Sedan mitten av 1900-talet har stadsdelscentrum växt fram i Sverige. 1953 invigdes Sveriges första stadsdelscentrum i form av Årsta centrum. När centrumet invigdes fanns det inga tidigare erfarenheter för hur dessa serviceanläggningar skulle byggas, vilket ledde till att riktlinjerna blev att skapa största möjliga flexibilitet. Idag innehar flera stadsdelar lokala stadsdelscentrum som beskrivs som viktiga platser, eftersom de möjliggör för vardaglig handel och tillåter människor att träffas genom sociala interaktioner och aktiviteter. Aktiviteter som bidrar till välbefinnandet och främjar en jämlik hälsa. Där torg beskrivs som en av de främsta platserna där dessa viktiga aktiviteter äger rum i städer. Trots den stora vikten av sociala mötesplatser beskrivs dessa ha minskat i antal och visat sig gå miste om sin roll och funktion som sociala mötesplatser. Av denna anledning är det av stor vikt att lyckas bevara samt utveckla de platser som idag finns för att säkerställa en social hållbarhet.

Studien är avgränsad till en fallstudie av två stadsdelscentrum i Gävle i form av Sätra och Bomhus centrum som båda har sina rötter från 1970-talet. Med syfte att analysera hur den fysiska miljön på Sätra och Bomhus stadsdelscentrum kan utvecklas för att platserna ska kunna stärka sin funktion som sociala mötesplatser. Genom platsinventeringar, observationer och enkätundersökningar undersöktes hur stadsdelscentrumen användes och huruvida de fungerade som sociala mötesplatser. Enkätundersökningen visade även besökarnas upplevelser och åsikter om centrumen. Tidigare litteratur om stadsdelscentrum och sociala interaktioner med Jan Gehls 12 kvalitetskriterier för offentliga utrymmen i fokus låg till grund för studiens resultat som presenteras av två gestaltningsförslag.

Enkätundersökningen, inventeringar och observationer visade att platserna främst användes i form av nödvändiga aktiviteter. Där platsernas fysiska miljö kunde beskrivas bristfälliga för dess sociala funktioner. Utifrån Gehls 12 kvalitetskriterier analyserades sedan materialet som metoderna insamlat. Slutligen gestaltades de båda stadsdelscentrumen genom utveckling av Gehls 12 kvalitetskriterier med insamlat material som grund. Detta för att visa hur platsernas utformning skulle kunna se ut för att stärka funktionen som sociala mötesplatser.

Since the middle of the 20th century, district centers have emerged in Sweden. In 1953, Sweden´s first district center was inaugurated in the form of Årsta centrum. When the center was inaugurated, there was no previous experience of how these service facilities would be built, which led to the guidelines being to create the greatest possible flexibility. Today several neighborhoods hold local neighborhood centers that are described as important places, as they enable everyday commerce and allow people to come together through social interactions and activities. Activities that contribute to well-being and promote equal health. There, squares are described as one of the main places where these important activities take place in cities. Despite the great importance of social meeting places, these are described as having decreased in number and shown to have lost their role and function as social meeting places. For this reason, it is of great importance to succeed in preserving and developing the places that exist today to ensure social sustainability.

The study is limited to a case study of two district centers in Gävle in the form of Sätra and Bomhus centrum, both of which have their roots in the 1970s. With the aim of identifying how the physical environment in the Sätra and Bomhus district centers can be developed so that the places can strengthen their function as social meeting places. Through site inventories, observations and surveys it was investigated how the district centers were used and whether they functioned as social meeting places. The survey also identified visitors’ experiences and opinions about the centre. Previous literature on district centers and social interactions with Jan Gehl´s 12 quality criteria for public spaces in focus formed the basis for the study´s results in the form of two design proposals.

The survey study, inventories and observations showed that the places were mainly used in the form of necessary activities. Where the physical environment of the places could be described as deficient for its social functions. Based on Gehl´s 12 quality criterias, the material collected by the methods was then analyzed. Finally, the two district centers were shaped by developing Gehl´s 12 criterias using the collected data as a basis. In order to strengthen the function of the places as social meeting places through the design of the physical environment.