Bakgrund: Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är en psykisk sjukdom som kan drabba personer som varit med om eller bevittnat mycket svåra, livshotande eller traumatiska händelser. Närstående definierades i den föreliggande litteraturstudien som make/maka.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva närståendes erfarenheter av att leva med en person med PTSD.

Metod: Studien hade en deskriptiv design och baserades på 11 vetenskapliga artiklar.

Huvudresultat: Det emotionella bandet mellan närstående och personen med PTSD antingen förstärktes eller försämrades. Närstående tog hand om partnern och barnen vilket kunde leda till känslor av ensamhet, frustration, utmattning och stress. Närstående var konstant redo att hjälpa partnern, och blev övervaksamma gentemot saker som kunde stressa eller ”trigga” partnern; närstående anpassade det egna beteendet för att inte provocera partnern. Barnens mående kunde vara en motivation till att hantera familjelivet. Framstående friskfaktorer för närstående var egentid och att ses med personer som befann sig i liknande situationer. Närstående kunde känna sig starkare som par eller individer av att ha levt med partnern trots sjukdom. Närstående kunde också känna sig missförstådda eller förbisedda och undvek att prata med utomstående om deras problem. En del närstående kände sig ensamma och isolerade, och närstående önskade att bli hjälpta av sjukvården.

Slutsats: Närstående tog hand om partnern och familjen och det kunde vara stressande och slitsamt att hålla ihop familj eller parrelationer. Närstående kände sig missförstådda och förbisedda av allmänheten, familj, vänner, försvaret eller sjukvården och önskade att bli uppmärksammade och hjälpta av sjukvården.

Background: Post-traumatic stress disorder (PTSD) is a mental illness which may affect persons who have experienced or witnessed very difficult, life-threatening or traumatic events. Close relative was in the present literature study defined as husband/wife.

Aim: The aim of the study was to describe close relatives’ experiences of living with a person with PTSD.

Method: The study had a descriptive design and was based on 11 scientific articles with qualitative design. 

Main results: The emotional bond between close relatives and the person with PTSD was either strengthened or weakened. Relatives took care of the partner and children, which could lead to feelings of loneliness, frustration, exhaustion and stress. Close relatives were constantly ready to help the partner, and became vigilant towards things that could stress or "trigger" the partner; relatives adapted their own behavior so as not to provoke the partner. Prominent health factors for relatives were having alone time and talking to people who were in similar situations. 

Close relatives could feel stronger as a couple or as individuals from having lived with their partner's PTSD. Close relatives could also feel misunderstood or overlooked and avoided talking to family and friends about their problems. Some relatives felt lonely and isolated and relatives wished to be helped by the healthcare system.

Conclusion: Close relatives took care of the partner and the family and it could be stressful and tiring to keep family or couple relationships together. Close relatives felt misunderstood and overlooked by the public, family, friends, the defense or the healthcare system and wished to be noticed and helped by the healthcare system.