Förskolan ska centralt utgå från barns intresse och behov. Detta innebär att förskolläraren har ett ansvar gentemot barnen att vara närvarande samt bemöta varje enskilt barns behov. Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare ser på sina förutsättningar att vara närvarande i barns utbildning och lärande. Syftet besvaras genom frågorna: “Hur tolkar förskollärare begreppet barncentrerat arbetssätt?” samt “Vilka möjligheter och hinder ser förskollärare att kunna arbeta barncentrerat i förskolan idag?”. Genom enkätundersökning har dessa förutsättningar kunnat synliggöras. Tidigare forskning framhåller att förskollärare upplever stress och oro vid ett för högt barnantal, gentemot den personaltäthet som finns. Genom detta tillkommer även stress kring den markanta tidsbristen som synliggörs i verksamheten. Tidigare forskning belyser vidare att begreppet “Barncentrerat arbetssätt” sträcker sig till 1800-talet. Begreppet lyfter fram att barnen ska sättas i fokus, vilket innebär att barnen ska känna en inkludering och få möjligheten till att påverka sin utbildning. Studiens resultat analyserades med hjälp av det sociokulturella perspektivet. Tematisk analys användes för att kategorisera förskollärarnas svar. Framställningen av resultatet slutade i två huvudteman: “Förskollärares förutsättningar” samt “Ett barncentrerat arbetssätt - där barnets intressen och behov prioriteras”. Resultatet visar att förskollärare ser barngruppens storlek och tidsbrist som ett hinder för att arbeta barncentrerat. Gemensamt lyfter de fram att ett barncentrerat arbetssätt innebär att barnen placeras i centrum, där de utgår från deras intressen och behov. Avslutningsvis framhåller de vikten av en närvarande förskollärare, likväl som vikten av att dela in barnen i mindre grupper. Slutsatsen framhåller att barngruppernas sammansättning i förskolan bör ses över.