Studien syftade till att undersöka förskollärares didaktiska strategier om inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Forskningsfrågan var: Vad säger förskollärare om inkludering av barn i behov av särskilt stöd? Den kvalitativa studiens metod som användes var semistrukturerade intervjuer där nio legitimerade förskollärare intervjuades. Intervjuerna transkriberades och analyserades med hjälp av en diskursteoretisk ansats och begreppen; nodalpunkt, moment och artikulation. Förskollärarnas språkbruk om inkludering av barn i behov av särskilt stöd kretsade kring fyra centrala teman, som var delta, anpassa, lyckas och balans. Resultatet visade att förskollärarna uttryckte olika uppfattningar om vad inkludering av barn i behov av särskilt stöd innebar, vilket i sin tur påverkade deras didaktiska strategier. Detta framkom i två övergripande diskurser. Den första diskursen “en förskola för alla” synliggjorde hur förskollärarna talade om inkludering som fysisk närvaro eller känslomässig närvaro i gruppen. Anpassningar sågs som en central didaktisk strategi för att inkludera barn i behov av särskilt stöd. För att möjliggöra inkludering synliggjordes även vikten av att skapa förutsättningar för att lyckas och uppleva framgång i förskolans verksamhet. Den andra diskursen som framkom var “det komplexa uppdraget”, denna diskurs påvisade en komplexitet i att balansera individuella behov med gruppens behov. Förskollärarna uttryckte en strävan och önskan om att skapa en inkluderande förskola för alla barn, men upplevde samtidigt utmaningar i att hantera detta i praktiken.