Denna studie syftade till att undersöka hur individer och grupper i social utsatthet konstrueras i kurslitteratur på socionomutbildningen vid Högskolan i Gävle genom en diskursanalys av böckerna Social exkludering och Intersektionalitet i socialt arbete. Analysen använde Boréus (2022) samt Winther Jørgensen och Phillips (2000) för att identifiera underliggande diskurser och antaganden. Resultaten visade att framställningen av individer och grupper präglades av ett "vi och dem"-perspektiv, där samhällets aktörer tillskrevs exkluderande agens genom disciplin, normer och kategorier. Individens agens förminskades genom att de framställdes som passiva objekt snarare än aktiva deltagare i samhället, vilket begränsade deras möjligheter att påverka sin egen situation. Ordvalen förstärkte uppfattningen av "vi och dem" och dolde det övergripande problemet vilket skapade en konflikt mellan ”den normbärande medelklassen” och utsatta grupper. Studien betonade vikten av reflexivitet inom socialt arbete för att kritiskt reflektera över hur språk och diskurser formar yrkespraktik och samhälleliga attityder gentemot sociala frågor.

This study examined how individuals and groups in social vulnerability were portrayed in the course literature for the social work program at the University of Gävle. Through a discourse analysis of the books Social Exclusion and Intersectionality in Social Work, the study utilised Boréus (2022) and Winther Jørgensen and Phillips (2000) and identified underlying discourses and assumptions. Findings revealed that these portrayals were characterised by a "us vs. them" perspective, where societal actors were ascribed excluding agency through discipline, norms, and categories. Individuals were often depicted as passive objects rather than active participants, limiting their perceived ability to affect their own situations. This language choice reinforced the dichotomy and obscured broader issues, created a perceived conflict between the ”norm-bearing middle class” and marginalised groups. The study underscored the need for reflexivity in social work to critically evaluate how language and discourses shape professional practice and societal attitudes.