Denna kandidatuppsats i religionsvetenskap undersöker de existentiella och känslomässiga konsekvenserna av flytten av Kiruna kyrka. Kyrkan är en central symbol i en pågående samhällsomvandling orsakad av gruvexpansionen i Kiruna. Studien använder metoden grundad teori (GT) med syfte att utforska hur lokalbefolkningen, påverkad av både fysisk och kulturell omlokalisering, upplever och tolkar händelsen. Genom deltagande observationer och en systematisk analys av offentliga och sociala medieuttryck, illustrerar uppsatsen en djupgående spricka mellan huvudaktörerna; gruvföretaget LKAB med Svenska kyrkan och deltagande kirunabor. Forskningen påvisar en polariserad kommunikation mellan de astyrande aktörerna och lokalbefolkningen. Frånvaro av dialog och hänsyn till känslomässiga aspekter i det officiella rummet är markant. Resultatet belyser en bredare känsla av missnöje bland invånarna, som känner att de andliga och kulturella banden till platsen förbises i den tekniskt drivna samhällsomvandlingen. Forskningen kritiserar industrialiseringsdiskursen med övertro på en datafierad kommunikationsmodell. Studien bidrar till fältet samhällsomvandling och kulturell resiliens, samt indikerar behovet av mer inkluderande, känslomässigt och existentiellt hänsynstagande kommunikation i ett tidigt skede i stora infrastrukturella projekt.