Begreppet näringsverksamhet används i såväl inkomstskattelagen (IL) som i bokföringslagen (BFL). För fysiska personer gäller, enligt BFL, att den som bedriver näringsverksamhet är bokföringsskyldig. Artikeln belyser att definitionen av näringsverksamhet inte är identisk i nämnda lagar. Det betyder att det som enligt IL inte är att betrakta som näringsverksamhet kan betraktas som näringsverksamhet enligt BFL, givet att vissa förutsättningar är uppfyllda. Annorlunda uttryckt kan fysiska personer vara bokföringsskyldiga (enligt BFL) trots att de enligt IL inte anses bedriva näringsverksamhet. Även om inkomsten beskattas i något av inkomstslagen tjänst eller kapital (och således inte i inkomstslaget näringsverksamhet) kan det föreligga en bokföringsskyldighet, givet att verksamheten enligt BFL är att betrakta som näringsverksamhet. Fysiska personer som bedriver näringsverksamhet är bokföringsskyldiga och den som åsidosätter denna bokföringsskyldighet riskerar att göra sig skyldig till bokföringsbrott. I artikeln förordas en synkning så att begreppet näringsverksamhet får exakt samma innebörd i BFL och IL. En synkning skulle innebära att det som enligt IL inte är att betrakta som näringsverksamhet inte heller ska kunna vara det enligt BFL, och att bokföringsskyldighet då heller inte ska föreligga.