This dissertation aims to generate an understanding of collective learning in social entrepreneurial organisations in Sweden, especially during the COVID-19 pandemic. Employing a collective learning-centred perspective, I want to explore the following key areas: a) the learning conditions and organising processes entailed in becoming a social entrepreneur and creating a social entrepreneurial organisation, b) the importance of collective learning for organisational adaptation and change in tackling exogenous factors such as the COVID-19 pandemic, and c) the role of leadership in creating conditions conducive to collective learning processes in social entrepreneurial organisations during the COVID-19 pandemic.

Grounded in empirical studies, this research reimagines leadership as an empowering, collaborative practice that is intricately woven with collective learning dynamics. The study also scrutinises the adaptive and evolutionary nature of organising processes, emphasising their centrality for collective learning. Furthermore, it highlights the efficacy of a collective learning-centred approach in driving meaningful organisational change, contrasting this with top-down strategies. Since most of the data was gathered during the global upheaval caused by COVID-19, this research presents a unique opportunity to examine collective learning as a resilience-building tool in turbulent times. This study fills a gap in existing literature by focusing on the Swedish context, and offers insights for researchers, practitioners, and policymakers in social entrepreneurship. Ultimately, the research underscores the potential of collective learning to equip social entrepreneurial organisations for sustainable innovation and resilience, particularly in challenging societal conditions.

Denna avhandling syftar till att skapa en förståelse för kollektivt lärande i sociala entreprenörsorganisationer i Sverige, med särskilt fokus på COVID-19-pandemin. Genom att använda ett perspektiv centrerat kring kollektivt lärande, avser jag att utforska följande nyckelområden: a) de lärande villkor och processer som krävs för att bli en social entreprenör och skapa en social entreprenörsorganisation, b) kollektivt lärandes betydelse för organisatorisk anpassning och förändring när man hanterar exogena faktorer som COVID-19-pandemin, och c) ledarskapets roll i att skapa förutsättningar som är gynnsamma för kollektiva lärandeprocesser i sociala entreprenörsorganisationer under COVID-19-pandemin.

Baserat på empiriska studier omdefinierar denna forskning ledarskap som en stärkande, samarbetsinriktad praxis som är nära sammankopplad med dynamiken i kollektivt lärande. Studien granskar också de adaptiva och evolutionära aspekterna av organisatoriska processer och betonar deras centrala roll för kollektivt lärande. Vidare belyser den effektiviteten i en ansats centrerad kring kollektivt lärande för att driva meningsfull organisatorisk förändring, i kontrast till toppstyrda strategier. Utförd under den globala omvälvningen som COVID-19-pandemin orsakat, erbjuder denna forskning en unik möjlighet att undersöka kollektivt lärande som ett verktyg för motståndskraft i turbulenta tider. Denna studie fyller en lucka i den befintliga litteraturen genom att fokusera på den svenska kontexten och erbjuder insikter för forskare, praktiker och beslutsfattare inom socialt entreprenörskap. Slutligen understryker forskningen potentialen hos kollektivt lärande att utrusta sociala entreprenörsorganisationer för hållbar innovation och motståndskraft, särskilt under samhälleligt utmanande förhållanden.