Inkludering i förskolan har sedan Salamancadeklarationens framtagande år 1994 utvecklats till ett centralt begrepp inom svensk förskola. Ratificeringen av Barnkonventionen år 2020 innebar att förskollärare behövde förhålla sig till barns rättigheter på en mer detaljerad nivå än vad skollagen innefattar. Tillsammans med barnkonventionen och skollagen är läroplan för förskolan styrdokument som förskollärarna har att förhålla sig till. I dagens samhälle sker ekonomiska nedskärningar som kan leda till organisatoriska brister i förskolan, såsom underbemanning. Organisatoriska brister leder till att barns rätt till utbildning åsidosätts på grund av höga krav på förskollärare att fullfölja förskolans uppdrag enligt styrdokumenten. Förskolans mål är att vägleda barn att bli aktiva samhällsmedborgare som tillåts vara självständiga, initiativtagande och ha inflytande. Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare arbetar inkluderande i förskolan för alla barns rätt till likvärdig utbildning samt hur förskollärare arbetar för att beakta barns perspektiv i förskolans verksamhet och möjliggöra för barn att utöva sin autonomi. Studien utgår ifrån kompensatoriska-, kritiska- och dilemmaperspektivet. Empirin insamlades med webbenkät med öppna frågor som utformades i Sunet Survey. 12 förskollärare deltog i studien. Förskollärarna uppgav att de arbetar medvetet med exempelvis tydliggörande pedagogik och att stärka barns möjlighet att vara autonoma med demokratiska val. Resultatet analyserades med kvalitativ tematisk analysmetod för att finna likheter mellan resultat och teori. Studiens slutsats är att förskollärarna har en medvetenhet om vikten av inkludering, förskollärarna har mandat att styra över när barn kan utöva sin autonomi och att organisatoriska brister påverkar barns rätt till likvärdig utbildning negativt.