöd är ett begrepp som är mångfacetterat vilket gör att även stödet blir svårt att definiera. Syftet med studien är att bidra med en ökad kunskap om förskollärares uppfattningar av derasarbete med barn i behov av särskilt stöd. Detta genom att tydliggöra vilka barn förskollärarna beskriver som barn i behov av särskilt stöd samt hur förskolläraren definierar det särskilda stödet. I studien används en kvalitativ intervjumetod med tematisk analys som grundas ur ett relationellt perspektiv. Resultatet visar att förskollärarna använder sig av kartläggningar och observationer som strategier för att synliggöra vilka barn som är i behov av särskilt stöd. Definitionerna av barn i behov av särskilt stöd skiljer sig åt. Förskollärarna menar å ena sidan att alla barn kan vara i behov av särskilt stöd, samtidigt som de även definierar barn i behov av särskilt stöd som barn med någon form av funktionsvariation eller diagnos. Orsaken till stödbehovet placeras alltså både hos barnet och i miljön. Stödet uppfattas av förskollärarna som svårt att genomföra, och de menar att flera aspekter påverkar möjligheten till att ge rätt stöd. Slutsatserna av studien är bland annat att specialpedagogiken är ett komplext ämne samtatt det upplevs svårt att definiera barn i behov av särskilt stöd och att ge dessa barn det stöd de behöver. En annan slutsats av studien är att ett gemensamt förhållningssätt och en gemensam definition av barn i behov av särskilt stöd har stor betydelse för barns möjlighet till en likvärdig utbildning.