Syftet med denna studie är att undersöka hur sex verksamma lärare i årskurs 1–3 ser på sitt arbete för att elever ska våga tala i klassrummet och hur de arbetar för att stötta elever till att våga tala. Utifrån syftet har vi använt oss av tre frågeställningar: Vilka strategier rapporterar lärare att de använder för att få eleverna att våga tala i klassrummet? Kan klassrumsklimatet påverka elevernas förmåga att våga tala inför varandra? Vilken plats ges förmågan tala i lärarnas undervisningsplanering? Den tidigare forskningen belyser hur klassrumsklimatet, trygghet och relationer påverkar elevernas förmåga att våga tala. I studien beskrivs även betydelsen av lärares arbete och syn på att utveckla elevernas förmåga att tala. Teoretisk bakgrund för studien är det sociokulturella perspektivet och pragmatismens Learning by doing-modell. Materialinsamlingsmetoden utgörs av kvalitativa intervjuer med sex verksamma lärare samt ett observationstillfälle. Resultatet av studien visar att lärarna har en viktig roll för att stötta eleverna och arbetar med olika strategier för att eleverna ska bli trygga och våga tala i klassrummet. Resultatet visar också att lärare planerar in förmågan tala i undervisningen på ett varierat sätt.